När jag, Jack, kom hem till Sverige efter att ha blivit Mr. Gay Europe blev jag firad. Flera av mina medtävlande hade lika gärna kunnat mötas av våld, hån och förföljelse i sina hemländer – i Europa. Dessutom hade de lämnats åt våldet utan ett tydligt skydd från rättsväsendet. Sverige är idag den främsta förebilden för alla människors lika rätt att älska. Här är äktenskap och föräldraskap för alla, diskrimineringslagen skärpt och runt om i Sverige går tusentals människor i Prideparader för sin egen och andras skull. Vi har mycket att vara stolta över och vår tydliga röst för alla människors lika värde behövs varje dag. Lika vanligt som det är att andra länder försöker efterlikna oss vad gäller jobb och ekonomi vill vi att det ska vara att de efterliknar vår syn på öppenhet, mångfald och kärlek. Men också vi som är bäst måste bli bättre.
På en sportbar i en vanlig svensk stad är det inte sällan både den i det egna laget som är dålig och den i motståndarlaget som är för bra som högt och tydligt deklareras som ”bög”. På samma sätt kan det vara i killarnas omklädningsrum efter idrottslektionen. Där är det ofta lätt och roligt att skratta åt bögskämten. Mindre roligt och mer svårt är det att känna den där klumpen i magen när ens kärlek blir det värsta skällsordet, eller i bästa fall synonymt med det som är dåligt.
Tystnad är den heterosexuella majoritetens fega, förgängliga förlåt för att i hundratals år förfölja, förtrycka och förbjuda homosexuella från att finnas och synas. Från att vara. Det är en ignorans och intolerans som sitter så djupt rotad att den inte ens ifrågasätts. Vem höjer rösten när homofobin vädras ut runt fikabordet, i klassrummet eller i TV-soffan? Nästan ingen – någon kan ju tro att man är bög.
Många utmaningar kvarstår. Två av tre homo-, bi- eller transsexuella ungdomar döljer sin sexualitet i skolan. En av fyra har utsatts för våld eller hotats om våld, med den egna sexualiteten som motiv. 75 procent av homosexuella män vågar inte hålla sin partner i handen på stan. Var femte hbt-person mellan 16 och 25 år har upplevt fysiskt våld av en förälder, partner eller annan närstående vuxen och en fjärdedel av alla unga hbt-kvinnor har någon gång försökt begå självmord, jämfört med åtta procent bland heterosexuella unga kvinnor. Andelen unga hbt-personer som deltar i någon idrottsförenings verksamhet är bara 28 procent, att jämföra med 43 procent bland unga heterosexuella.
Detta måste ge kraft till en ny, bred, samhällskamp. Allt för länge har allt för många känt att de står som en mot alla. Det räcker nu. Från och med idag är det alla för en. Så kan den som inte är säker på sig själv åtminstone bli säker på alla oss andra.
Det finns mycket att göra för att säkra lika möjligheter för hbtq-personer. Tuffare regler från kommunerna på föreningarna för att de ska arbeta för mångfald om de ska ha föreningsbidrag, tillåta surrogatmödraskap, könsneutral lag för föräldraskapspresumtion och normkritisk sexualundervisning i skolan är några exempel. För detta krävs politiskt mod.
Vad som är än viktigare är vardagsmodet. Inte någon stans ska en ung människa som är osäker på sig själv utsättas för homofobi. Här finns inget utrymme för kompromiss eller bortförklaringar. En nedvärderande kommentar är inte ”en kul grej” eller ”bara ett skämt”, det är förtryck. Det är dags att Sverige blir en förebild, inte bara i riksdagen utan också i omklädningsrummet, klassrummet och vardagsrummet.
Gemensam stolthet. Vi måste gemensamt ta ansvar för att Sverige ska vara just så öppet, just så omfamnande av olikheter, som Sverige vill vara. Att Prideparaden inte är hbtq-personers parad för sig själva, utan allas parad för att kärlek ska få vara för alla.
Allt för länge har människor stått ensamma kvar när glåporden flugit. Allt för länge har de som vågat säga ifrån vara de modiga som berörts. Det är dags att vi inser att alla berörs och alla har ett ansvar. Därför startar vi nu initiativet Alla för en. Ett partipolitiskt oberoende initiativ för att tillsammans stå upp och ta ställning för allas kärlek, emot homofobi och intolerans. För fler måste säga ifrån, högljutt. Fler måste ställa till en scen. Känna. Bli arga, bli besvikna. Agera. Bara så kan homofobin bli något vi får berätta om för våra barn som något historiskt, mörkt och skadligt – som vi bekämpat tillsammans.
På lördag tågar vi tillsammans i Stockholm för allas kärlek. Men när skratten och sången tagit slut åker vi hem till vardagen, tillsammans kan vi se till att den är lika fylld av kärlek, glädje och mångfald som helgen just varit. Var med oss i vår kamp.
Oliver Rosengren
Initiativtagare, Alla för en
Riksdagskandidat (M)
Björn Olsson
Initiativtagare, Alla för En
Förbundstyrelseledamot, MUF
Jack Johansson
Initiativtagare, Alla För En
Mr. Gay Europe 2014
