Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Alla elever behöver inte prata svenska hela tiden

Anna-Karin Wyndhamn och Ann Heberlein är kritiska till undervisningen på Fröslundaskolan i Eskilstuna.
Foto: Jackeline Perez
Anna Flyman Mattsson, docent i svenska som andraspråk, Lunds universitet.
Charlotta Olvegård, universitetslektor i svenska som andraspråk, Göteborgs universitet.
Tommaso Milani professor i flerspråkighet, Göteborgs universitet.

Att Ann Heberlein och Anna-Karin Wyndhamn inte är språkforskare blir pinsamt uppenbart i deras senaste debattartikel i Expressen. 

Här har vi att göra med personer som inte ens känner till begreppsapparaten, skriver flera språkforskare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Med jämna mellanrum publiceras debattartiklar om att svenska som andraspråk och modersmålsundervisning bör tas bort, vilket får forskare i svenska som andraspråk och flerspråkighet att sucka och beklaga sig över att vi än en gång måste tillbaka till ruta ett för att förklara de mest grundläggande sakerna som såväl forskning som skola egentligen har passerat för länge sedan. Ofta är det populistiska politiker som anser sig nytänkande i att det bästa för skolan är att alla pratar svenska hela tiden. 

Vanligtvis räcker det med en utblick i världen och en sammanställning av den forskning som finns för att det orimliga i debattartiklarna ska bli synligt. Men den här gången måste vi ta ytterligare ett steg längre bak, för här har vi att göra med personer som inte ens känner till begreppsapparaten. Låt oss bena upp det från början. 

Andra ämnen blir lidande

Heberlein och Wyndhamn skriver att Fröslundaskolan sviker sitt kärnuppdrag, nämligen att ge samtliga elever tillräckliga kunskaper för att hantera sitt liv som medborgare i Sverige. Ett liv som medborgare i Sverige inkluderar mycket riktigt det svenska språket, men faktiskt också en del andra kunskaper, såsom NO, SO och matematik. 

För en elev som inte hunnit i kapp med det svenska språket ännu är därför risken stor att alla ämnen blir lidande; en bedömning i matematik blir en bedömning i svenska i stället. Vi får då elever som får alla sina betyg i det svenska språket i stället för i de ämnen som ska bedömas. Och då har verkligen skolan svikit sitt kärnuppdrag.

Att avsluta med 'En människa utan språk är en fattig människa' är bara arrogant.

Något som Heberlein och Wyndhamn också har misstagit sig på är att Fröslundaskolan skulle ha gett upp sin inställning om att förbättra elevernas svenska. Undervisningen på Fröslundaskolan sker på svenska, men med stöd på elevernas modersmål där det behövs. De ”badas” således i svenska såsom Heberlein och Wyndhamn efterlyser (även de ursprungliga språkbaden har inslag av elevernas modersmål). Modersmålet används alltså som ett hjälpmedel för att komma åt ämneskunskaperna.

Du kan inte välja ditt förstaspråk

Som vanligt i den här typen av debattartiklar får modersmålsundervisningen sig en känga, trots att varken den artikel de bemöter eller deras egen artikel handlar om just modersmålsundervisningen. Det kommer av bara farten.

I slutet av artikeln blir Heberlein & Wyndhamns okunskap särskilt tydlig när de hävdar att svenska inte kan vara ett andraspråk och att alla elever har samma förstaspråk i Danmark och Norge. Första- och andraspråk är termer som används inom språkinlärningsforskning och handlar om vilket språk man har påbörjat först. Detta är en viktig skillnad att göra eftersom vi lär första- och andraspråk på lite olika sätt, vilket speglas i skolan där ämnet svenska som andraspråk har uppstått just ur denna skillnad. 

Det har alltså ingenting med vare sig skolans eller samhällets språk eller om vilket språk man tycker är viktigast, utan vilken språkinlärningsprocess man följer. Detta sker i hjärnan och inget man kan styra själv. Svenskan är enligt språklagen huvudspråk i Sverige. Det är nog detta som Heberlein & Wyndhamn blandar ihop. 

Arrogant inställning

Slutligen är det lite sorgligt att Heberlein & Wyndhamn utgår ifrån att Fröslundaskolan och rektorn bara vill ”leverera drömresultat till skolförvaltningen”. Det kanske kommer som en överraskning för dessa båda skribenter, men det är väldigt många rektorer och lärare som faktiskt bryr sig om att deras elever ska få utvecklas och få de kunskaper som de behöver i skolan. 

Och att avsluta med ”En människa utan språk är en fattig människa” är bara arrogant faktiskt, men det kanske är där forskare i etik och pedagogiskt arbete skiljer sig från språkforskare. Vi definierar även andra språk än svenskan som språk.

Av Anna Flyman Mattsson

Docent i svenska som andraspråk, Lunds universitet

Christina Hedman

Professor i svenska som andraspråk med didaktisk inriktning, Stockholms universitet

Tommaso Milani

Professor i flerspråkighet, Göteborgs universitet

Charlotta Olvegård

Universitetslektor i svenska som andraspråk, Göteborgs universitet

Hanna Simola

Kommunlektor i svenska som andraspråk, Barn- och utbildningsförvaltningen i Eskilstuna

Frida Splendido

Universitetslektor i svenska som andraspråk, Lunds universitet