Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

Ett steg på vägen

För några år sedan blev jag inbjuden till Cafè Opera för att se premiären av dokumentären om Lennart Johanssons. Den skulle handla om hur han tillsammans med några väl valda arkitekter skapade Champions League-formatet. En häftig historia på alla sätt, Lennart är en mäktig man, men det jag kom att minnas från den kvällen var något annat.

I morse kom domen mot FIFAs president Sepp Blatter och UEFAs dito Michel Platini; åtta års avstängning för korruption. Misstankarna mot fotbollsvärldens två viktigaste organisationer har funnits länge men återigen krävdes amerikanska muskler för att skipa rättvisa i världen. Och om FBI talar, då lyssnar man. Om FBI frågar, då svarar man. Den gamla amerikanska djungellagen gäller fortfarande.

När Lennart Johansson tog micken för att presentera dokumentären om hans arbete som UEFA-president började han plötsligt tala om mutor och korruption. Blicken som till en början var svart blev snart tom. Nästan lite hopplöst suckade han över orättvisorna inom fotbollen. Lennart var inte lika stark som han en gång hade varit och kunde inte längre leda den ledande goda kraften mot den onda.

Fotbollen är på många sätt en rutten sport. Korruption finns inte bara i toppskiktet. Självklart smäller den senaste skandalen med top dogsen högst men bara bara för att Platini och Blatter försvinner blir inte fotbollen ren. Det ska fortfarande spelas fotboll i Qatar om några år och jag får dagligen indikationer på att match fixing fortsätter att breda ut sig.

Scenerna när Blatter anlände till presskonferensen tidigare i dag för minnena till Italien 2006 när en gråtandes Luciano Moggi precis blivit raderad från den italienska fotbollen efter att systematiskt ha påverkat resultaten i ligan. Jag såg en förlorare. I Blatters osäkra leende, i hans krökta rygg och omplåstrade ansikte finns ett slut och en ljusare morgondag.

Detta är ett steg på vägen. Fram med slamsugen, bort med skiten, vädra ut FIFA och UEFA med en orkan. Någonstans vill jag ändå tro att det goda till slut segrar.