DEBATT | BROTT & STRAFF. Vatchareeya Bangsuan från Boden blev 20 år. Hon studerade till civilingenjör, höll på att ta körkort och skulle ta nytt bälte i karate på den dag som hon kallade i morgon men som hon aldrig fick uppleva. Hennes expojkvän Kristoffer Johansson dödade och styckade henne, för att sedan delta i sökandet och låtsas vara orolig. Då han av tingsrätten dömdes till fjorton års fängelse för mord kom det fram att han också hade dödat och styckat sin hund. Han sitter i dag på Norrtäljeanstalten, efter att hovrätten sänkte straffet till tio års fängelse för dråp, och bedöms av fängelseledningen som mycket våldsam. Flera gånger har han försökt få resning.
Kristoffer har nu beslutat sig för att han är en kvinna, att han heter Kim, och att han "egentligen" varit tjej sedan han var fem år. Kriminalvården har godkänt hans ansökan om att få sitta på ett kvinnofängelse och snart kommer han att förflyttas. I beslutet står mycket om Kristoffers känslor och önskningar, att han skulle trivas bättre på ett kvinnofängelse samt att han inte känner sig bekväm bland män då de "intagna tycker att han pratar för mycket med personalen". Han känner sig rädd, säger han - trots att han suttit på Klass 1-anstalter hela tiden med den högsta säkerhetsgraden.
Hur ska de framtida medfångarna känna?
Kristoffers känslor är mycket viktiga, anser Kriminalvården. Om kvinnorna på Hinsebergs eller Ystads känslor och trygghet står inte en enda rad i beslutet. Trots att det är vanligt att kvinnliga intagna varit offer för mäns våld. Det skrivs bara kort att "det inte föreligger några säkerhetsmässiga hinder mot att Kim Johansson får vara placerad i någon av dessa anstalter" då de har "den grad av övervakning och kontroll som krävs." Nu räcker alltså plötsligt bevakningen – fast båda dessa fängelser är klass 2! Det vill säga: en lägre nivå med mer gemensamma aktiviteter, allrum, trädgårdsarbete.
Det kan inte göras tydligare: Det är mannens känslor som är viktiga, inte kvinnornas - även då mannen ser sig som kvinna.
Jag fick betala ett högt pris när jag lyfte könsfrågan
I januari skrev jag en artikel om könsidentitet i Aftonbladet, där jag frågade mig vad konsekvenserna skulle kunna bli av att samhället ändrar definitionen av kön – så att kön inte längre är något som sitter i kroppen, utan något som individen själv beslutar. Utan någon samhällsdebatt eller analys om konsekvenser för kvinnor anammar stater och internationella organisationer en definition på kön som öppnar för att förövare ska kunna missbruka den. Jag tog då upp liknande fall i USA och England, där just dömda förövare byter kön och har förgripit sig på kvinnliga intagna.
För den artikeln fick jag betala ett högt pris. Jag fick dödshot, föreläsningar och intervjuer avbokade, det sades att jag var intolerant och ville ha utrensning och att min text skulle få våldsamma konsekvenser. Just exemplet med fängelser avfärdades som en överdrift och ett skräckexempel. Athena Farrokhzad skrev: "Att en person i England som dömts för våldtäkt flyttats till ett kvinnofängelse efter att hon kommit ut som kvinna beskrivs som ett hot. Varför det?"
Tänk om! Han hör inte hemma på kvinnofängelse
Nu är vi här. En man som har dödat och styckat en kvinna vill sitta på kvinnofängelse. Och nu är frågan: vems sida ska man stå på?
Samhället har valt mannens sida.
Det gör inte jag.
Jag kommer aldrig att kalla Kristoffer Johansson för en kvinna. Jag kommer kalla honom för det han är: en förövare som har dödat och styckat en kvinna. Han hör inte hemma på ett kvinnofängelse. Tänk om, Kriminalvården!
Av Kajsa Ekis Ekman
Journalist och författare
Premium
Premium
Premium