Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Alternativen till
DÖ är orealistiska

Jimmie Åkesson, SD. Foto: Anna-Karin Nilsson

Utan att ändra grundlagen är alternativen till DÖ två: en majoritetskoalition mellan S och M, vilket är orealistiskt, eller ett alliansblock i majoritetskoalition med SD, vilket är motbjudande", skriver Olof Ruin.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

I söndags skulle Sverige ha gått till val, om inte extravalet ställts in som en följd av Decemberöverenskommelsen. Det pyr ett missnöje kring överenskommelsen på olika håll, mest i allianskretsar. Syftet var att göra det lättare för en regering att regera i minoritet. Överenskommelsen kan naturligtvis kritiseras. Den är inte grundlagsfäst. Den tillkom genom förhandlingar mellan partiernas ledningar tydligen utan tillräcklig förankring i respektive parti. Den riskerar hela tiden att bli upphävd. I april utsätts denna ordning för sin första verkliga prövning när regeringen lägger fram vårpropositionen.

Kristdemokraten Lars Adaktusson menar att nästa KD-ledning inte är bundna av decemberöverenskommelsen, och KD:s blivande partiledare Ebba Bush Thor har tidigare uttryckt sitt missnöje med överenskommelsen.

Men de som kritiserar överenskommelsen måste samtidigt tänka på tre omständigheter.

En är att den nära anslöt sig till ett förslag som lades fram av den så kallade budgetkommittén förra året. Förslaget stöddes då av företrädare för allianspartierna men fördömdes av de rödgröna. Nu verkar opinionsläget nästan vara det motsatta att döma av dagens debatt. Man för fram mer kritik på den högra sidan än på den vänstra. Detta förhållande är i sig en god illustration till att perspektiv lätt skiftar beroende på om man befinner sig i opposition eller regeringsställning.

En annan omständighet värd att beakta på allianshåll är att överenskommelsen i sig kan bidra till att stärka uppdelningen i två politiska block. Detta mönster har i sig rönt större samfälld uppskattning på den högra sidan än på den vänstra.

Alliansen i sig utgör ett exempel på ett väl sammanhållet block. Man har där också velat se den rödgröna sidan som ett alternativt block. Porträtteringen har gjort det möjligt för de borgerliga partierna att skrämmas med Vänsterpartiet. Socialdemokratin å sin sida har velat markera distans till detta grannparti och även lite naivt sökt kontakt med Centerpartiet och Folkpartiet.

Det allra viktigaste att tänka på i diskussionen om överenskommelsen i december är ändå den betydelse som Sverigedemokraterna numera fått i svensk politik.

Under förra mandatperioden stödde de i regel alliansens minoritetsregering och de bidrog den 2 december till att alliansens budget vann över regeringens. Om inte Stefan Löfven hade bestämt sig för att sitta kvar och utlysa nyval hade det parlamentariskt korrekta varit för talmannen att undersöka förutsättningarna för alliansen att bilda regering med stöd i någon form från Sverigedemokraterna. Jag vet inte om det fanns någon sådan beredskap inom allianskretsar.

Olof Ruin Foto: Olle Sporrong

Löfvens minoritetsregering befinner sig trots decemberöverenskommelsen i ett fortsatt mycket besvärligt läge. Visserligen har Sverige förut styrts av regeringar i minoritet men dagens regering har ett påtagligt svagt underlag i parlamentet och därtill en opposition som består av ett väl sammanhållet borgerligt block och ytterligare ett parti som sympatiserar med detta block.

Vill man i Sverige på sikt få till stånd en regering i majoritet finns det enligt mitt sätt att se bara två alternativ om man inte överväger en radikal ändring av grundlagen. Det ena är en upplösning av dagens alliansblock och bildande av en majoritetskoalition mellan socialdemokrater och moderater. Det andra är ett bibehållet alliansblock och en majoritetskoalition bestående av detta block och Sverigedemokraterna.

Det förra alternativet är orealistiskt, det senare motbjudande. Vad återstår annat än decemberöverenskommelsen? Det bör de tänka på som är missnöjda med den.

 

Olof Ruin,

professor emeritus i statskunskap

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!