Jag bär sedan många år tillbaka på en stor oro över missbruket av förskrivning av antibiotika. Missbruket leder till att fler och fler bakterier blir resistenta och sprids världen över vilket medför allvarliga konsekvenser för miljontals människor. Och trots att det redan i dag dör 25 000 personer i Europa årligen i konsekvenserna av AMR (antibiotikaresistenta bakterier), är detta bara en stilla viskning jämfört med den orkan som är på väg.
Det har länge förvånat mig att ingen regering i världen, såvitt jag vet, har studerat vad detta kommer att betyda för samhällsekonomin. Och därför är det extra glädjande att Storbritanniens premiärminister, David Cameron, nu har tagit ett mycket viktigt steg i rätt riktning.
För några månader sedan tillsatte David Cameron en oberoende kommission att studera konsekvenserna av vår tids missbruk av antibiotika samt vad de multiresistenta bakterier som ingen antibiotika biter på kommer att kosta samhället. David Camerons uttalande "Superbugs could cast the world back into the dark ages" har citerats mång- faldigt i engelsk dagspress, och resultatet av kommissionens arbete, som presenterades förra veckan, har väckt starka reaktioner i Storbritannien. Enligt Jim O'Neill, ord- förande för den statliga kommissionen i Storbritannien, är resistenta bakterier "ett mer säkert hot än klimatförändringen".
Enligt rapporten kan följande scenario gälla år 2050 om inte drastiska motåtgärder vidtas:
AMR (antibiotikaresistenta bakterier) är den ledande dödsorsaken på jorden - inte cancer. Enligt ekonomer hos KPMG and RAND som specialstuderat detta scenario, kan detta i antal motsvara den sammanlagda årliga dödligheten i följande sjukdomar och olycksfall: Cancer, kolera, diabetes, mässling, tetanus, diarrésjukdomar och olycksfall i vägtrafik - i hela världen.
Antalet invånare har reducerats med upp till en fjärdedel i speciellt utsatta länder, särskilt de som redan i dag kämpar med resistent malaria.
Ett årligt globalt produktionsbortfall motsvarande 100 billioner dollar.
Vårt globala bnp är kraftigt reducerat.
Några nya läkemedel mot AMR är knappast på väg - läkemedelsbolagen har i praktiken redan gett upp kampen och princip slutat att utveckla nya antibiotika. Möjligheterna att finna effektiva sådana är enormt små, kostnaderna gigantiska och risken att misslyckas mycket, mycket stor. Och om de, trots detta, slutligen skulle lyckas utveckla nya antibiotika, är risken överhängande att inget samhälle har råd att köpa dem. Eller, än värre, att även den nya antibiotikan skapar resistens med oöverskådliga konsekvenser.
Sedan mer än 30 år har jag tillsammans med kolleger över hela världen arbetat med studier för att försöka ersätta den farliga antibiotikan med den totalt riskfria probiotikan och synbiotikan, och själv ser jag behandling med probiotika (levande mjölksyra- bakterier) och synbiotika (levande mjölksyrabakterier i kombination med kostfibrer) som ett riskfritt och mycket lovande alternativ till antibiotika. Resultaten av våra studier har i många fall varit häpnadsväckande också i fall då vi använt pro- och synbiotika mot multiresistenta bakterier.
Trots att probiotika är en ofarlig kusin till antibiotika och därtill ofantligt mycket billigare, har intresset för probiotika i detta avseende varit mycket litet - något som enligt mig är ofattbart. Mitt förslag är att potentialen av pro- och synbiotika som alternativ till antibiotika utreds grundligt;
i klinisk medicin generellt men också för patienter som drabbats av multi- resistenta bakterier och virusinfektioner som till exempel Ebola.
Jag har forskat många år inom området och för mig är det mycket tydligt att pro- och synbiotika är det mest lovande alternativet till antibiotika i dag. Användande av pro- och synbiotika riskerar inte, till skillnad från antibiotikan, att skapa resistens, har inga bieffekter och går i princip inte att överdosera. Myndigheterna i USA har registrerat probiotika som GRAS (Generally Regarded As Safe) och en övergång till pro- och synbiotika hade fört med sig enorma besparingar inom hälso- och sjukvårdsbudgeten. Den stora frågan blir oundvikligen; finns det någon anledning att inte omedelbart avsätta resurser att under- söka detta ofarliga, lovande alternativ?
Stig Bengmark
Professor emeritus och tidigare klinikchef på Lunds universitet. Numera forskare på London University och medicinsk expert på foodpharmacy.se
