Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Alternativet till tiggeri är hederligt arbete

Vårt välfärdssystem kan omöjligt utsträckas till att inkludera alla behövande människor i världen, skriver Ann Heberlein. Foto: CLAUDIO BRESCIANI/TT
Thomas Hammarberg är ordförande för Kommissionen mot antiziganism.
Susanne Brandheim är doktorand i socialt arbete vid Karlstad universitet. Foto: PRIVAT

SLUTREPLIK. Thomas Hammarberg hävdar att ett tiggeriförbud leder till att "fler tiggare tvingas till prostitution". 

Nej, alternativet till att tigga är inte att sälja sex. Alternativet är hederligt arbete eller utbildning, skriver Ann Heberlein.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

De känslomässiga reaktionerna på min text om tiggeriförbud  har, i vanlig ordning, varit starka. I en insinuant text  - författaren hävdar bland annat att jag vill "rensa bort" tiggarna – frågar Susanne Brandheim varför "tiggare är så viktiga för Heberlein?". 

Svaret på hennes fråga är att tiggare inte är av särskilt intresse för mig. Jag betraktar de tiggande EU-migranterna som vilka människor som helst, och tillerkänner dem samma rättigheter och skyldigheter som alla andra människor. Tiggarna har inte någon särställning i min moraliska reflektion. 

Däremot finner jag debatten av mycket stort intresse, eftersom problematiken med tiggande EU-medborgare blottlägger våra uppfattningar i centrala etiska frågor, exempelvis hur vi ser på människans potential, frihet och ansvarighet.

Thomas Hammarbergs text, i vilken han motsätter sig ett tiggeriförbud, är ett belysande exempel. Hammarberg, ordförande för "kommissionen mot antiziganism", hävdar att ett förbud mot att tigga på allmän plats leder till att "fler tiggare tvingas till prostitution". Påståendet är häpnadsväckande – som om valet står mellan att tigga och att sälja sex. Resonemanget avslöjar en fördomsfull och nedlåtande syn på de romer vars intressen han påstår sig företräda. 

I Hammarbergs värld tycks romer betraktas som totalt inkompetenta individer, vars enda möjlighet till försörjning är att vädja till andras välvilja eller ägna sig åt kriminalitet. Han göder precis de fördomar man får anta att han vill motverka i sin kamp mot antiziganism.

Samma skyldigheter som alla andra

Till skillnad från Hammarberg anser jag att romer är människor på exakt samma sätt som jag själv och han är, fria och kompetenta. De är inte en särskild sort. Romer har samma rättigheter som alla andra människor – till sitt liv, sin frihet, till frånvaro av lidande, o s v. De har också samma skyldigheter som alla andra människor. Vuxna, friska människor har ett eget ansvar för sitt liv – och en grundläggande skyldighet är naturligtvis att försörja sig själv. 

Alternativet till att tigga är inte att sälja sex. Alternativet är hederligt arbete eller utbildning. Till våra, det vill säga Sveriges, skyldigheter hör dock inte att bistå de tiggande EU-medborgarna med lämpliga arbeten eller utbildning. Våra skyldigheter i relation till dem inskränker sig till att garantera dem grundläggande mänskliga rättigheter då de befinner sig i vårt land. Det innebär till exempel vård som inte kan anstå. Det innebär inte att vi är skyldiga att erbjuda utbildning, bostäder eller ekonomiskt bistånd.

Alla behövande i hela världen kan inte få tillgång till svensk välfärd 

Debatten om hur vi ska bemöta EU-medborgare som tigger i Sverige är intressant att analysera också utifrån den här aspekten: I relation till vem har samhället ansvar? På vilket sätt? Ett land har ett särskilt ansvar för sina medborgare. Samhällskontraktet är en relation mellan stat och individ som medger både rättigheter och skyldigheter. 

Samhällets ansvar för sina medborgare innebär bland annat att bistå med utbildning, hjälp till boende och ekonomiskt bistånd om behoven uppstår, allt det som regleras i vårt välfärdssystem. Detta välfärdssystem kan omöjligt utsträckas till att inkludera alla behövande människor i världen. 

Därför bör tiggande EU-medborgare uppmanas att återvända till sina hemländer. Det är deras hemländer som bär det yttersta ansvaret för dem, inte vi. Att förbjuda tiggande är en tydlig signal, både till dem som tigger och deras hemländer. Det tvingar fram andra, bättre alternativ.

 

Av Ann Heberlein

Lektor i etik, kandidat till riksdagsvalet för M

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!