Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Amatörmässiga kalkyler från SD

"Men att besparings-potentialen skulle vara så stor som SD vill göra gällande är osannolikt.Minskad asyl- och anhöriginvandring kan spara 118 miljarder de fyra närmaste åren påstår SD. "Kalkylen är amatörmässig och osannolik", skriver Li Jansson.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Sverigedemokraternas, SD, beräkningar över invandringens kostnader är amatörmässiga och bygger på rena spekulationer.

Med kriget i Syrien står världen inför en av de största humanitära katastroferna i modern tid. Som en följd har Sveriges invandring också ökat till de högsta nivåerna sedan Bosnienkriget. SD:s politiska respons på situationen är att fortsätta argumentera för en minskad invandring.

SD menar att de kan spara 118 miljarder i statsbudgeten åren 2014 till 2017 genom minskad asyl- och anhörig- invandring, enligt den rapport som SD:s ekonomiskpolitiska talesperson Sven-Olof Sällström presenterade härom- dagen.

Med ett omfattande utanförskap bland utlandsfödda medför den generösa invandringen till Sverige också höga offentliga utgifter.

Men att besparings- potentialen skulle vara så stor som SD vill göra gällande är osannolikt. Faktum är att SD:s eget underlag från Riksdagens Utredningstjänst visar att möjliga besparingar på invandringen uppgår till mellan 19 och 50 miljarder kronor.

Ett skäl till att Sverigedemokraternas besparingar blir så mycket högre hänger samman med att de räknar med att minskad invandring medför att 44 miljarder kronor försvinner från det kommunala utjämningssystemet. Men metoden för att beräkna denna besparing är amatörmässigt gjord. Partiet antar att en utländsk person har 1,5 gånger högre välfärdsbehov än en inrikes född person, utan att förklara hur man kommit fram till denna siffra. Därefter antar de att kostnaderna för kommuner och landsting ökar med 83 600 kronor per person och år, åter- igen utan angiven källa. Utifrån dessa kostnader beräknas sedan hur utlandsfödda påverkar kommunala utgifter. Men resultatet blir inte trovärdigt med så bristfälligt underbyggda beräkningar.

Det är korrekt att utlandsfödda är överrepresenterade i välfärdssystemen. Så är exempelvis fallet inom socialbidrag och vuxenutbildning. Men verkligheten är komplex. De utlandsfödda är också underrepresenterade på vissa områden. Åldersstrukturen bland utlandsfödda är annorlunda, med lägre andel barn och äldre än bland inrikes födda. Bara fyra procent av barnen i förskolan, i åldrarna ett till fem år, har utlandsfödda föräldrar. Samtidigt medför en hög arbetslöshet bland de utlandsfödda i arbetsför ålder att de inte tjänar in till framtida pension och äldreomsorg. Att fånga in dessa komplexa samband kräver avancerade samhällsekonomiska analyser, inte förenklade spekulationer.

Ytterligare brister i SD:s beräkningar är att de räknar med kostnader som inte bara berör nyanlända och invandrare. Dessutom har de inte tagit fullt hänsyn till avvecklingskostnader vid nedläggning av verksamhet hos Migrationsverket, domstolar och i etableringslotssystemet.

Alla offentliga utgifter ska tåla genomlysning och diskussion. Men påståenden att kostnaderna för invandringen allvarligt hotar samhällets välfärdsresurser är onyanserat. Statens utgifter för vård, hälsa och ekonomisk trygghet beräknas uppgå till över 2 000 miljarder kronor de kommande fyra åren, en betydligt högre summa än de 50 miljarder som läggs på invandring. Möjliga besparingar på invandringen är således bara 2,5 procent av de totala statliga välfärdsutgifterna.

Självklart kan resurserna som läggs på invandring investeras bättre än i dag. Lika självklart är att integrationen är ett påtagligt problem, inte minst vad gäller utomeuropeiskt föddas sysselsättning. Dessutom har var fjärde elev på Svenska för invandrare högst sex års tidigare skolgång.

En bättre lösning än SD:s fokus på stängda gränser är reformer som kan skapa en inkluderande arbetsmarknad. Lägre ingångslöner kan skapa fler instegsjobb. Bättre företagsklimat kan skapa fler arbetstillfällen. Mer effektiva coaching- och utbildningsinsatser kan minska kostnader och stärka kvaliteten. Det är även välkommet att kommunernas möjlighet att ställa krav på social- bidragsmottagare har ökat.

Vi kan inte längre ignorera den bristande integrationen. Med en framtidsinriktad reformagenda kan vi också bevara vår öppenhet.

Li Jansson

Nationalekonom Svenskt Näringsliv

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!