Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

29 åklagare: Här är våra förslag mot gängbrotten

Följ senaste nytt i Expressen TV.
Vi efterlyser strängare straff för brott inom ramen för organiserad brottslighet, skriver debattörerna.
Foto: ALEX LJUNGDAHL
Thomas Ahlstrand, åklagare.
Foto: Anette Brolenius
Stina Lundqvist, åklagare.
Lena Medelius, åklagare.

Vi tror naturligtvis inte att en förändring av lagarna och deras tillämpning i ett slag skulle göra att brottsligheten försvann. 

Men våra förslag skulle rita om spelplanen rejält för dagens triumferande gängkriminella – och det behövs, skriver 29 åklagare.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Vad bör göras? Det var frågan när åklagare och ekonomer från åklagarnas Riksenhet mot organiserad och internationell brottslighet samlades för ett seminarium i början av december om vad man kan göra åt modern gängkriminalitet.

Det här är vårt svar. Vi är medvetna om att brottslighet har många och komplexa orsaker, att åtgärder måste sättas in på många samhällsområden och att det inte finns någon quickfix.  

Skarpa och rättssäkra förslag

Våra skarpa förslag gäller områden där vi har sakkunskap. Inga av våra förslag skadar eller rubbar rättssäkerheten eller inskränker en human kriminalvård:

Återställ hanteringen av unga misstänkta till vad som gällde fram till runt år 2010. Ungdomar som anträffas med att begå brott ska kunna anhållas om det behövs, förhör med brottsmisstänkta ungdomar ska kunna hållas direkt, och de ska inte omedelbart släppas ut på gatan igen för att triumfera för sina kompisar. Straffmätning bör nyanseras och skärpas när brotten sker inom ramen för organiserad brottslighet. Häktning, eller något motsvarande, skall vara en reell möjlighet när andra åtgärder inte är tillräckliga. Att utnyttja ungdomar för brottslig verksamhet bör ses som försvårande moment i alla brott.

Vi efterlyser strängare straff för brott inom ramen för organiserad brottslighet, och för återfallsbrottslighet. Den villkorliga frigivningen bör vara en förmån för den skötsamme, inte en rättighet.

En misstänkt som ångrar sig och medverkar till ett brott klaras upp i sin helhet bör ges rejäl strafflindring. Rättsordningen ska inte premiera den som är solidarisk med sina medbrottslingar och vägrar medverka vid utredningar.

Domstolarnas bevisvärdering måste diskuteras på allvar, skriver åklagarna.
Foto: JOHAN NILSSON/TT

Vapenbrottet bör utvidgas till att innefatta även sprängmedel, handgranater, pansarskott m m och formuleras så att all hantering av illegala vapen blir straffbar, även skottlossning, posering, överlämnande, betalning för vapen m m.

Skyddande av brottsling bör innefatta alla former av skyddande, även förstörelse av bevis, straffen bör skärpas och all otillbörlig påverkan av rättsprocess – t ex att köpa vittnen – bör kriminaliseras.

Förberedelse- och stämplingsbrotten måste moderniseras och göras funktionella.

Domstolarnas bevisvärdering måste diskuteras på allvar. Rådande trend, att sammanlänkade bevis inte får läggas ihop, och att omständigheterna kring hur den misstänktes berättelse uppstått saknar betydelse, bör utredas och jämföras med hur man i jämförbara länder och i den Europeiska domstolen om mänskliga rättigheter bedömer sådana frågor ur rättssäkerhets- och effektivitetsperspektiv.

Man bör lägga mer vikt vid uppgifter som lämnas tidigt i utredningen. Det bör införas en tidsgräns i rättegången efter vilken parterna inte får komma med nya uppgifter utan särskilda skäl.

Rättsordningen ska inte premiera den som är solidarisk med sina medbrottslingar och vägrar medverka vid utredningar.

Data- och teleoperatörer måste ta samhällsansvar. Det bör inte finnas kommunikationskanaler som inte kan avläsas/avlyssnas efter domstolsbeslut.  (Det är vad som gällde före cirka år 2000.) Anonyma kontantkort måste bort. 

Data-teletrafik som kan inhämtas i Sverige bör falla under svensk domsrätt. Åklagarna bör ges rätt till snabba, tillfälliga beslut avseende alla hemliga tvångsmedel. Det måste gå att avlyssna/avläsa kommunikation med misstänkta men oidentifierade personer; polisen måste få avlyssna numret den okände kidnapparen ringer från. Eftersom domstolarna ändrat definitionen för vad som är ett eller flera brott bör avläsning/avlyssning tillåtas mot brottslig verksamhet.

Lagarna runt förverkande och beslag av egendom och och säkrande av målsägandens rätt är snåriga och svårbegripliga och verkställigheten ibland dysfunktionell. Det krävs ett omtag och ett helhetsgrepp.  Vinster av brottslig verksamhet måste kunna konfiskeras; vi bör överväga omvänd bevisbörda avseende egendom, eller att ålägga kraftiga böter i tillägg till stränga fängelsestraff. Det är stötande att ersättning från justitiekanslern  som avser tid i häkte som inte lett till fällande dom inte får tas i anspråk för klara och förfallna fordringar på t ex skadestånd till brottsoffer.

Vi behöver ändra spelplanen

Vi har fler förslag, om beslag av meddelande mellan närstående, om strängare straff för den som skändar avlidna, om kriminella organisationer, men utrymmet tillåter inte en vidare uppräkning. Och vi tror naturligtvis inte att en förändring av lagarna och deras tillämpning i ett slag skulle göra att brottsligheten försvann. Men våra förslag skulle göra spelplanen rejält annorlunda för dagens triumferande gängkriminella. Och det behövs.


Av 29 åklagare: Jonas Arvidsson, Grethe Lindskog, Emilie Källfeldt, Annika Wennerström, Anette Wiberg-Koffner, David Ludvigsson, Peter Ståhl, Michael Hansson, Reena Devgun, Anna Arnell, Johan Udén, K-E Esbo, Helena Ljunggren, Neela Frisell, Chatrine Rudström, Martin Selander, Ewa Korpi, Anna Edebalk, Eva Wintzell, Lena Medelius, Henrik Attorps, Ewamari Häggkvist, Lars Lindman, Stina Lundqvist, Patrik Sonevang, Magnus Pettersson, Thomas Ahlstrand , Anne-Christine Maderud, Paulina Brandberg

”Morgan Johansson är svensk mästare i att skylla på andra”