Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Damernas Värld i ett bättre anpassat format?

Mobil Tablet Dator
Nanna Blondell har blivit av med sin scenskräck och gått från Dramatens scen till Hollywood.
Nanna Blondell har blivit av med sin scenskräck och gått från Dramatens scen till Hollywood.
Nanna Blondell har blivit av med sin scenskräck och gått från Dramatens scen till Hollywood.
Nanna Blondell har blivit av med sin scenskräck och gått från Dramatens scen till Hollywood. Foto: Linn Hansson

Skådespelaren Nanna Blondell: ”Jag har svårt att stanna upp, är alltid på väg till något annat”

Redan som barn rörde hon sig ständigt mellan motpoler, och som vuxen har skådespelaren Nanna Blondell fortsatt på det spåret – från teater på Dramatens scen till Hollywoodfilmer och svenska tv-serier. DV har träffat en engagerad stjärna på tydlig väg uppåt.

De senaste åren har vi sett skådespelaren Nanna Blondell i allt från svenska tv-serier som Den inre cirkeln till Hollywood-storfilmen Black widow. Hon slog igenom som 16-åring i Livet enligt Rosa och själv såg jag henne första gången i tv-rutan är hon som 18-åring var programledare på MTV. I dag är Nanna en etablerad skådespelare, som för tillfället provfilmar mer för internationella projekt än svenska, men säger att ingen roll kan få henne att flytta från Sverige. Under våren är Nanna aktuell i andra säsongen av Viaplaysuccén Partisan där hon spelar polisen Mildred.

Vi ses på ett kafé vid Rådhuset i Stockholm, med en snöstorm som härjar utanför. Nanna har på sig dubbla jackor, gråsvarta Levi's-jeans och svarta kängor. Under har hon en stickad knallröd tröja, något som tydligen är ovanligt då Nanna Blondell nästan alltid klär sig i svart.

Nanna Blondell

GÖR Skådespelare, manusförfattare, regissör.

ÅLDER 35 år. BOR Stockholm. 

FAMILJ Man och dotter. 

AKTUELL Spelar en av huvudrollerna i säsong två av Partisan som har premiär på Viaplay den 1 maj.

Jag lyssnade på en del intervjuer med dig inför vår intervju. I mina anteckningar står det att jag ska fråga dig om du gjort en ADHD-utredning.
– Du är inte den enda som misstänker att jag har ADHD. Min man tror också det. Som barn hade jag väldigt svårt att sitta still och fokusera. Men på den tiden pratade man inte om diagnoser som man gör nu. Mamma vägrade att se faktumet att jag var tvungen att vara i gång hela tiden som något negativt. Hon beskrev mig som rörelsepositiv, sprallig och vild. Som vuxen har jag inte känt något behov av att göra en utredning då jag inte upplever att det stör min vardag, och dessutom är det en omständlig process som tar flera månader.

Jacka från Elle Azhdari. Topp från Rejina Pyo/Zalando. Shorts från H&M. Skärp från Stand Studio. Örhängen från Swarowski Foto: Linn Hansson

Hur skulle du beskriva din uppväxt?
– Jag är uppväxt med skilda föräldrar. Under veckorna bodde jag hos mamma i en fyrarummare i Vasastan med mina tre äldre halvsyskon, och varannan helg hos pappa i Skärholmen med min styvsyster och yngre halvsyster. Jag tyckte om helgerna hos pappa. Man lekte på gårdarna, sprang in hos varandra, åt och lekte. Vasastan var lite mer stängt. Mamma var sjukskriven en stor del av min uppväxt och pappa drack ganska mycket. Mamma var den ordentliga som tog mest ansvar. Men jag uppskattar att ingen av dem sa ett enda ont ord om den andra.

Hur ser din relation med din pappa ut i dag?
– I dag har vi en fin relation. Han har flyttat tillbaka till Ghana och jag hälsade på för inte så länge sedan, med min familj. Det var fint att få se honom i den miljö där han växt upp. Problemen från min uppväxt har vi pratat om och rett ut. I dag har jag mycket mer förståelse för honom och vad han behövt gå igenom i livet.

