Rebecca Randhawa programleder Utrikesbyrån.
Rebecca Randhawa programleder Utrikesbyrån. Foto: WERONIKA BELA

Utrikesbyråns Rebecca Randhawa: ”Katarina Sandström var min idol”

Världen har alltid känts nära för Rebecca Randhawa, oavsett om hon befunnit sig i Järva eller São Paulo. I SVT:s Utrikesbyrån guidar hon tittarna genom internationella brännpunkter, och på fritiden drömmer hon korrespondentdrömmar.

Rebecca Randhawa har intervjuat IRA-terrorister, partyknarkare, nunnor och världens första kvinnliga president – bland andra. Men listan över drömintervjuer är fortfarande lång och i ständig förändring. De flesta namnen är hemliga, men några kan hon avslöja.

– När jag jobbade på Agenda försökte jag få en intervju med Syriens president Bashar al-Assad, som tyvärr inte gick i lås. Sedan vore det så klart häftigt att få intervjua en amerikansk president. 

”Utrikesbyrån är ett drömjobb”, säger Rebecca Randhawa, programledare på SVT. Foto: Janne Danielsson/SVT

Rebecca sitter framför en whiteboard full av röda anteckningar i ett mötesrum i tv-huset. Hit har hon slunkit undan för en paus i arbetet med nästa avsnitt av Utrikesbyrån, där hon tog över som programledare tidigare i höst. Och i somras såg du henne kanske i Aktuellt eller digitala Almedalsveckan. Vägen till de här uppdragen har gått via så vitt skilda platser som Norrköping, Rinkeby, Madrid, São Paulo och Umeå. Men allt började i Järvaområdet i Stockholm, där Rebecca växte upp i Akalla och Kista med syster, mamma från Skellefteå och pappa från Punjab i Indien.

– De flesta av mina vänner hade rötter i andra kulturer, pappa tittade på nyheter på BBC och vi hade mycket kontakt med släkten i Indien. Vi firade både Midsommar latino, som var ett evenemang i Järva, svensk midsommar och persiskt nyår – världen var ständigt närvarande och jag tror att mitt intresse för samhällsfrågor och nyheter började där.

”Fanns inte så många med utländsk bakrund på tv”

Diskuterades sådant mycket i ditt hem?
– Inte direkt, det var nog mest jag som drog igång diskussionen. Jag har alltid velat veta vad som händer i världen och varför den ser ut som den gör. Så jag tog reda på det genom att titta på tv och läsa tidningar.

Var det självklart från start vad du ville göra med ditt intresse?
– Nej, när jag tittade på nyheterna på SVT och BBC kände jag att det där skulle jag också vilja göra, men jag visste inte riktigt vad som krävdes eller hur man tog sig dit. 

– På den tiden fanns det inte så många med utländsk bakgrund på tv heller, men Katarina Sandström var en idol som fick mig att känna att om hon jobbar på Rapport kan kanske jag också göra det. Sedan var det någon som tyckte att jag var lik henne och jag blev jätteglad – även om vi inte liknar varandra alls egentligen, haha.

Någon tyckte att jag var lik Katarina Sandström och jag blev jätteglad

Och nu har du fått presentera nyheterna tillsammans med Katarina!
– Ja, och när jag var på Agenda fick jag jobba med många andra som jag beundrar, som Anna Hedenmo, Anders Holmberg och Camilla Kvartoft – det var häftigt. Jag har lärt mig otroligt mycket och fått hjälp och tips av dem. Det är de där möjliggörarna som får en att våga ta steget vidare.

Rebecca Randhawa om livet med sambon Dusan Umičević 

Det var inte bara nyfikenheten på världen och samhällsfrågor som upptog Rebeccas tid under uppväxten, hon spelade också badminton – och hon gjorde det bra. Som 16-åring gick flyttlasset till idrottsgymnasiet i Sundsvall.

– Men det är få förunnat att kunna leva på badminton, så det blev journalistik på Södertörns högskola sedan. Jag blev ganska avskräckt av allt prat om vilken tuff bransch det är, så jag började plugga marknadsföring parallellt, tog en mastersexamen i business management och åkte på ett utbyte till São Paulo.

”Det är sällan jag bär kavaj på fritiden”, säger Rebecca Randhawa Foto: WERONIKA BELA / WERONIKA BELA

– Det var nog först när jag träffade min sambo (Dusan Umičević på SVT-sporten, reds. anm) som jag insåg att det är det här jag egentligen vill – och att det inte är omöjligt. Så när jag kom hem från Brasilien hade jag bestämt mig.

