DEBATT. Alltför snabb folkökning innebär hög risk för fattigdom, svält och i värsta fall väpnade konflikter. Afghanistan sällar sig nu till tragiska exempel som Rwanda och Syrien, där ohållbar folkökning bidragit till humanitära katastrofer. År 1990 var afghanerna 12,4 miljoner, inte många fler än vi svenskar vid samma tid, ca 9 miljoner. Idag är afghanerna ca 40 miljoner (se grafen nedan). Redan innan covid-pandemin och talibanernas övertagande hade landet problem med matförsörjning. Regionen har låg nederbörd och stora delar är ofruktbara bergstrakter. Enligt FAO:s rapport 2020 hade 60% av afghanerna osäker födotillgång, och 30% var undernärda. Idag är landet starkt beroende av FN och annan internationell hjälp med försörjning.
Omöjligt förbättra levnadsvillkoren
Trots krig, hög barnadödlighet och utvandring har befolkningen mer än tredubblats på 30 år, och ökar med närmare en miljon per år. Hälften är 18 år eller yngre. Hur kan man förbättra levnadsvillkoren om man samtidigt måste fördubbla antalet bostäder, skolor och infrastruktur ungefär vart tjugonde år?
En annan mycket allvarlig konsekvens av snabb folkökning är hög arbetslöshet bland unga män, som utan framtidshopp kan rekryteras till väpnade grupper.
Det sägs ofta att folkökning avstannar när människor får det bättre, kvinnor utbildas och kommer i arbete. Men den situationen uppstår aldrig om högt barnafödande gör att befolkningen växer snabbare än tillgången på föda och andra förnödenheter. Få kvinnor kommer ut i arbetslivet då barnafödande och vård tar all tid, och växande befolkning kräver ständigt mer resurser.
Folkökningen behöver hejdas
För bättre levnadsvillkor behöver folkökningen därför hejdas, vilket kan ske genom familjeplanering med god tillgång på preventivmedel. I Afghanistans grannland Iran gjorde familjeplanering 1988–2000 att födelsetalen minskade från ca 6 till 2 barn per kvinna. En annan mycket allvarlig konsekvens av snabb folkökning är hög arbetslöshet bland unga män, som utan framtidshopp kan rekryteras till väpnade grupper.
Afghanistan är sedan 2013 det land som fått mest bistånd från Sverige. Två andra ligger högt på samma lista, Somalia och Tanzania, och alla tre har ohållbart snabb folkökning. Det gäller även många andra afrikanska länder, där undernäringen ökat under senare år; 2019 var en kvarts miljard afrikaner undernärda enligt FAO. Befolkningens snabba tillväxt gör det närmast omöjligt att lyfta människor ur fattigdom.
Villkoret för bistånd: Familjeplanering
Nu har FN sammankallat en konferens om bistånd till det afghanska folket, där hälften är extremt fattig, 75% är illitterat och situationen har försämrats sedan 2013. Används det svenska biståndet på bästa sätt? Om vi vill att befolkningen i dessa länder skall få det bättre bör vi villkora bistånd med att länderna genomför effektiva program för familjeplanering, vilket på sikt kan stabilisera befolkningen på hållbar nivå.
Att öka välståndet för människor i fattiga länder blir möjligt om födelsetal och folkökning minskar och populationerna på sikt blir mindre. En sådan ’demografisk transition’, med minskande familjestorlek och ökande andel människor i arbetande ålder, ligger bakom den stora välståndsökningen i tidigare fattiga länder som Taiwan och Sydkorea efter andra världskriget – och vår egen liknande utveckling, som startade ett antal decennier tidigare. Afghanistan är i stort behov av en sådan demografisk transition.
Av Leif Andersson
Biolog, professor, Uppsala
Malte Andersson
Ekolog, professor emeritus, Göteborg
Johanna Deinum
Docent i biofysikalisk kemi, Göteborg
Frank Götmark
Professor i ekologi, Göteborg
Premium
Premium
Premium