Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Äldre tar sina liv i ohälsans Sverige

Nollvisionen är inget annat än ett misslyckande. Trots att kunskap finns om hur man förebygger självmord, skriver Jöran Rubensson (genrebild).
Jöran Rubensson är tidigare ordförande i Sveriges pensionärers riksförbund. Foto: PRIVAT

Nollvisionen är ett rent misslyckande. Är inte psykologiska dödsolyckor lika viktiga att förhindra som dödsfall i trafikolyckor? skriver Jöran Rubensson, tidigare ordförande i SPRF.

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT | PSYKISK OHÄLSA. Varje år tar cirka 1 500 personer sina liv. Ungefär var fjärde begås av personer över 65 år, framför allt män. För män över 85 år ligger antalet självmord 40 procent högre än för yngre män. Och när någon tar sitt liv påverkas minst 10 personer i dennes närhet. 

Psykisk ohälsa har en större negativ påverkan på äldres livskvalitet än alla åldersrelaterade medicinska diagnoser tillsammans och orsakerna är flera. Viktiga förklaringar är ensamhet och de många förluster och livskriser som ofta drabbar äldre personer med åtföljande depressioner, ofta i kombination med fysiska sjukdomar. 

En ökning med 68 procent

Enligt Äldrecentrum i Stockholm har psykisk ohälsa bland personer 77 år och äldre ökat med 68 procent mellan åren 1992 och 2012. Av gruppen över 80 år lider 30 procent av depression, flest kvinnor, och nästan hälften i gruppen äter läkemedel som kan ge depression. Ändå stiger kurvan brant för läkemedelsförskrivning med ökad ålder, medan kurvan sjunker för psykologisk behandling.

Åren mellan 2008 och 2017 begick cirka 15 000 personer självmord, motsvarande en kommun som Lysekil eller Krokom.

Äldre med psykisk ohälsa ska enligt Socialstyrelsen ha tillgång till en jämlik, kunskapsbaserad och säker vård och omsorg av god kvalitet. Så är det långtifrån alltid i dag. Okunskap om äldres psykiska hälsa samt att äldre över 65 år inte är en prioriterad grupp är två viktiga orsaker till att de inte får adekvat behandling. I regeringens nationella satsning på psykisk hälsa 2018 är äldre inte en prioriterad grupp. Trots att dagen närmar sig då var fjärde svensk är över 65 år. I dag är antalet 65-åringar och äldre nästan 2 miljoner och redan år 2030 beräknas de vara 2,3 miljoner. Bland dessa kommer enligt Socialstyrelsen 20 procent att drabbas av olika psykiatriska diagnoser. Det är ungefär dubbelt så stor andel som för hela befolkningen.

 

LÄS MER: Ät själva sörjan ni serverar våra äldre

Sex gånger vanligare än att dö i trafiken

Nollvisionen för självmord antogs av riksdagen 2008. Då tog 1 467 personer sina liv medan 397 personer avled i trafiken. År 2016 omkom 263 personer i trafikolyckor medan 1 470 begick självmord. Trots Nollvisionen har en ökning av självmorden skett och i dag är det nästan sex gånger vanligare att dö på grund av självmord än att omkomma i trafiken. Utvecklingen sedan riksdagen antog en Nollvision för trafiken 1997 ser helt annorlunda ut. Då omkom 541 personer, i fjol omkom preliminärt 254 personer. Alltså mer än en halvering. Det tycks finnas mycket att lära från olycksprevention i trafiken som varit så framgångsrik.

Medan miljardbelopp årligen går till förebyggande åtgärder i trafiken, är anslagen till myndigheter som ska forska om och förebygga självmord en ynka rännil jämförelsevis.

Bakom statistiken om självmord döljer sig ett stort och tabubelagt folkhälsoproblem som politiker och beslutsfattare inte lyckats lösa. Åren mellan 2008 och 2017 begick cirka 15 000 personer självmord, motsvarande en kommun som Lysekil eller Krokom. Siffrorna talar sitt tydliga språk. Nollvisionen för självmord är inget annat än ett misslyckande. Trots att kunskap finns om hur man förebygger självmord. Så – hög tid för en nystart av Nollvisionen, socialminister Annika Strandhäll!

 

LÄS MER: Största sveket från S: Nu blir helt vanliga pensionärer hemlösa 

 

Trafikdödens nollvision får pengarna i stället

Tidiga förebyggande insatser på suicidområdet skulle spara många liv, mycket lidande och många miljoner. Men då krävs kraftfullare satsningar på alla nivåer i samhället. För medan miljardbelopp årligen går till förebyggande åtgärder i trafiken, är anslagen till myndigheter som ska forska om och förebygga självmord en ynka rännil jämförelsevis. 

Så frågan som våra politiker måste besvara är: Är inte psykologiska dödsolyckor lika viktiga att förhindra som dödsfall i trafikolyckor? 

 

Av Jöran Rubensson 

Tidigare ordförande i Sveriges Pensionärers Riksförbund, SPRF 

Expert i utredningen om Nationell kvalitetsplan för äldreomsorgen

 

 

 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!