Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Idrottspsykologi och mental träning i allsvenskan

I dag publicerar SportExpressen min granskning av mental träning och idrottspsykologi i svensk fotboll. Ämnet är ganska komplext, åsikterna går i sär och kritiken är ganska hård åt olika håll.

Många jag pratar med gör bland annat skillnad på mental träning och idrottspsykologi. Texten utgår mycket från hur A-landslagen och U21-landslagen frångått Svenska fotbollsförbundets riktlinjer och rekommendationer och visar hur de två skolorna, mental träning och idrottspsykologi, utkämpar en sorts kamp om att utbilda svenska spelare och tränare. Det ena lägret, det som kan sägas representera ”mental träning”, anklagas bland annat för att vara ”pseudovetenskapligt”, medan de som är ”mentala tränare” tycker att idrottspsykologin, den skolan som förbundet utbildar efter, är för ”probleminriktad”.

Utöver den motsättning som finns inom Svenska fotbollförbundet har jag kartlagt hur det ser ut i allsvenskan. Även där används olika metoder.

AIK
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Henrik Jurelius (koordinator): ”Vi jobbar väl med mental träning till viss mån. Vi har ingen anställd för det, men vi har kompetensen i ledarteamet, i Jens Gustavsson, och vi tar in ytterligare kompetens utifrån när vi behöver.”

Häcken
Rasmus Wallin-Tornberg
Idrottspsykolog, knuten till Svff

Djurgården
Yvonne Strömberg
Coach

Falkenberg
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Hasse Eklund (tränare): ”Jag är coachutbildad vid Lars-Eric Uneståhls Skandinaviska ledarhögskolan. Jag är alltså ingen idrottspsykolog, utan coach, en mildare variant av mental träning. Vi jobbar mycket med att ha en tydlig målbild.”

Gefle
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Roger Sandberg (tränare): ”Det är en fråga om ekonomi och förutsättningar av det slaget. Jag är mer positivt inställd till evidensbaserade utbildningar, men det kan finnas kompetent folk som inte har den utbildningen.”

Gif Sundsvall
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Joel Cedergren (tränare): ”Vi skapar vår egen kultur, hur vi vill ha det i föreningen och laget. Den kulturen tycker jag hjälper oss med vad vi vill och vad vi ska göra tillsammans. På det sättet är det mental hjälp för oss.”

Hammarby
Anders Friberg, Coachappen
Coach, utbildad vid SLH av Uneståhl

Helsingborg
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Henrik Larsson (tränare): ”Jag tror personligen inte på det. Min åsikt är att du antingen har det eller inte har det som krävs för att vara en toppspelare. Jag har aldrig jobbat med det och inte de klubbar där jag har varit heller.”

Elfsborg
Peter Östlund
Idrottspsykolog, knuten till Svff

IFK Göteborg
Johan Örtendahl
Idrottspsykolog

Norrköping
Daniel Ekvall
Idrottspsykolog, knuten till SvFF

Jönköping Södra
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Jimmy Thelin (tränare): ”Vi lägger mycket fokus på beteende utifrån hur vi vill ha vår identitet, en miljö där vi ser efter varandra. Jag har gått kurserna hos förbundets utbildare Daniel Ekvall. Han belyser mycket kring beteendet.”

Kalmar FF
Fanny Sunesson
Coach, fd. caddie.

Malmö FF
Sverker Fryklund
Idrottspsykolog, knuten till SvFF

Örebro
Ingen dedikerad idrottspsykolog eller mental tränare
Alexander Axén (tränare): ”Vi genomför den typen av träning varje dag. Om en spelare behöver eller vill ha den hjälpen tittar vi på lösningar. Jag har ingen idrottspsykologisk utbildning. Det är livets hårda skola som gäller.”

Östersund
Ingen information

***

Hammarbys mentala tränare Anders Friberg är en av de coacher som är utbildad av Lars-Eric Uneståhl, Håkan Ericsons mentor och en av huvudpersonerna i min granskning. Inte heller Fribergs metoder möter fotbollsförbundets krav på evidensbas. Delar av min intervju med honom finns med i granskningen, men det här är hans svar på fler frågor.

Hur kommer det sig att du arbetar som mental tränare i Hammarby?

– Jag kommer från industrivärlden, har ägt och drivit ett antal egna bolag. Men jag har alltid intresserat mig för människor och framgångsfaktorer som mentala processer, alltså hur vi tänker.

– Jag började utbilda mig till mental coach inom mental träning och NLP, neurologisk lingvistisk programmering. Man kan säga att någon av de kurserna hade Nanne gått. Lars-Eric Uneståhl, som är en nestor inom mental träning, förde ihop oss. Han visste att jag hade gått och han visste att Nanne fanns. Han bad om hjälp med Abiola Daouda i Kalmar och jag började jobba med honom, han var min försökskanin inom idrotten kan man väl säga. Vi jobbade ihop under vintern. Han gjorde hattrick i första matchen, vilket var roligt för mig men inte minst för honom. Och sedan 14 mål den säsongen innan han blev såld. Årets därpå tackade han mig i Barometern.

