Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

Vem är Sveriges Jürgen Klopp?

Det kan inte ha undgått någon ens lindrigt sportintresserad att Jürgen Klopp tagit över tränartronen i Liverpool, efter att den anrika klubben sparkat Brendan Rodgers i söndags. Tysken presenterades igår och de sociala medierna har fullständigt exploderat i allt från citat till memes till bildbomber och länkar till klassiska citat, händelser, målfiranden och domargruff som Klopp varit involverad i. Och på hans första presskonferens som Liverpooltränare rev han ned skratt när han i jämförelse med José Mourinho (The Special One) kallade sig själv för The Normal One.

Och allt – ALLT – som skrivs, uttrycks och tycks om Klopp just nu går i dur. Inte en enda person har ett enda ont ord att säga om karln. Manchester United-supportrar skriver att de för första gången i sina liv känner en viss avundsjuka gentemot antagonisten. Tränarvalet hyllas av gamla spelare, andra tränare och en unison presskår världen över. Klopp verkar vara motsatsen till en vattendelare. Han är fucking Moses. Han är Ghandi, Mandela och John Lennon förkroppsligad i en lång tysk man med skäggstubb, galna ögon och ett leende som lever sitt egna liv. Han samlar alla under samma tak och där under är det bara peppande hårdrock, popcorn, tysk öl och myspys. Good vibes all the way. En och annan aggressiv dust med fjärdedomare också, men SKITSAMMA, det är Jürgen Klopp så DET ÄR VÄL INTE SÅ HIMLA FARLIGT!? Det är ju bara HÄRLIGT med känslor!

Innan jag fortsätter vill jag bara klargöra att jag älskar Jürgen Klopp, jag med. Förbehållslöst.

Och varför skulle jag inte göra det? Jag tänker och jag tänker, men jag kommer inte på en enda bra anledning till att inte gilla tränaren som först gjorde mirakel med Mainz och sedan samma sak med ett Dortmund på dekis.

Men alltså… borde man inte känna vad jag känner för Klopp för fler tränare då också? Det finns ju jättemånga ashärliga tränare där ute i världen? Men så tänker jag igen, och igen, och så inser jag att nej. Jag känner inte för någon annan tränare vad jag känner för Jürgen Klopp. Och jag verkar inte vara ensam om denna svårförklarliga, instinktiva crush. Långt därifrån.

Allt kokas ned till frågan: Finns det någon som INTE gillar Jürgen Klopp?

Jag kunde inte sluta tänka på detta och började dessutom fråga mig själv om vi har någon svensk motsvarighet till Klopp, jag ÄLSKAR nämligen att sätta saker och ting i svenska fotbollsperspektiv. Jag frågade runt på Twitter, men innan vi går igenom folks förslag så vill jag stolpa upp vad det är jag menar med ”Den svenska motsvarigheten till Jürgen Klopp”.

– Det är inte resultat och titlar som bygger en instinktiv likeability hos folk. Jag tror typ 0,2% av de som inte håller på Borussia Dortmund säger att man gillar Klopp för att han vunnit Bundesliga två gånger. Resultaten är liksom oviktiga.

– Man ska gilla den här tränaren oavsett lagsympati. Man ska känna ”Jag SKITER i vilken klubb han tränar, det är HONOM jag gillar” (precis så som Manchester United-supportrarna beskrev det ovan). Jag tror till exempel (alla?) supportrar till Schalke 04 (Dortmunds lokalkonkurrent) och Bayern München länge känt att ”Fan vad jag ogillar, avskyr, hatar Dortmund, men Klopp.., Fan, Klopp ändå!”

Jag lanserade Tommy Söderberg som förslag. För att slå an tonen. Visst finns det stora olikheter mellan Klopp och Söderberg, men den där Gå-hem-hos-alla-grejen har den gamle förbundskaptenen onekligen. För vem har egentligen ett ont ord att säga om Tommy Söderberg? Och det är inte titlar som byggt uppskattningen. Visst har han tagit SM-guld med AIK och fört Sverige till tre mästerskap, men nej, det är inte därför man gillar honom. Det är något annat. Som när han i Zlatan-dokumentären sa att ”Det ska vara ordning på apoteket”. Ordning på apoteket! Eller som när han fick en ficklampa kastad på sig i Turkiet 2001, efter att Andreas Andersson nickskarvat oss till VM, och jublande glad tvärvände i ett raseriutbrott, allt med sjukvårdsväskan över axeln. Eller att han inte använder mejl. Åh. Tommy!

