Störtdykande börser, mardrömslika klimatlarm, torskens död i Kattegatt och nu – Mitt Romney har chansen att bli republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet. Det vilar en domedagsstämning över våra dagar. Det har det gjort tidigare och kommer att göra igen, men just nu känns det extra påtagligt. Den yttersta dagen tycks närma sig. Hur föreställer vi oss då jordens undergång? Förmodligen skänker de flesta av oss aldrig detta fenomen en tanke. Men hur är det för de hundratals miljoner bokstavstroende som finns i världen? Om man tror att man har ett evigt liv, så borde den sista dagen inte vålla några problem. Vad händer i människor som tror att jordelivet är sekundärt i förhållande till det som skall komma?
Förutsättningen är att Den Heliga Skriften är en absolut och oföränderlig
replika av det original, som finns bevarat i himmelen. Vartenda ord är alltså Guds eget. Och där beskrivs grafiskt scenariot för Domedagen. Trumpetstötar ska ljuda, himlen ska rämna, berg ska bli till grus, haven ska koka osv. Nu ska det också dömas över levande och döda. Paradis eller helvete, inget däremellan: ”Tyvärr min herre, det blir den vägen… Ni, fröken, kan ställa er i den kön…”. Allt det där är för de flesta av oss helt
absurt, men inte för alla.
Antag att Irans President Mahmoud Ahmadinejad är en bokstavstroende muslim. Vad betyder det för världen? För det första är väl i så fall alla ickemuslimer syndare för honom och predestinerade att hamna i helvetet. Det har alltså ingen som helst betydelse för honom vad som sker med dem, de är som insekter.
Eftersom han själv utan tvivel är en rättroende vet han att han ska komma till den himmelska bordellen med alla jungfrurna och de andra härligheterna. Vad är jordelivet i jämförelse med det, en transportsträcka bara. Martyrdöden kanske är ett ytterst attraktivt prospekt i hans huvud.
Ahmadinejad framstod visserligen som en fullfjädrad ståuppkomiker när han inför studenter på ett universitet i USA påstod att det inte fanns några homosexuella i Iran, men chansen finns att han ska komma att hålla fingret på avtryckaren på ett kärnvapen. En man som kanske är totalt orädd och likgiltig för hur ett svar på hans attack skulle kunna se ut.
Sitter det fler män med såna perspektiv vid makten i världen? Hur är det egentligen med Bush? Han som tycker att man ska lära ut en bibelgrundad skapelseberättelse sida vid sida med evolutionsteorin, hur är hans förhållande till Paradiset? Han tycks i vart fall vara obekymrad över sitt rykte i det här livet. Hans närmaste allierade i Irakkriget, Tony Blair, valde att hålla sina religiösa åsikter hemliga så länge han var premiärminister. Efter att han avgått och konverterat till katolicismen berättade han varför: ”Folk som talar om sin tro offentligt kan betraktas som knasbollar.” Vad sa de båda ”knasbollarna” till varann när ingen hörde på, smed de sina planer med Bibeln som rättesnöre? Och hur många politiker har inte ”kommit ut” än?
En som helst inte vill prata om sin religion heller är Mitt Romney, som alltså fortfarande har chansen att bli republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet. Det förstår man. Risken att bli stämplad knasboll är överhängande.
Han är mormon, en av de ”sista dagars heliga”. Mormonerna tror att själen kommer till andevärlden när vi dör. Där får de rättfärdiga det bra, de onda får lida. Detta tills uppståndelsen kommer då alla ska dömas efter det de har gjort. Man får då olika grader av lycka i olika
riken, och möjlighet att bo med Gud i evighet. Hur påverkar detta Romney som eventuell ledare för den enda supermakten? Om det, som hela världen fruktar, skulle komma till en konfrontation mellan Ahmadinejad och Romney, vilken roll kommer då Koranen och Mormons Bok att spela?
Vi har redan upplevt hur Bibeln under Bush presidentskap har färgat politiska processer och beslut rörande homosexuellas rättigheter, kvinnors rättigheter till självbestämmande ibland annat abortfrågan, biståndspolitiken och enligt många också Mellanösternpolitiken.
Hade de politiska besluten fattats i Iran, hade vi kallat dem teokratiska. Islamister är tydliga med att religionen ska styra politik och lagar. De kristna fundamentalistiska rörelserna i USA har samma ambition. Och Romneys mormoner måste betraktas som en av dom.
När dessa rader skrivs har säkert någon profet någonstans återigen tidsbestämt Domedagen och någon liten skara trogna ska få uppleva den bittra besvikelsen över att den uteblev den här gången också. Vi får vänta ännu en tid på trumpetstötarna, jordskalven, änglarna och drakarna.
Jag menar bara att vi som vill leva vårt enda liv fullt ut här och nu har ett annat perspektiv än de som verkligen tror på Paradiset som nästa anhalt. På samma sätt som demokratin måste återtas, generation för generation, måste vi vårda idéerna från upplysningen om åtskillnad mellan religion och politik, om att med förnuftets och vetenskapens hjälp skapa vår världsbild. Låt inte vår tid få se återinträdet i det tillstånd som Kant menade vi hade lämnat när han formulerade sin berömda definition av upplysningen: ”Människans utträde ur hennes självförvållade omyndighet”.
Björn Ulvaeus
Låtskrivare och medlem i Humanisterna. Björn var medlem i popgruppen Abba och tycker att Barack Obama inger mest hopp av kandidaterna i USA-valet.
