Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Antje Jackelén: Besegra det onda med det goda

Antje Jackelén. Foto: Jan Nordén.
Foto: MARKUS SCHREIBER
Nu måste det finnas utrymme för både styrka och svaghet, för eftertanke och för handling, skriver Antje Jackelén. Foto: Henrik Isaksson/IBL
Foto: JOHAN JEPPSSON / IBL BILDBYRÅ
Foto: JOHAN JEPPSSON / IBL BILDBYRÅ

Vi har sett en ondskans avgrund alldeles nära. Nu vet vi att det inte räcker med grundkunskap om livet. Vi behöver även avgrundskunskap, skriver ärkebiskop Antje Jackelén.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nyheter om terrordåd har nått oss allt för ofta under de senaste åren. Så gott som alltid har de kommit från andra håll i världen. Vi har vetat och fruktat att terrordåd också händer i vårt land. Nu har det skett i vår huvudstad.

De omedelbara tankarna har gått till dem som drabbats. Till dem som mist sina kära, till skadade och till dem som hjälper och vårdar, med önskan och bön om stöd, läkedom och helande. Tankarna har också gått till dem som måste fatta beslut och agera i extrema situationer, med bön om vishet och kraft.

Även tacksamheten finns där: för ett fungerande samhälle, för varje hjälpande hand, för att inte ännu fler människor blev skadade, för att mod och medmänsklighet bröt fram med sådan styrka, för att saklighet och sammanhållning ger motståndskraft.

 

LÄS MER: Vi visade att stockholmarna ställer sig upp när saker dras till sin spets 

 

Bestörtning, rädsla, vrede, uppgivenhet, sorg, rastlöshet – vi kan reagera på många olika sätt. Men nog har vi det gemensamt att vi vill söka varandras närhet, stå upp för det goda och stå emot det onda. Nu måste det finnas utrymme för både styrka och svaghet, för eftertanke och för handling.

Vi har sett en ondskans avgrund alldeles nära. Nu vet vi att det inte räcker med grundkunskap om livet. Vi behöver även avgrundskunskap – för egen del och för att ge våra barn de bästa förutsättningarna in i livet. Om vi inte lär oss något om de svåraste existentiella frågorna är det svårt att lyckas med konsten att vara människa.

Vi har sett en ondskans avgrund alldeles nära.

Attacken drabbar oss alla, eftersom den är ett angrepp på ett liv i frihet och på grundläggande värderingar och rättigheter. Den hotar det som vårt samhälles liv bygger på.

Därför behöver vi alla svara på den. Inte genom att bekräfta en kultur av hat och söndring. Utan genom att kraftfullt odla mod, medmänsklighet, barmhärtighet och glädje över mänsklig gemenskap – sådant som också visade sig efter fredagens attack. Det är det goda som skapar det goda. Eller med ett ord ur Bibeln: ”Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.”

Det är det goda som skapar det goda.

Sverige och Europa lever sedan en tid tillbaka med fyra farliga P: polarisering, populism, protektionism och post-truth. Det som hänt nu får inte stärka dessa P. I stället får vi hjälpas åt med att värna om samhörighet och sammanhållning, solidaritet och sanning. 

 

LÄS MER: Alla poliser som närvarade förtjänar beröm 

 

I allt detta står kyrkorna öppna som de särskilda rum de är: med närvaro, med ord och tystnad, med gemenskapen i ljuständning, musik och gudstjänst, med sitt trotsiga hopp. På fredagskvällen var det de snabba, praktiska behoven som gällde i de öppna kyrkorna – en mobilladdare, en filt, en kopp kaffe, en medmänniska. Nu är det också tid för de långsamma, stora frågorna. En psalm som är skriven av prästen Per Harling talar om dem:

 

Världen har rämnat. Själen är stum.

Saknadens smärta söker sitt rum.

Vredens och sorgens klagande ljud 

stiger ur djupen: Varför, o Gud?

 

Famlande ropar vi i vår nöd:

Varför ge liv åt meningslös död?

Vanmaktens frågor dröjer sig kvar.

Skingra vårt mörker, ge livet svar.

 

Tänd i oss ljuset, ljuset som bär.

Bär oss igenom skuggorna här.

Du är för alltid mer än vårt jag

Famna oss när vår tillit är svag.

 

Tillsammans med stora delar av den världsvida kyrkan firar vi i dag Palmsöndagen. Den inleder veckan då vi följer Jesus från välkomnande hosianna-rop till dömande korsfäst-rop. På Långfredagen står vi på den totala övergivenhetens plats, vid korset där Jesus dog. Men vägen slutar inte där. Under påsknatten och på påskdagens morgon kommer vi att fira livets seger över dödens makt. Godhet är starkare än ondska, kärlek starkare än hatet, ljuset starkare än mörkret, sanningen starkare än lögnen.

 

Antje Jackelén

ärkebiskop, Svenska kyrkan