Hur centralt är positiva tankar i dina metoder?

– Jag jobbar väldigt intuitivt. För det första är jag 56 år, jag har livserfarenheten. Det vill jag sätta in som en ingrediens. Jag har haft många anställda och vet hur människor tänker. Sedan använder jag coachning i första hand. Coachningen bygger på frågeställningar, det är där man kan lära känna personen och få fram vad som behöver jobbas vidare med. Och sen använder jag NLP-övningar när det behövs, och suggestioner. Andningstekniker också, och vissa fysiologiska förändringar.

– Jag använder en buffé av saker som jag tycker passar personen, som jag skräddarsyr.

Håller du med de som menar att dina metoder inte är evidensbaserade?

– Jag kan inte svara på det och jag tycker att det är ganska ointresserat. Det som är intressant för mig och för individen är det som ger resultat. Sedan kan man kalla det vad som helst. Och då är det inte alltid att NLP är förknippat med positivt tänkande. Grunden är att vi ska prestera bättre, det är mer bejakande och härlig känsla att känna positivitet. Men vi jobbar i första hand med att inte känna negativa saker eller bli övertänd, att förhålla sig neutralt. Du ska prestera på ett omedvetet plan när du behöver det.

Om det inte finns bevisning för att metoderna fungerar, hur mäter du då att det har effekt?

– Effekten kan bara mätas utifrån individens upplevelse och det vi, jag och Nanne till exempel, tycker oss kunna se. Vi jobbar inte med forskning, jag är inte idrottspsykolog, jag jobbar inte med forskning. Jag jobbar med mental träning och olika verktyg. Allt det som gör att en person känner, upplever och blir bättre – det är det intressanta.

– Jag har förståelse för att forskare måste förhålla sig till jämförelsemetoder, men det gör inte vi. Det går inte att mäta så som en forskare gör. Men jag kan se resultaten.

Hammarbys anfallare hade ganska svårt att göra mål förra året. Hur jobbade du med dem då?

– Jag delar inte den upplevelsen. Publiken och journalistiken söker ofta en skärningspunkt, ett svar. Fotbollen är mer komplex. Mental träning är en del, en liten del i ett stort pussel. Mindre mål och sådana saker bygger ju också på hur spelet ser ut i uppbyggnadsskedet. Har vi en situation där spelare ofta är fria med målvakten, ramlar, skjuter utanför eller inte får iväg ett skott alls, då kan vi misstänka att något har låst sig. Men det är många saker som ska höra ihop.

En del forskare jag pratar med hänvisar till studier som visar ”positiva tankar” kan ha motsatt effekt för vissa individer, och menar även att fotbollens ökande problem med psykisk ohälsa ställer högre krav på de som arbetar mentalt med spelarna. Hur upptäcker du sådant?

– Psykisk ohälsa, då är det inget jobb för mig. Då talar vi om psykologi, då skickar jag vidare till en psykolog. Det är inget område som jag jobbar med. Det är inom psykiatrin. Det finns psykisk nedstämdhet eller lätt ångest som man definitivt inte behöver använda en psykolog till att få hjälp med. Utan där man på ett enklare sätt kan få hjälp och stöd med upplevelsen, för det är ju en upplevelse. Världen ser ju i princip likadan ut, om inte någon har dött eller så. Om du och jag står på samma strand och du upplever att jorden är på väg att gå under och jag upplever att det är en fantastisk plats, då kanske du har rätt eller jag. Det handlar om upplevelsen. Den jobbar vi ju med, det som är upplevelsebaserat.

– Men jag oroar mig inte över psykisk ohälsa. Sånt är ganska enkelt att se, man är inte ens i närheten av den problematiken, inte som vi jobbar i Hammarby. Sedan kan man väl säga så här: vi jobbar inte utifrån att man har ett problem, utan att få ännu starkare och säkrare tankar än de vi redan har, med hjälp av mental träning.

I din yrkesroll, som mental tränare inom svensk elitidrott, hur ser du på det faktum att SVFF, SOK och RF rekommenderar evidensbaserade metoder när det gäller mental träning och idrottspsykologi?

– Jag har ingen synpunkt på det. Det är ingen fråga jag brinner för, om man tycker så får man tycka så. Jag jobbar bara utifrån mitt perspektiv med det här gänget och med Nanne, vi har hittat ett sätt som vi tillsammans tycker fungerar väldigt bra och bevisligen har vi lyckats med en del spelare som har gått ut och berättat det här. Men tankens kraft är stark.

– Om man jobbar med evidensbaserade delar och söker bevis och mätning och så, det är klart att det finns många olika människor inom det här epitetet. De som är utbildade psykologer och har jobbat i många, många år med det här, lagt ned studieskulder och har stor, djup kunskap, kanske till och med på forskningsnivå – de vill naturligtvis ha utdelning på det och peka på det de har lärt sig, vilket de har alldeles rätt i.

– Men det finns enklare sätt, på det ytligare planet, om man inte går på djupet med psykisk ohälsa och så vidare, att få till bättre och starkare tankar.