Är Bert Karlsson vår tids största hycklare?

Musse Hasselvall har besökt ett av Bert Karlsson asylboenden.
Foto: Lisa Mattisson/Faksimil Expressen Debatt
På Bert Karlssons asylboende i Ribbingebäck finns ett "gym" med en maskin och en fotbollsplan, men inte så mycket mer för de boende att sysselsätta sig med.
Foto: Privat

I helgen besökte jag ett av Bert Karlssons asylboende, i Livets ord gamla lokaler i Ribbingebäck.

Där möttes jag av 200 människor utan sysselsättning, mikromat och religiösa budskap på väggarna.

Bert – du som lyfter fram dig själv som ett bra exempel på hur asylboende kan drivan utan gigantiska vinster – jag har några frågor till dig.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

2009 hade jag glädjen att jobba med projektet ”Välkomna nästan allihopa” för UR. I första avsnittet träffade vi Bert Karlsson och meningen var att vi skulle prata om vad han har betytt för Sverige. Han mös och skrockade över att få tillfälle om att prata om just det.

Vi ville veta om Bert kände att han hade normaliserat vissa åsikter under sina dagar som partiledare för Ny Demokrati och hur det senare hade banat väg för Sverigedemokraterna. Vi kom aldrig så långt. Bert bad oss gå efter att vi hade bett honom kommentera några citat.

Många av citaten handlade om att vi på den tiden då han var partiledare tog emot för mycket flyktingar och att vissa invandrare inte borde få komma överhuvudtaget.


I dag låter det annorlunda.


Bert har flera flyktingboenden och 2013 hade hans verksamhet Jokarjo som driver asylboenden, omsatt 52 miljoner kronor, enligt SR. Han har själv hävdat att vinsten inte handlar om mer än 5-10 procent, alltså någonstans mellan 2,6 och 5,2 miljoner kronor. ”Det är klart att det blir en hel del pengar. Men det är inte för pengarna jag gör det. Det är utmaningen som driver mig” har han ha sagt till GT som har rapporterat om hans boenden. 

I förra veckan publicerade Expressen en debattartikel Bert själv har skrivit. Han kritiserar upphandlingen av HVB-hem för ensamkommande flyktingbarn, de löjeväckande överpriserna och den usla kvalitén på dessa boenden, men också hur mycket pengar det kostar skattebetalarna. Dessutom har han så klart en lösning på problemet. Han kan ta sig an dessa hopplösa fall för en mycket bra prisbild. Men det är inte bara det, man tycker sig kunna läsa mellan raderna att han också tycker sig ha blivit illa behandlad av Migrationsverket i tidigare försök vinna upphandlingar av dessa HVB-hem.


Jag började fundera på varför Bert skriver en debattartikel när han själv blivit kritiserad för hur han sköter sina boenden så jag tyckte det var lika bra att besöka ett av hans boenden. I sällskap av min vän Vatche och tolken Hadi som flytt från Syrien för bara tre månader sen åkte jag till Ribbingebäck i Uppsala kommun.

Vi blev först mottagna med misstänksamhet men vi improviserade lite och det resulterade i kaffe och trevligt bemötande.


Personalen berättar att på en lördag är du själv ansvarig för tvåhundra flyktingar i sällskap av två kockar och en städerska. På söndagar sköter de sig själva.  Jag frågar om de inte känner sig väldigt utsatt i en sådan position. Jo, det gör de. Framförallt eftersom de boende är så sysslolösa. Det finns inget att göra här, mitt ute i ingenstans. Det finns ett ”gym” med en maskin, en fotbollsplan och det är det. Någon svenskundervisning erbjuds inte. De flesta sover bort sina dagar.

De boende serveras inplastad mat att värma i mikrovågsugn så någon näring är inte på menyn. Kockarnas uppgift är egentligen bara att ställa fram plastlådorna. Hadi återger senare vad syrierna berättat: Maten anpassas inte efter religiösa seder, man får helt enkelt äta det som bjuds eller avstå.


Så jag har några frågor till dig Bert:

Är dina boenden underbemannade? Vilket företag levererar maten och är det dina företag? Varför tar ni ingen hänsyn till religiösa seder? Varför erbjuder du inte sysselsättning eller undervisning i svenska? Tycker inte du att det borde vara så? Ribbingebäck är Livets Ords lokaler, och på väggarna finns religiösa budskap, hur ser ditt samarbete med Livets Ord ut? Och till sist om du nu inte gör det här för pengar, borde inte utmaningen vara att göra det bra?


I slutet av sin debattartikel i Expressen får Bert Karlsson in sin favoritreplik: ”Vi måste också få kunna prata om svensk flyktingpolitik utan att för den skull kallas för rasist varje gång som vi har en åsikt.”

 Just i det här fallet skulle den kunna modifieras lite, tycker jag. ”Jag (Bert) måste också få kunna tjäna pengar på svensk flyktingpolitik om de nu ska vara här.”

Det skulle i alla fall ge oss en känsla av ett visst mått av ärlighet.


Musse Hasselvall, programledare och debattör.