Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Absurt att dra parallell med svenska män

Malin Lernfeldt. Foto: Privat.
Jiang Millington. Foto: Thomas Palmqvist.

Jag har inga illusioner om att svensk jämställdhet är perfekt. Men att dra paralleller mellan svenska mäns kvinnosyn och den som förkommer på de flesta håll i Mellanöstern och Nordafrika är snudd på absurt, skriver liberala debattören Malin Lernfelt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK. Det pågår en het debatt om vad som egentligen hände i tyska Köln under nyårsnatten och i Stockholm i augusti. Att människor försöker få klarhet i hur grupper av män kunnat utsätta ett flertal kvinnor för sexuella övergrepp på allmän plats är inte särskilt märkligt.

Desto underligare är att det finns de, som när det framkommit att förövarna har sina rötter i Nordafrika och Mellanöstern, känner sig manade att påpeka att förnedrande kvinnosyn minsann inte är förbehållet män från den delen av världen.

Ett exempel är Jiang Millington, som på Expressen Debatt 9/1 skriver om hur hon som adopterad från Sydkorea ”sedan decennier fått lära sig att förhålla sig till svenska mäns självpåtagna rätt att dra in henne i sina sexfantasier”.

 

Jag tvivlar inte på att Millingtons erfarenheter av att mötas av fördomar och sexuella trakasserier är obehagliga. Samtidigt är det hon försöker göra, att på Schymanskt vis dra paralleller mellan svenska mäns kvinnosyn på en generell nivå, och den kvinnosyn som förkommer på de flesta håll i Mellanöstern och Nordafrika, snudd på absurt.

Det är som att påstå att den kamp våra mödrar och kvinnor före dem utkämpat under de senaste hundra åren varit förgäves. Som att europeiska kvinnors emancipation aldrig existerat.

Så är det naturligtvis inte.

Det är otvivelaktigt skillnad på Sverige och länder präglade av hederskultur och patriarkala sedvänjor.

Rötägg finns det överallt. Likaså hedersmän som behandlar kvinnor som likar och med respekt. Men på en övergripande nivå behandlar män uppvuxna i ett relativt jämställt land som Sverige kvinnor annorlunda än män som kommer från miljöer där kvinnans värde är lägre än mannens, och detta synsätt genomsyrar hela samhället. Det är också ett faktum att det kan uppstå krockar när dessa olika sätt att se på kvinnors rätt att ta plats i samhället möts. Något vi måste våga se och diskutera. Om inte annat för att vi annars sviker alla de människor - både kvinnor och män - som flytt hit just för att undkomma könsapartheid och förtryck.

 

Jiang Millington menar också att hon ”förvånas över hur enkelspårigt svenskt debattklimat har blivit” eftersom vi inte ”klarar av att vara mer sofistikerade än så här och låta fler parametrar än en belysas åt gången”. Även här har hon fel.

Är det något som fördummar debattklimatet så är det den allt större oförmågan hos skribenter att kunna diskutera X utan att problem Y också måste adresseras.

Att varje text om högerextremism också måste innehålla brasklappar om vänsterextremism eller tvärtom. Det blir till slut helt omöjligt att på djupet debattera någon form av problematik om varje utsatt grupp kräver att just deras situation belyses vid varje tillfälle för att de inte skall känna sig osynliggjorda.

Jag har inga illusioner om att svensk jämställdhet är perfekt. Visst finns det män i Sverige med en kvinnosyn som gör den modigaste mörkrädd. Men det betyder inte att vi bör förminska det lidande som hedersförtryck leder till genom att låtsas som om det är samma sak som att bli tafsad på på krogen.

Inte heller bör vi blanda in detta av samhället icke accepterade tafsande i debatten om hur vi hanterar de situationer som uppstår när stora grupper av unga män tar med sig en annan kvinnosyn än den vi är vana vid till Norra Europa.

 

Malin Lernfelt

Liberal debattör

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!