Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Är brottslingar mer värda än handikappade?

Magdalena Andersson & co borde fundera på hur det kan komma sig att man kan behandla sjuka och handikappade på ett sätt som man inte tycker att man kan behandla kriminella, skriver Sten Lövrup.
Foto: ANDERS WIKLUND/TT
Debattören Sten Lövrup är pappa till multihandikappade sonen John och grundare av assistansbolaget Johns Assistans.

Vi har en ny statsminister som satt brottsligheten som sitt tydliga fokus. Magdalena Andersson pratar nu mycket om att hon ska ”vända på varje sten” för att komma åt den ökade brottsligheten. 

Hon har dock inte nämnt den ”sten” som hon tidigare använt när hon ville få snabbt genomslag i en fråga, skriver Sten Lövrup.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Som finansminister tyckte Magdalena att handikappade och sjuka personer började kosta för mycket pengar, framför allt med tanke på den stora flyktingströmmen man då precis haft. 

Då fanns det en enkel lösning på problemet. Man skrev helt enkelt ett regleringsbrev till Försäkringskassan att nu var det dags att sänka kostnaderna. Minska antalet sjukdagar och sänk kostnaderna för personlig assistans. 

Inga nya lagar behövdes

Inga nya lagar behövdes, man behövde inte tillsätta några långsamma utredningar eller skicka frågor till remissinstanser som skulle få månader på sig att fundera över det rimliga i förändringen. Man skrev ett brev, och sedan var det klart. Försäkringskassan skred till verket och vips så minskade kostnaderna, beslut om personlig assistans nekades och folk kastades ut ur sjukförsäkringen. 

Vi har nu ett snabbt växande problem med gängbrottslighet, dödskjutningar och kraftiga ökningar antalet våldsbrott. Regeringen säger att de vill höja straffen men att det kommer ta åratal att komma till rätta med problemen eftersom man måste ändra lagar och regler, tillsätta utredningar och skicka de på remiss m.m. 

Dags för ett nytt regleringsbrev?

Vän av ordning undrar ju då, vad hände med regleringsbrevens fantastiska makt? Om man nu kan minska sjuka och handikappade människors lagstadgade rättigheter med ett enkelt papper, varför kan man inte sätta fler brottslingar i fängelse med längre straff på samma sätt? 

Såhär skrev regeringen när den ville sänka kostnaderna för sjukskrivningar 2016 

”Försäkringskassan ska verka för att sjukpenningtalet i december 2020 inte överstiger 9,0 dagar. Försäkringskassan ska i sitt arbete med att nå målet samverka med berörda aktörer. Samtidigt ska antalet nybeviljade sjukersättningar inte överstiga 18 000 i genomsnitt per år under 2016-2020.”

Snabbt enkelt och effektivt? Eller låter det lite godtyckligt, rättsosäkert och som någonting som ett demokratiskt land inte borde syssla med?

När den ville minska antalet som beviljades assistansersättning var man inte lika konkret med en siffra men man införde följande skrivelse i regleringsbrevet 2016: 

”Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen”

Vad skrivelserna har gett för effekt har vi sett klart och tydligt. 

Effektivt eller rättsosäkert?

Vill man ha samma snabba effekt på brottsutvecklingen föreslår jag således att följande skrivelse införs i regleringsbrevet till Sveriges Domstolar.

”Sveriges Domstolar ska verka för att ett ökat antal intagna på svenska anstalter med ett särskilt fokus på s.k. gängkriminella. Sveriges Domstolar ska i sitt arbete med att nå målet samverka med berörda aktörer. Samtidigt ska antalet utdömda fängelseår ökas kontinuerligt och inte understiga xxx i genomsnitt per år under åren 2022-2025. (Regeringen får bestämma en lämplig siffra på x).

Snabbt enkelt och effektivt?

Eller låter det lite godtyckligt, rättsosäkert och som någonting som ett demokratiskt land inte borde syssla med?

I sådana fall kanske Magdalena & co borde fundera på hur det kan komma sig att man kan behandla sjuka och handikappade på ett sätt som man inte tycker att man kan behandla kriminella.


Av Sten Lövrup

Jurist och pappa till multihandikappade sonen John

Grundare av assistansbolaget Johns Assistans