Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Vinterbloggen

Äckligt spännande stafett

Alltså jag älskar stafetter!! Det är tamejfan det roligaste som finns i skidväg nuförtiden. Man sitter på helspänn i över en timme och fyrtio minuter och allt och inget händer, hela tiden. Sen att det inte blev guld den här gången gör inte så mycket. Det är skidfest på hög nivå och ja, grattis Norge för att ni har en sådan gudabenådad avslutare.

Jag gillar uttagningen med Halfvarsson på fjärde. Om jag hade fått bestämma hade jag nog ställt av Marcus Hellner helt och satt Emil Jönsson på första, Richie på andra, Olsson på tredje och sen Halfvarsson på fjärde. Men men.

Ursprungsplanen var att som vanligt skaka av Norge under de två inledande sträckorna. Det gick sådär på grund av vallateamets allra första blunder under mästerskapet (varför just idag!!!). Men det var bara att gilla läget. Johan Olsson fick kriga på platten och utför under sin sträcka så det var starkt av honom att att vara med tätgruppen in till växling.

Marcus Hellner visste att formen inte är av OS-klass så det var bara att köra norsk stil och lägga sig kloss bakom just Norge. Tills i slutet då han släppte lös allt överskott som fanns. Det räckte tyvärr inte till någon lucka och bäddade för att göra en mys-sträcka av sista.

Calle Halfvarsson körde samma taktik som Hellner. Dra inte en meter. Håll dig i närheten av baggen. Gör inga dumheter! Och grabben åkte nästan helt perfekt. Det var bara så att en till person också åkte helt perfekt. Och han heter Spurthug. Rätt kul att samma person som går på ettans växel en del av loppet sedan går på treans i typ 100 km/h. Det är mäktigt.

Ju saktare det gick, desto fler lag kom ikapp tätgruppen. Till slut var nästan hela startfältet samlat och det kändes nästan som en omstart av loppet. Man kan också se det som 8 kilometers uppvärning inför en 2 kilometer lång sprinttävling.

Halfvarsson gjorde helt rätt. Älskade när han i backen in till stadion på näst sista varvet visade att det inte var något fel på glidet då han lätt som en plätt gled om Northug. Bra psykning. Men Northugs psyke är större än så tyvärr. Någon kilometer före mål höjdes tempot rejält och i näst sista backen gjorde Petter ett ryck som Halfvarsson lätt som en plätt kunde följa.

Sedan återstod bara en backe, och för Calle en chans. Ett ryck. Ett sätt att knäcka Northug. Det blev ett bra ryck. Ett riktigt bra ryck. Men tyvärr inte tillräckligt bra ryck. Det saknades, som för Jönsson några dagar tidigare, två, tre meter till. Då kanske det hade räckt.

Därefter vet vi hur det gick.

I segerintervjun med Northug sa han Halfvarsson gått ut i media igår och sagt att han skulle försöka rycka i sista backen, så det var bara för Northug att se till så att han låg tvåa där. Stämmer det? Har Calle sagt det? Om det är så är det ju klantigt som fan.

Till norsk media säger Northug att han själv tänkt rycka men att det skulle svida mer för svenskarna om vi blev spöade på upploppet. Faktum är att jag tror att Northug ursprungsplan var att göra ett jätteryck då han gjorde första rycket och sedan defilera i mål, men Calle hängde med obehindrat. Kolla den här bildserien.

Calle hänger med i varje attack och kollar samtidigt in Petter, i exakt samma stil som Petter själv brukar göra när andra försöker rycka. Jag hoppas och tror faktiskt att Northug var lite orolig där. Men förmodligen bara lite. Stålpsyke.

Vad säger ni norskar här inne? Finns det någon substans i min analys, eller är det bara jag som försöker drömma?

Men alltså jag gillar Halfvarsson skarpt. Han är ung, han är inte nöjd, han vill ha mer. Lita på att kommer bli en hel del tempoväxlingspass under de närmaste två åren fram tills Sotji…

Till sist, det suger att det blev ett till silver, men tack vare dramatiken är jag ändå nöjd med den pengen. Igen.

Oskar Karlin
Skidpepp.se
@oskarlin