(By the way: shoutout till hen som gick på fotboll med en ficklampa!)

Förslagen och motbuden har haglat in och innan vi går in på de mest namedroppade så kan vi städa av ett par helt felaktiga förslag:

– Jörgen Lennartsson. Personligen har jag inget ont att säga om JÖGGA som tränare, men att han skulle vara unisont älskad av hela Fotbollssverige är ju befängt. Han är en vattendelare såväl fotbollsfilosofiskt som medialt. Ska vi kanske gå så långt som att säga att Jögga Lennartsson heller aldrig gått utanför ramen? Något som definitivt krävs för att man ska vara med i denna diskussion.

– Sören Cratz. Fråga Helsingborg om alla älskar Sören Cratz och du får en vinge.

– Roar Hansen. Sedan Roar Hansen lämnade Öster har det mesta gått snett. Visst har han hamnat i en del kniviga situationer utan att rå för det under tiden, men han har knappast nailat chanserna att i alla fall rädda sitt eget skinn. Trots de sportsliga motgångarna med både Helsingborg och Åtvidaberg har väl ingen känt de senaste säsongerna att ”Fan, vilken sköning Roar är ändå”? Och efter den rykande färska degraderingen kan väl ingen känna att ”Shit, hoppas vi HUGGER Roar om han blir ledig!”?

– Henrik Larsson. Svårt med Henke. Här spiller ju hans otroligt höga status som spelare över på honom som tränare. Men att alla skulle gilla tränaren Henrik Larsson? Att i magen känna hur det pirrar till och att mungiporna börjar rycka? Nja.

– Conny Karlsson. Alltså nej. Möjligtvis att alla spelare som haft Conny Karlsson älskar Conny Karlsson. Enligt legenden har man nämligen ”9 veckors semester och aldrig dubbelpass”. Kan dock inte blunda för att jag älskar att Jürgen Klopp och Conny Karlsson nämns i samma sammanhang.

Två namn som dök upp var Tommy Svensson och Bengt ”Bengan” Johansson. Jag säger ingenting om att en tung majoritet av det svenska folket inte diggar dessa herrar, men är inte den största anledningen till varför man gör det deras resultatmässiga framgångar? Eller hade folk gillat ”sköningen” Tommy Svensson utan det där VM-bronset? Eller dragit på smilbanden av blotta tanken på Bengan ifall Sverige varit lika bra (dåliga) då som de är idag? Jag tror inte det och därför tycker jag de inte ska vara med i den här diskussionen.

Till de mer frekvent nämnda namnen nu då! Några nämndes betydligt oftare än andra:

– Party-Janne Andersson. Ja, vad fan ska man säga? Bara smeknamnet river ju murar av skepsis. Många är de utbrott sprungna ur frustration och dålig förlorar-mentalitet som vi lärt oss att älska. Han har ingen riktig storklubb (sorry, Peking) på CV:et vilket i detta fall förmodligen bara är positivt och han skräder inte orden i media. Men någonting inom mig säger att det ändå finns de som verkligen INTE gillar Party-Janne. Märkligt förstås, men så är det.

– Peter Gerhardsson. Här håller jag inte alls med, men jag är inget facit. För mig är Häckens tränare alldeles för slätstruken. Han är ”varken eller” i dessa sammanhang, så för mig är han verkligen inte någon jag ser på som en ”som alla verkligen gillar”. Några nämnde Tony Gustavsson och där kan jag känna samma sak. Dessutom tvivlar jag på om alla verkligen har en uppfattning om och relation till Tony Gustavsson?

– Hasse Backe. Raka rör, alltid nära till ett skratt, oklanderliga analyser och en aura av att det vore jävligt fint att ta ett par bärs ihop. Jag jobbar en del ihop med Hasse och jag kan bara bekräfta den bild många verkar ha. Men alla? Ja, kanske. Många ville ju se Backe som förbundskapten och det säger väl ganska mycket. Och jävlar vad man bara vill ta ett par bira med Backe! Och prata om ANDRA SAKER än fotboll!

– Alexander Axén. Den stora utmanaren till Tommy Söderberg! Folkets favorit! Och ja, kanske är Örebro-tränarens underfundiga, ironiska, sarkastiska ton och ärlighet älskad av alla? Inget prisskåp att sminka över något med, däremot en AIK-tatuering, men att han är ÖPPEN med att han har den går ju hem hos folk! ”Ja, vafan, han har en AIK-gadd, SO WHAT!?” har man ju känt ett par gånger. Axén är fanimig en sköning. Eller vill nån säga emot? En IFK Göteborgssupporter beskrev Axén kort och gott som ”en frisk fläkt”. Ja, det är fan PRECIS vad Axén är!

