Barn och vuxna har varierande karaktärsdrag som sträcker sig från ögonfärg till politiska preferenser. Nästan alla dessa karaktärsdrag är resultatet av mönster, som bildas av tre distinkta bidragande orsaker. Den första bidragande orsaken är den unika biologi som varje person har. Många av dess biologiska egenskaper är genetiskt betingade, medan andra är resultatet av infektioner eller allvarliga påfrestningar som påverkade mamman under graviditeten.
En oförmåga att läsa och skriva var inget problem för 20 000 år sedan.
Den andra bidragande orsaken består av barn- och ungdomserfarenheter som skapar en särskild profil av förmågor, övertygelser, känslor, värderingar och beteenden. Dessa omfattar kärleksfulla föräldrar, bra skolor och lojala vänner, men även det motsatta i form av stränga föräldrar, dåliga skolor och inga nära vänner. Vissa kombinationer av biologi och erfarenheter skapar en egenskapsprofil som gör det enkelt för ett barn att klara av samhällets krav; andra gör det svårare. Därför representerar samhället den tredje bidragande orsaken. En oförmåga att läsa och skriva var inget problem för 20 000 år sedan. Det är det i dag. Eftersom samhällen är så olika och kraven på individerna skiljer sig så kan en särskild uppsättning egenskaper vara en börda i ett samhälle, men inte i ett annat.
Dessa fakta hjälper till att förklara det ökande antalet personer som har diagnostiserats med adhd (hyperaktivitetssyndrom) under senare år. En stor andel barn och vuxna har svårt att koncentrera sig på en uppgift under en längre period, i synnerhet om den involverar läsning, minne eller matematik, om de befinner sig i en distraherande miljö. Andra har svårt att dämpa rastlösa rörelser i händer eller fötter. En liten andel har båda problemen. Även om ouppmärksamhet och rastlöshet har flera orsaker, ger både läkare och psykologer ett barn med en eller båda egenskaperna diagnosen adhd. Denna klassificering antyder – felaktigt – att adhd är en enda sjukdom, när den i realiteten är många avvikelser med olika orsaker.
LÄS MER: Dags att sluta ifrågasätta adhd
Den allmänt utbredda sedvänjan att behandla adhd med läkemedel är diskutabel eftersom det inte hjälper alla patienter och konsekvenserna av att ta sådana läkemedel under lång tid är okända. Dessa läkemedel är till störst hjälp för minoriteten av adhd-patienter, vars symtom i huvudsak beror på biologiska förhållanden.
Det faktum att det finns ett läkemedel för att behandla adhd gör att läkare ofta väljer denna diagnos.
Den stora majoriteten av adhd-fall beror på en mängd olika orsaker, men det innebär inte att de inte kräver någon behandling. En av de mest utbredda orsakerna är brist på motivation för skola och skolarbete. Orsakerna till denna motivationsbrist är många. Vissa barn protesterar mot pressen från föräldrarna att göra väl ifrån sig i skolan. Andra växer upp i hem där inte är så viktigt med bra studieresultat. Det finns också grupper av jämnåriga barn som retar de som läser på för att få högre betyg.
Ett flertal historiska fakta bidrar till dagens medicinska sedvanor. Det faktum att det finns ett läkemedel för att behandla adhd gör att läkare ofta väljer denna diagnos i stället för beteendestörningar, låg intelligens eller dålig motivation eftersom det inte finns något piller som har visat sig vara effektivt mot dessa problem. Framstegen inom framgångsrik behandling eller förebyggande av de allvarliga infektionssjukdomarna påssjuka, polio, smittkoppor och difteri är ett annat historiskt faktum, som hjälper till att förklara ökningen av adhd de senaste trettio åren. När utbredningen av dessa sjukdomar minskade, ersattes de med en ökad oro för barns psykologiska hälsa. Få föräldrar vars barn har polio oroar sig över barnets rastlöshet eller ouppmärksamhet. Lika viktigt är det att innan skolgången blev obligatorisk så var det inte många föräldrar som oroade sig om ett barn var rastlöst eller oförmöget att koncentrera sig på en uppgift.
LÄS MER: Låt mig tillföra fakta i tyck-debatten om adhd
Avslutningsvis har de senaste fyrtio årens otroliga framsteg inom genetiken övertygat många praktiserande läkare om att abnorma gener är en viktig orsak till de flesta psykologiska problemen, inklusive adhd. Denna övertygelse är fortsatt stark, även om forskare inte har hittat någon gen som förekommer hos en majoritet av adhd-patienterna.
Med dessa fakta i åtanke, vad kan vi göra? Det skulle vara bra om läkare som träffar barn med problem i skolan såg till att dessa barn fick genomgå en serie tester, som mäter mer exakt hur allvarlig ouppmärksamheten eller rastlösheten är. Dessa praktiserande läkare bör försöka fastställa om barnets hemmiljö bidrar till hans eller hennes oförmåga att koncentrera sig i skolan.
Alla experter är överens om att ett okänt antal barn med svårigheter i skolan har en biologi som påverkar koncentrationsförmågan och/eller förmågan att sitta still. Dessa barn kan ofta få hjälp av Ritalin, men är i minoritet jämfört med det stora antalet barn som får samma diagnos. Visserligen hjälper ett läkemedel som Ritalin några av barnen i den större gruppen, men jag misstänker att några få år med personlig handledning skulle resultera i ett mycket bättre skolresultat för många i stället för att förlita sig på ett piller.
Jerome Kagan
Psykologiprofessor vid Harvard University
Premium
Premium
Premium