Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Äldre portas från Helgeandsholmen

Brister i representationen. "Vid förra valet till riksdagen 2010, valdes det bara in sex ledamöter som fyllt 65 år - långt ifrån de 87 som det borde vara" , skriver Bertil Torekull. Foto: ROBBAN ANDERSSON Foto: Robban Andersson

Vid 82 års ålder nomineras jag en dag oväntat som riksdags- kandidat. Även om oddsen talar mot mig, kan jag inte låta bli att genast kolla upp om det finns plats för en så oerhört gammal person bland riksdagens 349 ledamöter. Det brutala svaret är: Nix, äldre är inte särskilt välkomna på den där Helgeandsholmen.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Bertil Torekull Foto: Foto: Tomas Leprince Min bild var att riksdagen speglade befolkningen tämligen schyst - kvinna som man, gammal som ung, rik, fattig, utbildad eller ej, religiös, sekulär, företagare, anställd, folk från stad och land hand i hand? Men så ser det inte alls ut. Riksdagen reflekterar vad partierna vill ha in för folk men den sociala fördelningen är orättvis - och mest ur åldersperspektiv.

Under den kommande mandatperioden växer landets folkmängd till 10 miljoner och av dem kommer 25 procent att vara eller snart bli pensionärer, i dag är de redan nära två miljoner. Vore det en hederlig representation borde vi äldre efter höstvalet representeras av mer än 80 ledamöter. Glöm det! Vid förra valet till riksdagen, 2010, valdes det bara in 6 (!) ledamöter som fyllt 65 men riksdagen har åldrats sedan dess och just nu sitter där 35 pensionärer - det är långt till de 87 som antalet röstberättigade äldre proportionellt kunde kräva.

Som urvalssystemet fungerar, reflekterar alltså riksdagen folkstrukturen illa och valet i höst lovar ingen bättring. Vid nomineringarna har många äldre fått träda tillbaka till förmån för yngre. Bara på ett område har politikerna skärpt representativiteten - tre partier (MP, S och V) nominerar varannan man/kvinna och miljöpartiets två språkrör går därvid sedan länge i spetsen, SD är sämst och männens övervikt är generellt fort- farande stor. Andra sektorer visar liknande snedhet. Äkta företagare finns det allt färre kvar av, inte en enda riskkapitalist så långt ögat når men vad värre är: även småföretagarna, dessa myror som ska bära välfärd och tillväxt, tillhör en utrotningshotad art. Endast fyra (4) ledamöter betecknar sig på direkt förfrågan om sin civila tillhörighet som företagare.

Som en sorts egen majoritet kan i stället de 62 procent av ledamöterna uppträda som tidigare arbetat i offentlig sektor eller politik. Vem tror att de har minsta susning om vad entreprenörskap är?

När det gäller medelåldern på ledamöterna råder det nuderska köttbergets 50-årstyranni. Min grå brigad av alerta 80+are är i praktiken utraderad och företräds bara av en men en lejoninna: Den oförbrännerliga folkpartisten Barbro Westerholm som fyller 81 i juni i år.

Skulle jag - om jag nu vid medlems- mötet 1 mars i Lund blir vald till kandidat för Miljöpartiet - få njuta den osannolika lyckan att även röstas in i riks- dagen, skulle jag bli kammarens äldste, hoppsan!

Sådan ser verkligheten ut för oss över 65. Partierna vill inte ha oss, bara våra röster, heder åt MP i Skåne som gör uppror mot den politiska nomenklatura som klassar oss som icke-relevanta ombud. Eftersom även miljonbefolkningen upp till 30 år är skamligt underrepresenterad i riksdagen - bara 12 ledamöter på plats - undrar jag om det inte är dags att be diskriminerings- ombudsmannen, DO, att kasta ett getöga på valsedlarna.

Politiken får inte mest vara dragplåster i karriären - även unga besjälade, i dag hårt utsatta på en arbetsmarknad i grym förändring, måste få en tydlig röst liksom fler äldre bör få dela med sig av sina långa livs insikter.

 

Bertil Torekull

Publicist och författare aktuell med "Att dansa med vargar". Han är nominerad till tredjeplats på Miljöpartiets riksdagslista för norra och östra Skåne.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!