Baletten slutade jag med för jag behövde nya tåspetsskor men visste att vi inte hade råd, så då sa jag till mamma att jag hade tröttnat
Kavaj, topp och skor från Louis Vuitton. Foto: Linn Hansson

Du höll på en del med idrott och var duktig, men av olika anledningar satsade du aldrig. Berätta!
– Baletten slutade jag med för jag behövde nya tåspetsskor men visste att vi inte hade råd, så då sa jag till mamma att jag hade tröttnat på baletten. Gymnastik var jag också bra på, det kom agenter till vår träning för att hitta de bästa som de trodde hade potential att bli proffs. De ringde min mamma och sa att de ville satsa på mig, men det innefattade att jag behövde åka till Sollentuna fem dagar i veckan. Min mamma hade inte tid att åka med mig så då blev det inget. För att lyckas behöver man väldigt aktiva föräldrar. Det avgörs i så tidig ålder, och har man inte föräldrar som kan lägga ner den tiden eller som saknar rätt ekonomi blir det svårt, oavsett hur talangfull man är. Men jag är ändå rätt nöjd att jag inte blev idrottare. Skådespeleriet är rätt för mig.

När visste du att du ville bli skådespelare?

– Jag gjorde en skolpjäs i nian, och skolkuratorn tyckte att jag var så bra att hon ringde min mamma och sa att ”din dotter borde söka till teaterlinje på gymnasiet”. Men jag velade lite för mina Vasastansvänner sökte till Östra Real och mina Skärholmensvänner till Fryshuset. Men till slut lyssnade jag på kuratorn, sökte och kom in på Södra Latin. Sedan blev jag frälst. Det var första gången jag brunnit så starkt för något och inte tröttnat. Och jag har fortfarande inte tappat intresset.

Sedan blev det scenskolan för dig, du kom in på fjärde försöket. Hur skulle du beskriva åren där?
– När jag blev antagen grät mina kompisar. Scenskolan var så stort och kändes ouppnåeligt. Men när jag började tyckte jag att det var ganska flummigt och geggigt. Jag är glad att jag gick där för jag fick spela roller jag inte lär bli castad för nu i yrkeslivet och som utvecklade mig, men skolan var väldigt homogen. Det var mycket fokus på genus, men inga diskussioner om mångfald eller normkritik på den tiden.

Du fick jobb på Dramaten direkt efter scenskolan, men slutade med teater efter tre år för att du fick scenskräck. Vad hände?
– Jag hade länge drömt om att jobba där i det guldiga huset. Och så uppfyllde jag drömmen direkt efter examen. Det ledde till en extrem prestationsångest, som ebbade ut i scenskräck. 

Hur är det med scenskräcken nu?

– Jag har övervunnit den. Jag var tillbaka på Dramaten 2018 med föreställningen Persona, persona, persona. Den gången var det mer på mina egna villkor. Jag skrev, regisserade och spelade ihop med två vänner. Prestationsångesten försvann faktiskt i samband med att jag fick barn också.

Du var 28 år när du blev gravid och var rädd för att karriären var över. Men du menar att den blev bättre?

– Ja. All prestationsångest och nervositet försvann. Du har inte tid att känna efter och analysera dig själv på samma sätt. Det var befriande för mig att få barn och jag känner att det har gjort mig till en bättre skådespelerska.

Vad vill du säga till dem som är rädda för att skaffa barn för att det kan förstöra karriären?
– Det finns inget barn som kan förstöra en karriär. Om du vill ha barn, skaffa barn. Om du inte vill ha barn, skaffa inte barn. Jag tänkte att barn skulle vara en bromskloss men det handlar om hur du väljer att leva ditt liv. Man har inte lika mycket tid men det kan också göra att man blir mer effektiv med tiden man har eftersom man vet att den är begränsad. Skaffar du barn med en partner, se då till att ni möjliggör egentid för er själva och varandra.