– Rikard Norling. Här säger någonting i mig stopp direkt. Inte kan väl en tränare som rattat AIK och Malmö FF vara unisont omtyckt? Jag kan förstå att mer ”neutrala” personer i frågan i stor utsträckning gillar Norlings mycket abstrakta mediala persona. Analogierna, ordvalen, flaskbottnarna till glasögon, att aldrig kritisera sina egna. Åh, det finns så mycket att älska med den där karln. Men jag frågade runt och visst var det en hel del som satte ned foten och deklarerade att Norling minsann inte är någon uppskattad prick. Väljer dock att lyfta fram Jonas Liljegrens svar: ”Kluvet. Man hatar ju honom instinktivt, men det går inte att komma ifrån att det är en skön kuf”. Detta sätter ju fingret på EXAKT vad det är vi pratar om här. Dessutom tycker jag att man i detta sammanhang ska nämna att flertalet Brann-supportrar älskade honom gränslöst trots bedrövliga resultat. ”Under mina år som Brann-supporter har ingen tränare misslyckats lika mycket som Rikard Norling, samtidigt är han den enda jag vill ska komma tillbaka”, skrev till exempel en kille vid namn Börje. Djurgårdaren Bosse Larsson, kallade honom dock för ”En ointelligent Ranelid”. Kul!

– Lars Lagerbäck. Är inte minnet lite kort här? För sex år sedan gillade den breda massan Lars Lagerbäck lika mycket som jag gillar att skrapa rutan på morgonen. Att hans aktie nu står i zenit handlar enligt mig endast om lika delar framgång med Island som Erik Hamrénska snedsteg såväl medialt som sportsligt. Inte skena iväg nu. Lagerbäck är inte någon Jürgen Klopp.

– Per-Mathias Högmo. Djurgårdens interimlösning från 2013 dök upp från ingenstans, frälste DIF och lämnade lika snabbt som han kom. Han gjorde fanimig allt rätt. ALLT! Men kanske verkade han för kort tid i Sverige för att folket utanför Stockholm (och DIF?) verkligen skulle ta honom till sina hjärtan helt och fullt? Jag minns i alla fall när jag intervjuade honom i juli 2013 och han pratade i typ 20 minuter om BKV Norrtäljes spelare som brutit benet i träningsmatchen de nyss spelat. Han var djupt berörd och tyckte så synd om honom. Han sa att det för dig och mig kanske kvittar att en spelare i Divison 3 brutit benet, men att det för den spelaren var hela världen som rasat samman. Det var fint.

– Peter Antoine. Haha.., Ja.., Alla kanske gillar Peter Antoine? Alla utom domarna?

– Bosse Petersson. Bosses popularitet har onekligen skjutit i höjden på senare år, då han i Viasats studio ofta ”lossat på knuten” med ett gammalmodigt uttryck, ett skrock eller en rejäl sågning. Bosse har skrivit ett par egna kapitel i boken om hur man bäst gör fotbolls-tv och dessutom spelar hans parodi-konto på Twitter i en egen liga. Men om vi ska väva in den sportsliga biten, vilket vi måste för att göra jämförelsen med fotbollstränaren Jürgen Klopp rättvisa, i huruvida alla gillar Bosse eller inte, så vet jag inte om alla älskar Bosse. Det var ju ett tag sedan, menar jag. Men jag kan ju hoppas att så är fallet, ty jag i alla fall är en av dem!

Noterbart är att ingen föreslog Åge Hareide, Andreas Alm, Magnus Haglund, Pelle Olsson (ledsen i hjärtat) eller kanske föga förvånande Erik Hamrén.

Vem som ÄR Sveriges motsvarighet till Jürgen Klopp kan jag så klart inte slå fast. Jag tycker trots alla inputs fortfarande att Tommy Söderberg är den som flest personer verkligen gillar utan att riktigt kunna säga varför, men med konkurrensen från i synnerhet Party-Janne Andersson, Hasse Backe och Alexander Axén är racet förmodligen tightare än vad jag kanske tror.

Aja, vi kan i alla fall landa i att det är en ära att liknas vid fotbollsvärldens kanske mest älskade man (?) Jürgen Klopp!