Efter att ha startat sin SVT-bana i Norrköping var Rebecca ganska snart tillbaka i Stockholm, och Järva, där den nystartade Rinkebyredaktionen blev hennes bas i tre år.

– Jag började kolla på Snabba cash på Netflix för ett tag sedan, men helt ärligt tyckte jag att det blev för jobbigt att se den på fritiden när man jobbat mycket med frågorna den tar upp. 

– Det är ett otroligt viktigt arbete att rapportera från förorten, eftersom bilden av orten ofta blir väldigt svartvit. Det är tragiskt att se utvecklingen med våld och skjutningar, vilket måste bevakas och granskas men det finns en annan sida också – de flesta av mina barndomsminnen från Järva är fantastiska. 

Hur är det att jobba med samma yrke och för samma arbetsgivare som sin partner?
– Det är mest fördelar faktiskt. Vi har stor förståelse för varandras situation och utmaningar när någon måste jobba sent eller åka iväg med kort varsel. Vi träffas i princip aldrig på jobbet, fast någon gång i somras när han körde Sportnytt och jag Rapport sågs vi i studion. Hade vi varit på samma redaktion hade det nog varit svårare.

Vi har träffats i studion, men periodvis hinner jag och min sambo knappt ses

– Nackdelen är att vi periodvis knappt ses, eftersom vi båda reser mycket. Vi fick ihop en termin när vi gick på salsa tillsammans, men sedan funkade det inte heller längre.

Blir det mycket jobbsnack på fritiden?
– Ja, det kanske det blir, men vi försöker att koppla bort det. Sedan är jag inte så särskilt hockeyintresserad, så vi fastnar inte i det direkt, haha. Fast ett litet intresse har jag nog - i alla fall när Skellefteå AIK spelar.

Rebecca Randhawa om att programleda Utrikesbyrån

Det sägs att du förenar skärpa med humor – hur funkar det i ett program som Utrikesbyrån?
– När man pratar om tunga och allvarliga ämnen måste man ha högt i tak och våga skoja lite ibland. Är man gravallvarlig hela tiden blir det nog mastigt för tittarna att ta till sig. Men det är en svår balansgång.

Hur ser responsen från tittarna ut?
– Man får vara med om så mycket i det här yrket, på gott och ont. Det är mycket positiv respons, men det kommer negativa mejl också, som kan kommentera utseende, bakgrund och vad man har på sig. Det har blivit ett hårdare klimat som ibland till och med innebär hot. Tyvärr vänjer man sig nog vid det mesta.

Rebecca Randhawa tog över som programledare för Utrikesbyrån i SVT tidigare i höst. Foto: Janne Danielsson/SVT

Hur representativa är kläderna vi ser i rutan för din personliga stil?
– Inte så representativa skulle jag nog säga, det är till exempel rätt sällan jag har kavaj på mig privat. Sedan beror det väl också lite på vilket program jag jobbar med, i Utrikesbyrån kan vi ta ut lite mer i svängarna än de mer traditionella nyhetsprogrammen. Stylisten Ilona Marshall hjälper mig med jobbkläderna och jag brukar nästan alltid gilla det hon plockar fram. Det kan vara kombinationer som jag själv aldrig skulle komma på, eller kläder som jag kanske inte vid första anblicken skulle tro passar mig.

Och hur ser du ut om jag träffar dig på stan?
– Jag är oftast ganska nedklädd i mysiga, sköna tröjor. Jag är rätt bekväm av mig och sminkar mig absolut inte varje dag. Men jag gillar att klä upp mig, även om det blir sällan. Särskilt under pandemin – då har har varit mycket Netflix och chill.

Vilka drömuppdrag finns det framåt?
Utrikesbyrån är verkligen ett drömuppdrag, men jag skulle också vilja jobba som korrespondent någon gång i framtiden. En sommar vikarierade jag för Carina Bergfeldt i USA och fick verkligen blodad tand. USA, Europa, Latinamerika – jag kan tänka mig att posteras i princip var som helst.

Vad gör du när du inte jobbar?
– De senaste åren har jag verkligen levt jobbet, men nu har jag lite mer vanliga kontorstider och försöker få in rutiner. Det går sådär … Men jag träffar vänner, har testat yoga och försöker komma in i gymmandet igen. Och att läsa, men böckerna får vänta till semestern. Det händer så mycket spännande och intressant hela tiden, så när jag jobbar vill jag mest läsa nyheter!

Aktuellt just nu