Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

När dansar Malmö igen?

En framgångsperiod utan motstycke inom svensk fotboll under 2000-talet kan mycket väl vara inne på sitt upplopp. Förblindade av Champions Leagues stjärnglans och i synnerhet Zlatans närvaro i den egna gruppen har Malmös tokmissade SM-guld hamnat lite i skymundan av det som får betraktas som ännu ett succéår för svensk fotbolls otvivelaktiga dominanter just nu.

När MFF kvalade in till Champions League hösten 2014 var det många supportrar till andra lag som satt och skruvade på sig. Hur ska det här gå nu? Hur ska vi kunna tävla mot hundratals miljoner över tid? Ett år senare har det här underbara fotbollslandet återigen bevisat att vi är ganska bra på att måla fan på väggen väldigt, väldigt snabbt.

Vi alla vet hur det slutade. IFK Norrköping gick och vann SM-guld mot alla odds och Malmö FF hade till slut fyra lag framför sig i tabellen när 30 omgångar var spelade. Visst går det att argumentera för att Åge Hareide var tvungen att under en säsong bygga om ett helt lag och det faktum att man ändå tog sig till Champions Leagues gruppspel måste anses som en jävla bragd. Och sett till över en längre framtid, låt säga tio år, så kommer de båda back-to-back-gruppspelen generera en oerhörd framgång med säkerligen flertalet SM-tecken. Men vad händer nu? Nästa säsong och således säsongen efter det?

Åge Hareide tar med all säkerhet sitt pick och pack och trampar över bron. Karaktärsspelaren nummer ett och lagets viktigaste pusselbit på planen, Markus Rosenberg, blir knappast yngre och den som kan sin Rosenberg sedan han kom hem för snart två år sedan vet att det är de stora matcherna han fortfarande spelar för. Hur motiverar han sig för att gå in i en eller två säsonger utan de elektriska Champions League-matcher han nu gjort till en vana? Och vi kan egentligen applicera samma argument på isländske landslagsförsvararen Kári Árnason.

I truppen finns utöver dessa landslagsmän som Oscar Lewicki, Jo-Inge Berget och Anton Tinnerholm. Spelare som förvisso inte varit i klubben jättelänge men som vet att proffståget inte går varenda fönster i tio år och dessutom betydligt mer sällan efter en svalare säsong. Att smida medan järnet är varmt lär således vara ett gammalt fint talesätt som de tre spelarnas agenter kommer damma av när årets säsong är över. Enoch Adu lär heller inte sakna alternativ.

Bakom detta då? Ja, visst finns där spelare som Johan Wiland, Rasmus Bengtsson, Wolf Eikrem, Tobias Sana, Guillermo Molins, Vladimir Rodic och Yoshimar Yotún, men ser ni ett givet SM-guld i den kärnan? Jag gör det inte. Visst kommer nyförvärv presenteras och truppen förbättras avsevärt alldeles oavsett vad som väntar Malmö FF nästa år, men allt detta i kombination med en ny tränare och jag har svårt att se Malmö FF gå in i 2016 med bättre förutsättningar än till 2015 – och den säsongen vet vi ju alla hur den slutade. Nu finns heller inte ett Champions League-kval att locka med till sommarfönstret.

Naturligtvis ska brasklapparna om eventuellt Europa League-spel nästa år nämnas. Går man mirakulöst förbi Shakhtar de sista två omgångarna i Champions League väntar fortsatt Europaspel i februari – något som definitivt hade gett klubben värdefulla argument vid förhandlingsborden i januari. Och skulle man vinna Svenska Cupen i maj, avsevärt mycket troligare än att ta tredjeplatsen i CL-gruppen, kvitterar man ut en snårig kvalbiljett till nästa års turnering med start i juli 2016. Det är inte klang och jubel, men det är bra mycket mer än ingenting.

Svensk fotboll är på en plats i näringskedjan som gör oss till tacksamma byten för kontinenten. Både ekonomiskt och kalendermässigt. När vår säsong tar slut och spelares kontrakt löper ut är resten av Europa mitt uppe i brinnande säsong och ett januarifönster blir extra lukrativt för spelare som inte kräver övergångssumma. Ekonomin i de personliga avtalen behöver vi inte ens nämna, där är vi chanslösa, och de sportsliga utmaningarna som finns här hemma jämfört med de där ute? Också extremt svåra att tävla emot.

Malmö FF skulle bli klubben och laget som jackade upp statusen på svensk fotboll på riktigt, som skrev om regelboken för vad som gäller för SM-guldvinnande lag. Och visst fan har de gjort det på väldigt många sätt, men frågan är om vi inte återigen ska se på ett lags framgångsperiod som en fest, betydligt längre än vanligt, men som nu är slut för den här gången. Jag önskar dem i alla fall en jävla magisk sistadans.