Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

87% Barcelona

Leo Messi var tillbaka i startelvan. Svältfödd på mål. Då kan det bara sluta på ett sätt.

Man vinner inga titlar i november. Det är lika bra att få det sagt innan vi går vidare. Det är nämligen lätt att sväva iväg efter gårdagens Champions League-matcher då storfavoriterna visade varför spelbolagen tryck ner oddsen på slutseger i botten. Bayern München vred om gashandtaget, stängde matchen mot Olympiakos redan i paus och Thomas Müller blev lite i skymundan historiens yngsta spelare att nå 50 Champions League-mål. Mourinho ser något form av ljus i tunneln efter 4-0 i Israel. Visst, motståndet var kanske i svagaste laget och större slutsatser än att Willian har en fantastisk högerfot kanske inte ska dras, men en seger är som bekant alltid en seger. Och för Chelsea handlar det väldigt mycket om det mentala. Jag skulle inte bli förvånad om det snart vänder på allvar. Stora siffror blev det också i London där Arsenal tog sista chansen och vann enkelt mot Dynamo Zagreb. Mesut Özil var återigen stor segerorganisatör.

Tyskar och engelsmän får dock stå lite åt sidan idag. Spetsigast var tveklöst Barcelona och skönast lir såg vi på Camp Nou. Just nu är Barcelona bäst i Europa.

Firma M-S-N var återförenade. Vi fick en liten glimt av trion under de sista 20 minuterna i El Clasico, men det var knappt ens en aptitretare. Vi känner ju till potentialen, men att det skulle lossna fullt ut direkt trodde i alla fall inte jag. Nu ställdes de visserligen mot en högt stående Roma-backlinje som naivt nog trodde att de kunde störa Barcelona högt. Tränare Rudi Garcia hade inte gjort sin läxa (ABC på Camp Nou) – den här gången heller. Vad tänkte egentligen Messi när han tidigt insåg vilka enorma sår han skulle kunna riva upp på sin högerkant? Han måste ha jublat inombords när han stod och småhoppade på tå och viftade efter bollen. När den väl hamnade vid fötterna var det samma gamla Messi som vi är vana att se. Det där med att spela sig till matchformen under några veckor, som alla normala superstjärnor måste göra, är inget för honom.

Det blev till slut två mål och en assist för Messi. Återigen fick vi anledning att ta av oss mössorna och knäböja. Man slutar aldrig att förvånas. Ska vi någonsin göra det?

När Messi-Suarez-Neymar sattes ihop var det många som var skeptiska. Tre egon, tre anfallare som på egen hand vill avgöra matcher drar sällan jämt över tid. Och det är där Luis Enrique kommer in i bilden. Den tidigare ratade Roma-tränarens enskilt största tränargärning är skapandet av harmoni i ett på pappret fantastiskt anfall men i praktiken halvt omöjligt att få samspelt. När vi någon gång (hemska tanke) summerar M-S-Ns tid tillsammans kommer vi konstatera att det aldrig tidigare funnits en mer kreativ och poängproducerande anfallstrio i fotbollshistorien. Messi är kung, men Barcelona är ingen enmansshow.

Jag tänker som sagt inte dela ut några titlar. Däremot har jag inga problem att klarsynt se vad som håller på att hända. Barcelona är laget är slå. För Barcelona är helt enkelt bäst.