Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Övergreppen är inte ett festivalproblem

Nina Rung. Foto: Fredrik Wannerstedt
Foto: Åke Thim
Foto: (C) Pelle T Nilsson / (C) PELLE T NILSSON/STELLA PICTU STELLA PICTURES

Övergreppen är inte ett festivalproblem, ett skolproblem eller ett sociala-medieproblem. De är ett samhälleligt problem, skriver Nina Rung.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

FAKTA

Nina Rung

kriminolog och barnrättsexpert

2016 var de sexuella ofredandens år. Ett år där det från både skolgårdar och partiledare hördes högljudda diskussioner om sexualbrott. Och om hur de skulle fås att upphöra. Ja, nästan alla hade en åsikt. Upprinnelsen var att det i början av året kom några rapporter. Rapporter om sexuella ofredanden av kvinnor i tre städer. Plötsligt började intresset för systematiska kränkningar av kvinnor i offentliga rum väckas. Ett intresse som har varit oerhört svagt under allt för många år. Att som ung tjej eller kvinna inte kunna vistas i offentliga rum utan att riskera att få sin kroppsliga integritet kränkt blev plötsligt en het fråga. Och som det debatterades!

 

LÄS MER: Det här är män som våldtar

 

Också polisens arbetsmetod och synsätt kring sexuella ofredanden nagelfors. Och visst fanns det en del att önska. Kanske främst kring kommunikationen av festivalsommaren 2015. Till 2016 hade polisen tagit till sig av kritiken och flertalet åtgärder hade satts in på festivaler, såsom fler poliser, mobila kontor, kameraövervakning i realtid och så det omtalade festivalarmbandet som möjliggjorde samtal med unga om vad sexuella ofredanden verkligen innebär. Den mest förekommande responsen från unga festivalbesökare var frågan om tafsning verkligen var ett brott. Och berättelser från tjejerna att de ju blir tafsade på precis hela tiden. Både erfarenhet och data talar för att de beskrev verkligheten. Nära hälften av alla anmälda sexualbrott är just sexuella ofredanden. Och vi vet att mörkertalet är stort. Vi vet också att oerhört få ofredanden faktiskt sker på just festival. De flesta sker i skolmiljö, på privata fester och framför allt på sociala medier.

 

LÄS MER: Sluta klanka ner på #tafsainte-armbanden

 

Om sexuella ofredanden på festival fick genomslag första delen av året så var det ofredanden på just sociala medier som fick ett oerhört genomslag under slutet av 2016. Flera offentliga kvinnor fick oombedda bilder på mäns kukar skickade till sig. Flera skickade tillbaka bilderna till avsändaren och vips så var det kvinnorna som anmäldes av de kränkta männen. I något fall var det också kvinnornas konton som stängdes ned och inte männens. Helt plötsligt var ”dick pics”, det att skicka oombedda bilder på sin kuk, ett begrepp på många vuxnas läppar. Hos unga hade det varit det länge. Och inte bara länge, utan det var också något oerhört normaliserat. När medier, både på lokal och på nationell nivå, frågade unga tjejer om mottagna bilder, så var den vanligaste frågan från unga om det ens var ett brott. Och berättelser från tjejer om att det ju sker hela tiden och många som fick flera bilder skickade till sig varje dag, både från kända och okända killar. Och nu började också vuxna till slut se hela skogen trots alla träd.

Även om många verkade bli tagna på ja, sängen, så var ju varken brottet i sig och kränkningarna en ny företeelse. Inte alls. (Här kan nu den som vill göra en egen liten empirisk undersökning genom att fråga valfri kvinna om hon någon gång i sitt liv blivit tagen på sin kropp utan samtycke i privat eller offentlig miljö). Kränkningar mot kvinnokroppen, ja sexuella övergrepp mot den, är inte ett nytt fenomen. Det är inte heller ett festivalproblem. Inte ett skolproblem. Inte ett sociala-medieproblem. Det är ett samhälleligt problem där kvinnors kroppar utsätts för övergrepp av mäns kroppar. Och det behöver vi förstå för att kunna få stopp på det.

Så. En liten kort kunskapshöjning för de som ändå missat debatten: Det är brott att få en oönskad bild på någons kön i sin mobil. Det ska anmälas. Det är ett brott att bli tafsad på. Det ska anmälas. Det är ett brott som ger böter upp till två års fängelse. Och även om anmälan inte skulle leda till en fällande dom så blir det en chans till upprättelse, men också en möjlighet att minska mörkertalen och öka förståelsen för omfattningen. Bara så kan resurser och politiska beslut motiveras. För det kommer att krävas – både resurser, kunskap och så beslut om medel och informationsinsatser i förskola, skola, på arbetsplatser och i offentliga rum för att få ett slut på kränkningarna av tjejers och kvinnors kroppar.

Nu när 2017 är nytt så vill jag att vi slutligen förstår vad det är vi sett. Så att inte ofredanden i skolan, på fester eller på barnspelsajter blir nästa stora mediala intressefråga. Vi behöver se det för vad det är. Ett systematiskt kränkande av kvinnokroppen. Ett samhällsproblem där allt från sexuella ofredanden till grov våldtäkt sker i ett kontinuum av sexuellt våld som framför allt drabbar hälften av befolkningen och utförs av den andra halvan. Att förstå det och att vilja göra något åt det är vad om kommer att skapa verklig förändring och göra skillnad. Då återstår bara önskan om ett nytt, mer fredat år och med hopp om mer kunskap, ett större samhälleligt ansvar och färre sexualbrott. Gott nytt år!

 

Nina Rung

kriminolog och barnrättsexpert

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!