Kavaj från Stand Studio. Strumpbyxor från Pierre Robert. Sandaler från Acne Studios. Örhängen från Swarowski. Foto: Linn Hansson

Hur skulle du beskriva ditt liv just nu?
– Mycket jobb och mycket resor. När jag inte reser med jobbet är jag hemma med mitt barn och min familj. Jag är usel på att laga mat, och tycker dessutom att det är ganska tråkigt, så det blir mycket äta ute eller hemleverans. På somrarna är jag ute på landet, jag bygger ganska mycket där. Drömmen är att bygga ett hus från grunden en vacker dag. Utöver det har jag många tillfälliga intressen, just nu har jag snöat in mig på Formel 1 och sett och läst allt som har med det att göra. Innan dess var det barfotalöpning och dessförinnan surfing. Jag predikar gärna för alla i min omgivning hur bra och intressanta dessa saker är, och sedan tröttnar jag lika fort och hoppar till nästa besatthet.

Beskriv en ledig dag i ditt liv, hur ser den ut?
– Jag väcks på morgonen av min dotter, som vaknar svintidigt. Sedan lämnar jag henne på skolan och går hem och städar hela lägenheten. Efter det skriver jag manus, eller så träffar jag en kompis. Städningen är viktig för att jag ska få ro för att kunna skriva. Vid 16-tiden hämtar jag min dotter, och ibland fortsätter jag skriva efter att hon lagt sig. Eftersom jag reser mycket gillar jag att vara hemma i lägenheten när jag väl är ledig. 

Hur skulle du beskriva dig själv som person?
– Jag är en blandning av extrovert och introvert. Sprallig och social med ett stort behov av att vara för mig själv efter att jag varit runt människor. De flesta som träffar mig träffar bara den extroverta Nanna. Jag har också stor integritet. Det är svårt att komma mig nära. Det är ytterst få i min närhet jag delar mina problem med. Jag går hellre inåt och försöker lösa det på egen hand, eller så vänder jag mig till litteraturen.

Varför tror du att du är så?
– Jag tror att jag har en idé om att jag ska vara stark och klara mig själv. Och ibland kan jag känna att folk bara säger det de tror man vill höra. Jag vill gärna ha vänt på varje sten själv först innan jag ber om hjälp. Och på samma sätt är jag när det gäller det kreativa skapandet. Jag testar några extra varv själv innan jag bollar idéer eller ber om feedback.

Hur förhåller du dig till att vara en offentlig person?
– Det som fungerar för mig är att jag inte lägger så mycket värde i vare sig kritik eller beröm, jag går efter min egen känsla och kompass. Känner jag att jag har gett allt i ett projekt så spelar det ingen roll vad andra säger. Jag har lärt mig att stänga av. Suger man åt sig av all positiv feedback man får blir man också förkrossad av det negativa. Jag försöker hålla en viss distans till det på det sättet.

Jag har svårt att stanna upp, är alltid på väg till något annat

Du har tidigare sagt att du ska bli bättre på att se dina framgångar och fira. Har du blivit det?

– Nej, tyvärr inte. Eller jag vet inte om det är tyvärr. Jag har landat i att det är så jag är som person. Jag har svårt att stanna upp, är alltid på väg till något annat. Det är lite obekvämt att stå i centrum och bli firad för en prestation. Dock brukar jag fira nya roller genom att köpa något dyrt till mig själv, en del dyra väskor och skor har det blivit.

Vilka märken gillar du?
– Det har varit mycket Prada på sistone. Jag är förtjust i det svenska märket Diemonde och en ny designer som heter Zamina Scillasdotter, hon gör otroliga kreationer.

Vad betyder mode för dig?
– Det har ingen jättetyngd i mitt liv. Jag försöker se trender som inspiration för att våga utmana mig själv och min stil.

Hur skulle du beskriva din klädstil?
– Funktionell, enkel och klassisk. Klassisk på det sättet att jag har alla de basplagg man ska ha. De perfekta svarta Levi's-jeansen, den perfekta vita t-shirten, en svart kashmirkofta. Mycket nyckelplagg och inte så mycket plotter. Jag köper hellre tre exemplar av den perfekta vita t-shirten än tre olika. Svart dominerar min garderob, men svart är snyggt. Om man inte är så insatt och följer trender blir det sällan fel med vitt, svart eller grått.

