Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

40 års arbete måste få synas i våra pensioner

Christina Tallberg.
Foto: PRO.
Christina Rogestam.
Foto: TOMAS SÖDERGREN
Berndt Holgersson.
Foto: RPG.
Berit Bölander.
Foto: SKPF.
Jöran Rubensson
Foto: SPRF.

Fyrtio års arbete kan ge ett par hundralappar mer i pension, jämfört med en person med full garantipension och fullt bostadstillägg – som aldrig arbetat, skriver fem pensionärsorganisationer.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

Nästan varannan svensk saknar förtroende för pensionssystemet, enligt flera studier. Anledningen är lika enkel som besvärande; systemet levererar inte tillräckligt höga pensioner att leva på.

När det nya pensionssystemet infördes 1999 skapades också en broms i systemet. Bromsen skulle förhindra att pensionerna ökade mer än vad samhällsekonomin tålde. Att pensionärerna känner sig lurade av bromsen är inte svårt att förstå. Bromsen skulle aktiveras endast vid väldigt svår ekonomisk eller demografisk kris. Det har inte inträffat, ändå har bromsen sänkt pensionerna tre gånger de senaste sex åren.

Efter finanskrisen år 2008 repade sig Sveriges ekonomi ganska fort – utom för oss pensionärer som fick pensionerna reducerade. 

Vi är dessutom den enda grupp i samhället som dels fortfarande betalar för finanskrisen och dels har svårast att påverka vår ekonomi. Därtill medför de nya förändringarna av bromsen bara att verkningarna smetas ut under längre tid och förtar inte bromsens negativa verkningar Att sänkta pensioner till följd av bromsen ”rättas till” genom skattesänkningar avslöjar bara att vi har ett pensionssystem som ständigt behöver lappas och lagas.


Den allmänna pensionen minskar successivt, prognoser från Folksam visar att om 20 år ligger den på cirka 46 procent av slutlönen, mot dagens cirka 50 procent. Att gapet mellan sista lön och utbetald pension ständigt ökar är ett allvarligt problem. Detta innebär att tjänstepensionen blir en allt viktigare del av den totala pensionen. Förr hette det att tjänstepensionen skulle vara guldkanten på pensionärstillvaron – nu är den räddningen för många pensionärers basekonomi. Många på arbetsmarknaden saknar dessutom kollektivavtal och får därför inte någon tjänstepension.

Men låga pensioner drabbar inte bara de som har arbetat lite eller endast på deltid. Det är tyvärr inte ovanligt att de som jobbat runt 40 år på heltid får så pass låga pensioner att de måste kompletteras med garantipension. 

De låga kvinnolönerna gör att pensionen blir en kvinnofälla. Fyrtio års arbete kan ge ett par hundralappar mer i pension, jämfört med en person med full garantipension och fullt bostadstillägg – som aldrig arbetat. De raka rören mellan arbete och pension har således spruckit.


Att varje intjänad krona skulle ha betydelse för pensionen stämmer inte i dag. Politikerna bör därför tala om det kanske allvarligaste problemet med pensionssystemet, underfinansieringen av hela systemet. Om ingenting görs kommer pensionerna i framtiden bli allt sämre och bromsen slå till fler gånger. 

Långtidsutredningen pekar på att med nuvarande pensionssystem kommer andelen äldre med låg ekonomisk standard ha ökat år 2060: från 20 procent av kvinnorna till 50 procent och från 10 procent av männen till 35 procent.

Det är en sak att försvara modellen för blocköverskridande överenskommelser i viktiga frågor. Men att som pensionsgruppen försvara ett krackelerande pensionssystem är inte samma sak som att vårda systemet.

Vi måste kunna erkänna att pensionssystemet har allvarliga brister och att det nu är dags för en utvärdering av hela systemet.


Christina Tallberg 

PRO

Christina Rogestam 

SPF-seniorerna

Berit Bölander 

SKPF

Jöran Rubensson 

SPRF

Berndt Holgersson 

RPG