Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Alla är vinnare i EU:s krisfond – utom Europa

Leif Pagrotsky, tidigare närings- och handelsminister (S).Foto: SVEN LINDWALL
Lars Anell, tidigare EU-ambassadör.
Lotta Fogde, frilansjournalist och tidigare statssekreterare.Foto: Jeanette Hägglund / Jeanette Hägglund
Anders Wijkman, före detta EU-parlamentariker (KD).Foto: STEFAN SÖDERSTRÖM

EU:s krispaket blev ännu ett förlorat tillfälle att skapa hållbara strukturer för Europasamarbetet.

Det blev många kortsiktiga vinnare men den långsiktiga förloraren är Europasamarbetet, skriver Lars Anell, Lotta Fogde och Leif Pagrotsky.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

SLUTREPLIK. Nu förklarar land efter land varför just de är den stora vinnaren på uppgörelsen, medan eurozonens grundläggande problem förblir olösta. 

Anders Wijkman med flera är i Expressen den 16 juli överens med oss om att EU:s räddningsfond handlar om euron. Men de vill ändå att vi ska skjuta till 150 miljarder kronor för att stötta den valuta svenska folket tackat nej till. 

Detta är EU:s förbannelse. Alla problem definieras som ett existentiellt hot som kräver ytterligare ett kliv mot en federal stat.

Så skedde i helgen när räddningsaktionen för Italien och Grekland bakades in EU:s långtidsbudget. Ett exceptionellt program för en exceptionell kris borde ha organiserats som en fristående exceptionell insats.

Effekten kvar till 2058

Nu kommer den prejudicerande effekten att dröja kvar i EU-budgeten till 2058. De fyra sparsamma borde ha klargjort att skillnaden mellan 37-åriga lån till extremt låg ränta och bidrag inte är ekonomisk utan politisk. 

Kanske borde de fyra också sagt att länder som inte klarar att använda dessa lån så pass produktivt att de kan betala tillbaka, inte ska ha vare sig lån eller bidrag – de ska ha ekonomisk intensivvård.

Men det stora mysteriet gäller idén att vi plötsligt ska ta rättsstatsprinciper på allvar. 

Varför uppkom denna fråga överhuvudtaget?

Det blev många kortsiktiga vinnare men den långsiktiga förloraren är Europasamarbetet

Att garantera domstolars oberoende, åsiktsfrihet och demokrati är en förpliktelse ett land ikläder sig i och med medlemskapet i EU. Kommissionen har under lång tid ifrågasatt Polens politik i fråga om domstolars frihet. Ungern har öppet deklarerat sig som en illiberal demokrati. 

Hur kunde kommissionen, Tyskland och Frankrike ens komma på tanken att dränka dessa regeringar i pengar från den förmenta räddningsfonden?

Den ekonomiska tillväxttakten i Ungern och Polen är trefalt högre än i euroländerna. Deras arbetslöshet är bland de lägsta och statsskulden är förhållandevis låg. 

Korrumperade länder får mest

Inte heller har de drabbats av utebliven Medelhavsturism eller höga sjukvårdskostnader på grund av corona. Ändå lyckas de båda kapa åt sig en mer än dubbelt så kraftig stimulans som Italien.

En annan gåta: Om man bredvid varandra lägger Transparency International's index över Europas mest korrumperade länder och kommissionens rangordning av de länder som ska få allra mest som andel av BNP visar det sig det sig att listorna stämmer rätt bra överens.

Uppgörelsen skapar nya överstatliga instrument, utan hänsyn till de enorma inbördes olikheter som redan får samarbetet att skava. Det blev många kortsiktiga vinnare men den långsiktiga förloraren är Europasamarbetet.

Och stödet i Sverige för det viktiga samarbetet i Europa.

 

Av Lars Anell

Tidigare EU-ambassadör

Lotta Fogde

Frilansjournalist och tidigare statssekreterare

Leif Pagrotsky

Tidigare närings- och handelsminister (S)