REPLIK. Att det förekommer fusk inom den personliga assistansen (liksom all annan välfärd) är det knappast någon som förnekar. Från assistansbranschens sida kan vi inte nog understryka vikten av att all form av fusk och kriminalitet kraftfullt beivras. Sådant skadar nämligen inte bara branschen, det skadar framför allt de personer som har behov av personlig assistans.
Kontrollfunktion finns visst
Men skadligt är det också när en myndighetsföreträdare hanterar frågan på ett så vårdslöst sätt som Björn Rosenlöf gör. Inte bara när han slänger sig med gissningar om fuskets omfattning. Att exempelvis påstå att det ”inte finns någon offentlig funktion som i egentlig mening kontrollerar om ett verkligt utbetalningsbehov föreligger” kanske höjer några ögonbryn hos kollegorna på Försäkringskassan som väl är tänkt att utgöra just denna funktion?
Fakta är att assistansreformen under de senaste tio åren har nedmonterats på ett sätt som saknar motstycke. Antalet assistansberättigade har under perioden minskat med ungefär 20 procent som andel av befolkningen. Och nedmonteringen har, såsom statsvetaren Niklas Altermark tydligt har beskrivit, skett i skuggan av en vilt sluggande retorik om fusk kombinerat med en politisk önskan om besparingar.
Fusket bör elimineras
Vi deltar även fortsättningsvis i diskussionen om vad som kan göras för att förhindra fusk och kriminalitet med assistansersättningen och välkomnar Björn Rosenlöf och andra att, istället för spekulation om fuskets omfattning, bidra med konstruktiva förslag på hur det ska elimineras.
Av Henrik Petrén
Branschansvarig personlig assistans, Arbetsgivarföreningen KFO
