Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Världskollen

Domedagen

Tartus i västra Syrien ligger i hjärtat av alawiternas land. Nu fruktar många utrotning när jihadisterna avancerar. Foto: Kassem Hamadé
Tartus i västra Syrien ligger i hjärtat av alawiternas land. Nu fruktar många utrotning när jihadisterna avancerar. Foto: Kassem Hamadé

Jag frågar Abou Omran om vad han tror om framtiden i Syrien. Abu Omran är lärd imam och muslimsk alawit – samma trossamfund som landets president Bashar al-Assad tillhör. Abu Omran bor i en by på landsbygden i alawiternas berg i Tartus, vid kusten i västra Syrien. Han bor i ett enkelt hus och har ett par kor, några höns och en åsna. Han gillar det livet. Ett enkelt bondeliv, och sedan imam i byn.

Han tittar på mig, medan vi sitter på åkern utanför huset där senvårsolen skiner starkt, och säger:
– Allt som sker är tecken på tiden före domedagen. Vi alawiter tror att dessa tecken tyder på att al-Mahdi al-Muntazar kommer snart. Det måste bli mycket värre innan han kommer. Mycket blod kommer att spillas innan det bli fred på jorden och sedan jorden går under.

Enligt shaiamuslimsk eskatologi, alltså läran om den yttersta tiden, är al-Mahdi är den sista av de tolv imamer som härstammar från profeten Mohammeds ”hem” – det vill säga barnbarn till dottern Fatima som var gift med imam Ali. När al-Mahdi kommer ansluter Messias sig till honom, och båda bli världens befriare inför den yttersta domedagen.

Alawiterna är en gren inom shiaislam och utgör cirka 11, 5 procent av Syriens befolkning, enligt 1985 års folkräkning. I alla byar i Tartusbergen hänger bilder på stupade unga alawitiska soldater. Hittills har över 50 000 unga alawitiska män dödats i det syriska inbördeskriget, tror Abou Omran. Man pratar i tysthet om antalet döda. Man fruktar att hämndlystnaden underblåses.

President Bashar al-Assad och hans familj tillhör den alawitiska minoriteten i Syrien. Foto: Kassem Hamadé
President Bashar al-Assad och hans familj tillhör den alawitiska minoriteten i Syrien. Foto: Kassem Hamadé

Abu Omran är en av flera miljoner alawiter som känner sig hotade – deras existens står på spel om salafistiska jihadister från IS och al-Nusra vinner kriget. Salafismen har sin miljö inom sunnimuslimska samhällen, och alawiter utsattes för massmord av det sunnimuslimska ottomanska riket redan 1516.
– Ottomanerna ligger bakom massmord på 81 000 alawitiska familjer, säger Abu Omran.

Abu Omran berättar om oron för framtiden medan vi dricker sydamerikanska mate. Han är inte ensam om tron på domedagen. Många syrier, från olika religioner tror likadant.

Två år sedan besökte jag centrala Homs och där träffade jag en gammal dam klädd i svart. Hon hade en enkel svart klänning och täckte halva håret med sjal. Jag frågade henne om varför hon inte flydde, som många andra gjorde. Hon sade, utan att tveka:
– Varför ska jag fly? Vi lever i den sista tiden innan Messias kommer. Han ska befria oss. Domedagen är nära.

Hon tror inte på al-Mahdi, utan på Messias som ska rädda världen. Även sunnimuslimer tror att både al-Mahdi och Messias kommer att rädda världen före domedagen. Jag kan inte låta bli att tänka på de första veckorna av det fredliga upproret i Syrien. Man pratade om frihet och demokrati. Nu väntar många på domedagen.

Domedagen kan vara en myt. Men domedagstänkandet hos flertalet – särskilt när det gäller våldsutövande i form av mord, utrotning och så vidare – gör domedagen till en verklighet.

Det som sker i regionen har en beskrivning – en tragik i klass med domedagen.


Kassem Hamadé