Anya Taylor-Joy, mest känd som Beth i The queen's gambit, har snabbt blivit en stjärna både på filmduken och på röda mattan. Här på Venedigs filmfestival i somras.
Anya Taylor-Joy, mest känd som Beth i The queen's gambit, har snabbt blivit en stjärna både på filmduken och på röda mattan. Här på Venedigs filmfestival i somras. Foto: Mondadori Portfolio / TT NYHETSBYRÅN

The queens gambit-stjärnan Anya Taylor-Joy: ”Jag undviker att se mig i spegeln”

Hon slog igenom som det välklädda schackgeniet Beth i Netflix-serien The queen’s gambit, och i den nya filmen Last night in Soho får ­succéskådisen Anya Taylor-Joy ännu en gång ta på sig de ­retroplagg hon älskar så mycket. DV träffade en glad mode­fantast som ­undviker speglar och dyrkar 60-talets stil.

Det första man ser är hennes ögon. Det första man hör är hennes oerhört smittande skratt. Och när man talar med henne märker man att de senaste årens hajp inte har förstört skådespelaren Anya Taylor-Joy. I dubbel bemärkelse ser hon storögt på den berömmelse hon plötsligt har fått.

I genombrottsrollen som schackgeniet Beth i The queen's gambit. Foto: ALBUM/IBL

– Det är helt surrealistiskt. Varje gång jag ser mitt ansikte på en stor affisch tänker jag ”oh, my God”, säger hon när DV träffar henne på filmfestivalen i Venedig.

Och som så ofta är fallet med nya, spännande aktriser har hon omedelbart blivit en modeikon, flitigt anlitad av de stora modehusen att bära deras kreationer på galor och premiärer. Hon har blivit sedd i outfits från Dolce & Gabbana, Halpern, Peter Do och Dior, men gillar också personligen retro från Courrèges och Bob Mackie. Årets Golden globe-gala var digital, trots det bar hon inför tv-kamerorna en Dior-klänning som det tog företagets chefsdesigner Maria Grazia Chiuri och hennes team 300 timmar att göra. Till detta bar hon juveler från Tiffany & co till ett värde av runt tio miljoner svenska kronor.

– Mode är en konstform. Det är en fantasi. Jag älskar kläder, säger hon denna dag i Venedig på den ­soldränkta terrassen utanför Hotel Excelsior. Hon är klädd i en snygg orange klänning, och har på sig ett par stora solglasögon som gör att man för en gångs skull inte ser dessa stora ögon som ser ständigt förvånade ut.

Anya Taylor-Joy i Venedig tidigare i år. Foto: ESON / BACKGRID UK TT NYHETSBYRÅN

Solglasögon skymde inte hennes ansikte förra gången jag träffade henne. Det var i London vårvintern 2020, på The Soho Hotel, några veckor innan ­coronapandemin slog till. Då talades det väldigt mycket om mode, eftersom filmen som presenterades var Emma, med Anya Taylor-Joy som Jane Austens inte ­alltid speciellt trevliga 1700-tals­karaktär Emma. Eftersom den utspelas i överklassmiljö var det en roll som innebar att hon fick klä sig i de mest fantastiska kreationer.

Anya har huvudrollen i filmen Emma, baserad på Jane Austens bok. Foto: EVERETT COLLECTION / EVERETT COLLECTION TT NYHETSBYRÅN

– Kläderna ger en extra vass kant till skådespeleriet. Det gör att någonting extra läggs till, sa hon.

Även denna dag i Venedig talas det mode. Filmen Last night in Soho är en halsbrytande mix av drama, thriller och skräck, där Anya Taylor-Joy spelar Sandy, en kvinna som söker framgång i 60-talets London men som hamnar i klorna på en samvetslös hallick (spelad av Matt Smith, som var prins Philip i de första ­säsongerna av The crown) och råkar allt mer illa ut.

Jag älskar 60-talets musik och kläder, men det var inte en bra tid för kvinnor.

– Jag älskar retro och jag älskar 60-talet. Jag växte upp med 60-talsmusiken, jag älskar kläderna. Om jag kunde skulle jag gärna resa tillbaka i tiden för att uppleva de coola saker som hände då. Men jag skulle inte vilja stanna där, för det var inte en bra tid för kvinnor. Jag skulle vilja göra ett besök och sedan åka tillbaka. Här fanns låtarna med redan i manuset, så jag kunde musiksätta när jag läste det. Jag gillar Cilla Black, Marianne Faithfull, Sandie Shaw.

I Last night in Soho spelar Anya mot Matt Smith, som du känner igen från de första säsongerna av The Crown. Foto: PARISA TAGHIZADEH / © 2021 FOCUS FEATURES LLC. ALL RIGHTS RESERVED

– Kläder, musik, retro, mode … det är ett sätt att se tillbaka. Men vi får inte romantisera det förflutna. Vi lever i svåra och traumatiska tider nu, och då är det lätt att se tillbaka. Jag förstår det. Vi kan absolut se tillbaka, men vi måste stanna i nuet och ta itu med sådant som miljöförstöringen.

