Skadeståndet ett hån mot skattebetalarna

Efter att Högsta domstolen fattat beslut om den dömde våldtäktsmannens ålder fick han 840 000 kronor i skadestånd av JK.
Foto: LEIF BRÄNNSTRÖM
Slöseriombudsmannen Josefin Utas.

840 000 kronor till en våldtäktsman är en fantasisumma för gemene man. 

I fallet skadestånd, men även när det gäller andra vidlyftiga offentliga utgifter, måste det finnas gränser. Pengar har faktiskt ett värde för dem som betalar, skriver slöseriombudsmannen Josefin Utas.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. En ung man, som dömts för att ha våldtagit två kvinnor, har beviljats 840 000 kronor i skadestånd från staten då han fått ett för hårt straff för sin ålder. Detta skadestånd har väckt starka reaktioner hos många, av förklarliga skäl. 

Man kan diskutera moralen i att det offentliga ger skadestånd till personer som bevisligen orsakat enorm skada för andra samhällsmedborgare, men jag vill här specifikt lyfta frågan om nivån på skadeståndet. 

840 000 kronor är en fantasisumma för gemene man. Vem skulle inte vilja få 840 000 kronor på ett bräde?! Hur länge skulle en vanlig arbetare behöva jobba för att lyckas spara ihop motsvarande summa? Hur många kan vinna det på V75 eller på Lotto? 

I linje med dagens syn på skattemedel

Brottsoffer får inte i närheten så höga skadestånd. Ändå är detta siffran som till slut blir resultatet när frågan malts genom de offentliga systemen som vi har. Till en skyldig våldtäktsman. 

Detta är förolämpning mot skattebetalarna.

Det här må uppfattas som stötande, men med tanke på hur våra skattepengar hanteras i övrigt så är det inte förvånande alls. Snarare ligger det helt i linje med den syn som finns idag.

Att skadestånd till brottslingar ska vara skyhögt är förstås ingen naturlag. Det är fullt möjligt att ha det på ett annat sätt.

Ett så högt skadestånd är ett tydligt tecken på att de som hanterar våra skattepengar har börjat se dem som en oändlig resurs. De har helt tappat förståelsen för vad skattepengar är för något och varifrån de kommer. 

Pengarna som våldtäktsmannen får del av har inte trillat ner från himlen. Det är pengar som hederliga medborgare tjänat in och pliktskyldigt betalat i skatt.  

Vi behöver inte acceptera detta

Politiker säger till och med rakt ut idag, till försvar för olika offentliga utgifter, att ”det är ju bara en liten summa om man jämför med andra stora kostnader”. Alltså: Ju större gemensam plånbok vi har, desto mer slöseri med pengarna ska vi behöva acceptera? 

Nej, det ska vi absolut inte göra! Tvärtom: Ju mer pengar vi skattebetalare bidrar med, desto större respekt borde vi kräva för den uppoffring som vi gör när vi ger makten över våra pengar till politikerna. 

I fallet skadestånd, men även när det gäller andra vidlyftiga offentliga utgifter, måste det finnas gränser. Pengar har faktiskt ett värde för dem som betalar. 

Sätt ned foten

Att skadestånd till brottslingar ska vara skyhögt är förstås ingen naturlag. Det är fullt möjligt att ha det på ett annat sätt. 

Det är hög tid för skattebetalarna att sätta ner foten. De folkvalda måste förstå att det förtroende som de getts inte är ovillkorligt. Skattepengarna får inte bli en källa som bara finns där att ösa ur till precis vad som helst. 


Av Josefin Utas

Slöseriombudsman vid Skattebetalarna