90-talets tankesätt kommer inte försvinna

Malin Lernfelt.
Foto: Privat.
Jessica Schedvin.
Foto: Privat.

När Schedvin skriver att ”skoldebatten berör så mycket mer än käbbel om kepsar och betyg” visar hon att hon inte förstått att så väl kepsar som betyg är symboler för strävandet efter en skola präglad studiero, skriver Malin Lernfelt.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

REPLIK.

Att lära av misstag. Att kunna ta till sig av de erfarenheter andra gjort och förfina och förbättra i stället för att försöka uppfinna hjulet gång på gång och rulla ned i samma dike som tidigare generationer hamnat i. Att förstå sammanhang och utifrån det göra analyser som bär en in i framtiden. Det är vad kunskap och insikt handlar om. Det är vad skolan bör handla om.

Därför är det skrämmande att läsa det snömos den nyutexaminerade svenskläraren Jessica Schedvin häver ur sig i sin text på Expressen debatt (30/8). Schedvin skriver att hon ”inte är intresserad av ”vem som gjorde fel på 90-talet” och syftar på den debatt som uppstod efter att professor Jonas Linderoth i förra veckan gått ut i Dagens Nyheter och offentligt bett om ursäkt för 90-talets pedagogiska idéer och den skada de åsamkat svensk skola. Idéer som bland annat gick ut på att läraren skulle vara guide snarare än kunskapsförmedlare och ”stödja elevens självständiga lärande” i en lärsituation som utgick från ”elevens naturliga motivation”.  

Flum som lett till att många elever i dag har grunda baskunskaper, svårt med läsförståelse och inte förstår sådant de inte direkt kan relatera till den egna sfären. 


LÄS MER: Den svenska skolan behöver mer diciplin


Det ställningstagande Linderoth gjorde var viktigt. Det var kulmen på en lång och intensiv debatt om de djupa sprickor som uppstått mellan verklighetens skola och en majoritet av den pedagogiska forskning som bedrivits på svenska universitet och präglat lärarutbildningarna under de senaste decennierna.  

Viktigt därför att det är omöjligt att gå vidare och tänka nytt - och framför allt rätt - så länge man inte vet vad som gick fel och varför. Något som Schedvin märkligt nog inte alls intresserad av. 

I stället ägnar hon sig åt ordsallad deluxe. Som journalist och opinionsbildare som i snart två decennier granskat och skrivit om skolan och dess utveckling har jag ingen aning om vad det egentligen är hon menar med följande:

”Vår skola står inför ett paradigmskifte och den skola som vi står inför kommer att se annorlunda ut. Med medvetna lärare som ställer krav på din tillvaro skapas en politisk kraft som är kraftfullare än alla skolpolitiska reformer tillsammans.”


LÄS MER: Elevernas inställning som är problemet


Att skolan står inför ett paradigmskifte är tveksamt. Visst pågår en viss förändring. Men samtidigt tyder mycket på att de idéer Linderoth tar avstånd ifrån fortfarande lever kvar. 

Till exempel är katederundervisning fortfarande ett rött skynke för många inom skolan. Att Schedvin tveklöst förkastar historien och vad den har att lära oss tyder också på att 90-talets ytliga tankesätt inte kommer att släppa greppet om lärarkåren i första taget.

När Schedvin skriver att ”skoldebatten berör så mycket mer än käbbel om kepsar och betyg” visar hon dessutom att hon inte förstått att så väl kepsar som betyg är symboler för strävandet efter en skola präglad av lugn och studiero där alla barn ges goda möjligheter att lära sig på djupet och en fast kunskapsgrund att stå på. Med tanke på hur stor betydelse ordning och reda och tydliga mål har för skolans resultat och barns framtid är det omöjligt att diskutera skolutveckling utan att lyfta dessa frågor. Det är frågor som verkligen betyder något, som handlar om verkligheten i klassrummet. Till skillnad från lulllull om ”paradigmskifte, visioner och politiska krafter”.

En sak håller jag dock med Schedvin om. Att vi måste lyssna på lärarna. Men framför allt då på de lärare som likt Jonas Linderoth genomlevt flumskolan och sett vad den ställt till med.

De som inte strävar efter att bli ”maktfaktorer i ett systemskifte” utan är beredda att arbeta långsiktigt, lära av tidigare misstag och återta den självklara auktoritet som läraren skall ha i klassrummet.


Malin Lernfelt

Liberal debattör