Hon säger att hon på många sätt kan identifiera sig med Sandy i Last night in Soho.

– Hon är en person som kämpar för att tillhöra någonting. Det är något vi alla gått igenom, från det att vi gick i skolan och framåt. Jag var en gång en person som inte kände någon i filmindustrin. Jag stod utanför och tittade in.

Jag blev mobbad för att jag inte talade engelska.

Det är i dag svårt att förstå att det fanns en tid för inte så länge sedan då Anya inte kunde engelska. Hon föddes i Miami, men tillbringade en stor del av barndomen i Argentina. När hon var sex år flyttade familjen till London.

– Det var tufft. Jag blev mobbad för att jag inte talade engelska, och vi flyttade ju till en sådan gigantisk stad. Men numera känner jag att London är min stad. Varje gång jag landar på Heathrow känner jag ”nu är jag hemma igen”.

Anya om kollegan Alexander Skarsgård

Hon gjorde den första filmrollen när hon var 14 år. Hon uppmärksammades för rollerna i skräckfilmerna Split och The witch – hennes ögon och hennes allmänt oskuldsfulla utseende gör att skräckfilmsregissörer gärna vill ha med henne i sina filmer. Nästa gång vi ser henne blir det i The witch-regissören Robert Eggers vikingadrama The northman. Om handlingen där får hon inte säga någonting, men ombedd att tala om sin motspelare Alexander Skarsgård skrattar hon och säger:

– Alexander … han är den bäste. Jag älskar honom. Och Robert, han är min själsfrände. Vi slog igenom med samma film, det är underbart att se hur vi nu växer tillsammans.

Hon säger att hon länge kunde känna sig osäker.

– Tre år in i karriären drabbades jag nästan av total panik. Jag hade gjort flera filmer i rad, och jag ringde min mamma och sa ”tänk om ingen av dem någonsin kommer att visas”. Nu känner jag att det finns ingenting bättre än att vara på en film­­inspelning.

– Och jag vet att om jag känner mig osäker eller om någon skulle få mig att känna mig obekväm, då finns det alltid personer där som kan hjälpa mig. Vi har mycket att tacka metoo för.

På röda mattan vid årets Emmy-gala, i vacker haute couture-klänning från Dior. Foto: MARIO ANZUONI / TT NYHETSBYRÅN

Det är alltid intressant att tala med Anya Taylor-Joy, för hon säger ofta mycket som är oväntat. Som till exempel att hon undviker speglar.

– Jag tittar inte i dem. Jag är inte intresserad. Min mamma har alltid sagt att det bästa med en människa är det som finns inuti. Så om jag ser på mig själv så är det när jag ser en film jag har gjort. Och nu har jag blivit bra på att komma underfund med vem den där personen på duken är.

Mamma, ja. När Anya blir ombedd att säga vilka förebilder hon har nämner hon mamma Jennifer, den amerikanska fotomodellen Edie Sedgwick (en av Andy Warhols musor) och konstnären Frida Kahlo.

– Frida Kahlo är min hjältinna.

Anya tycker om att spela sammansatta personer, hon är inte ute efter att biopubliken ska tycka om karaktärerna. Hon tar Emma som ett exempel.

–Jag ville att min Emma skulle vara en person som alla inte tycker om. Det finns alldeles för många hjältinnor på film som är ofelbara. Samtidigt ville jag att publiken efter hand skulle kunna tycka om henne. Hon går för långt, hon har gått över gränsen, hon förstår vad hon har gjort.

Det finns alldeles för många hjältinnor på film som är ofelbara.

– Det är lite orättvist när människor i dag dömer det som händer i en gammal bok sett med dagens ögon. Emma har hittat ett kryphål i samhället. På den tiden var kvinnornas enda mål att gifta sig. Men Emma vill inte göra det, och eftersom hon inte har någon mamma och bor ensam med sin pappa är hon kvinnan i huset. Hon fattar besluten, hon styr sitt liv och hon har hittat ett sätt att få detta att fungera. Och hon är väldigt klar över detta.

Så vad är då Anyas egen ambition i karriären? Svaret: att vara passionerad.

– Jag minns hur jag i början frågade någon ”är det alltid så här kul”. Och fick svaret ”nej”. Men jag vill ha och känna den passionen. Jag vill kunna vakna upp klockan fyra på morgonen och känna mig glad och redo att åka till inspelningen.

Dessa inspelningar sker över hela världen. Vad har hon alltid med sig i handväskan, förutom passet? Mascara, läppstift (ofta mörkrött eller mörk purpur) och parfym. Men hon säger:

– Mitt stora skönhetsmisstag är att jag inte har lärt mig att sätta på makeup på rätt sätt.

Kan det ha något att göra med att hon inte vill titta i speglar?

LÄS OCKSÅ Sarah Jessica Parker om den nya säsongen av Sex and the city 

LÄS OCKSÅ The Crowns Olivia Colman: ”Ju äldre jag blir desto bättre roller får jag” 

Aktuellt just nu