Artikeln innehåller annonslänkar

Författaren och människorättsinformatören Johanna Wester är aktull med boken Catfight – nidbilder av kvinnor i grupp.
Författaren och människorättsinformatören Johanna Wester är aktull med boken Catfight – nidbilder av kvinnor i grupp. Foto: Emily Dahl

Johanna Wester: ”Idén om tjejer som satmaror blir en självuppfyllande profetia”

Hur många gånger har du fått höra ”tjejer kan inte leka tre” eller något dåligt underbyggt dravel om att kvinnor inte kan låta bli att snacka skit om varandra och omöjligt kan samarbeta? Många gånger, garanterat. Författaren och människorättsinformatören Johanna Wester tröttnade på att ständigt höra det där pratet och skrev en bok för att slå hål på myterna. Nu har hon skrivit en krönika om saken, exklusivt för Damernas Värld.

Jag tycker inte om andra kvinnor. Vad händer i dig när du läser den meningen? I dag ser jag ett samhällsproblem bakom den, men under många år var det bara en replik jag sa, förstrött och ärligt. Det var också ett yttrande som mötte oväntat stor förståelse, hur kategoriskt och trångsynt det än var.

Nu kan jag se flera förklaringar till varför. Tjejer beskrivs ju ofta som skitsnackiga, krångliga och svekfulla, oavsett om det är i dokusåpor, ordspråk, barnprogram eller veckotidningar. Välmenande pedagoger och bekymrade föräldrar håller liv i idéer som att flickor inte kan leka tre. Till och med engagerade feminister häver ur sig att arbetsplatser med många kvinnor har mer konflikter eller att tjejer intrigerar.

Ibland kan det stämma, men frågan om varför utelämnas ofta ur resonemanget.

Kvinnodominerade miljöer har som regel resursbrist – något som leder till disharmoni helt oavsett kön. Flickor som fått lära sig att tjejer rivaliserar börjar naturligtvis se andra kvinnor som rivaler. Idén om tjejer som satmaror kan bli en självuppfyllande profetia: I ett samhälle där kvinnor ställs mot varandra i alla åldrar och på alla ledder är det inte konstigt om de börjar akta sig för varandra. 

Att jag själv länge undvek tjejer är en förlust jag aldrig helt kan hämta tillbaka.

Att jag själv länge undvek tjejer är en förlust jag aldrig helt kan hämta tillbaka. Av en slump tvingades jag senare jobba ihop med olika kvinnor, för att snart inse vilket nonsens det är att de skulle ha någon brist på samarbetsvilja. Tvärtom visar studier att tjejer utmärker sig för sin förmåga att lösa problem i grupp, att kvinnor som samverkar utvecklas mer i karriären och att flickor kan ha förbannat kul när de leker fler än två.

Men en effekt av nidbilderna är att kvinnoföraktet kan börja internaliseras. De som får höra att de är dåliga upplever också ofta sig själva som sådana. Idétraditionen om kvinnlig missunnsamhet leder därför till att en del kvinnor inte går samman ens för att försvara sina egna rättigheter, trots att det mest effektiva motståndet mot förtryck utövas ihop med andra. Det är alltså behändigt för den mansdominerade makten när kvinnor tror på myterna om sina grupper. 

Vem vinner på att berättelsen om kvinnlig oförmåga fortsätter gå i arv?

Låt oss hellre ge de myterna långfingret. Eller åtminstone fråga oss: Vem tjänar på att jag inte utbyter erfarenheter med andra kvinnor? Vem vinner på att berättelsen om kvinnlig oförmåga fortsätter gå i arv? Vems ärende är det jag faktiskt går den stund jag säger: ”Jag tycker inte om andra kvinnor”?

Mer info, köp här (Länk till Bokus) 

Catfight – nidbilder av kvinnor i grupp, av Johanna Wester.

LÄS OCKSÅ Författaren Caitlin Morans bästa tips för medelåldern: ”Ha normala ligg och ta botox om du vill 

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

5 nr av Damernas Värld + solskydd & necessär för endast 199 kr. Köp nu!