Vad är en typisk Nannalook?
– Jag gillar förortstilen à la Adidasbralla korsat med en Gucci-tant på Rivieran. Skräddarsytt och silke möter förorten. Privat har jag gärna Adidasbrallor och blandar det med Gucci-loafers.

Örhängen från Sophie Bille Brahe. Foto: Linn Hansson

Hur tar du hand om din hy när du filmar och reser så mycket?
– Jag har alltid haft tur med bra hy, men fick dålig hy när jag började äta p-piller. Innan dess förstod jag inte varför folk pratade om hudvård. Nu tvättar jag ansiktet varje kväll, och sedan lägger jag på en nattkräm. Dock har jag aldrig tvättat ansiktet på morgonen. Mamma sa för länge sedan att luften i Sverige är så kall och torr att man måste låta hudens eget fett vara kvar på ansiktet.

Så när började du med hudvård och ansiktstvätt?
– Det var för ungefär ett år sedan. Nu kan jag tycka att det är mysigt med hudvård. Ansiktsbehandling går jag på kanske en gång om året.

Var kan man se dig härnäst?

– Jag spelar en av huvudrollerna i andra säsongen av Partisan som sänds på Viaplay. Min karaktär heter Mildred, hon är polis och henne får tittarna följa i säsong två. Jag skulle säga att hon är den mest maskulina karaktären jag spelat men med de mest feminina av problem.

Vad kan tittarna förvänta sig av den nya säsongen?
– Jag skulle beskriva Partisan som ett säreget mystik-krim-drama. Serien har sin egen unika tonalitet och skriver inte tittaren på näsan. Den nya säsongen tar vid strax efter de dramatiska händelserna i slutet av säsong ett, och man kommer få svar på en del av de saker som lämnades obesvarade då.

Topp och kjol från Acne Studios. Stövlar från Stand Studios. Örhängen från Sophie Bille Brahe. Foto: Linn Hansson

Om du fick träffa ditt 15-åriga jag, vad hade du sagt till henne då?
– Kör på, du är grym som du är. Fundera inte så mycket och analysera inte så mycket. Det kommer att ordna sig.

Och vad skulle 45-åriga Nanna säga till 35-åriga Nanna i dag?
– Stanna upp i nuet, njut och unna dig mer saker och vardagslyx. Städa inte så himla mycket.

Kommer du lyssna på de råden från framtiden?
– Inte just nu, det går inte. Men det är okej. Jag får unna mig mer vardagslyx när jag är 45.

Blus, byxor och scarf från Hermès. Foto: Linn Hansson

Några dagar efter intervjun bryter kriget mellan Ryssland och Ukraina ut. Jag ringer upp Nanna Blondell, som är engagerad i Human Rights Watchs nya initiativ Creators Society, för att höra om deras arbete och hennes tankar kring det som sker.

– Jag är otroligt illa berörd av invasionen i Ukraina och följer utvecklingen med stor fasa. Jag har nyligen gått med i Creators Society och tanken är att vi ska göra kreativa projekt ihop för att bidra till att uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter. Human Rights Watch jobbar med att utreda och avslöja brott mot de mänskliga rättigheterna. Just nu försöker jag läsa på om vad internationell rätt säger om situationen i Ukraina. Human Rights Watch är en ickestatlig, opolitisk organisation och jag kan verkligen rekommendera att följa deras arbete, exempelvis på Instagram, för att hålla sig uppdaterad om läget. De har flera personer på plats runt om i Ukraina.

Tröja från Main Nue. Shorts från Filippa Fuxe. Örhängen Sophie Bille Brahe. Foto: Linn Hansson

STYLING ANNA SUNDELIN/AGENT BAUER
FOTO LINN HANSSON
HÅR SARAH ÅSARD/URBAN HAIR
MAKEUP SANDRA WANNERSTEDT/MIKAS LOOKS

LÄS MER: Alexander Skarsgård: ”Jag får inga erbjudanden från Sverige längre”

LÄS MER: 50 Plus – modellernas bästa skönhetsknep – och produkterna de älskar