Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

Moving on från ett EM-kval

EM-kval. Landslagssamlingar. Ett avbrott och en andningspaus i klubbfotbollens vardag. Hur härliga de kan vara. Hur hemska de kan vara.

Vi kan alldeles oavsett konstatera att helgen gett oss en rad insikter, minnen och funderingar, värda att ta med oss in i våren. Här är ett axplock:

Vi tog oss en bra bit närmre EM i fredags! Visst ser Österrike allt mer ut som gruppsegrare, men efter fredagens resultat och utveckling i tabellen tycks tredjeplatsen och Play Off numera bli worst case scenario. Och det är inte kattpiss efter blott två segrar på fem matcher.

Jag skrev inför matchen mot Moldavien att det viktigaste var tre poäng, det spelmässiga var sekundärt. Det var kanske till och med skitsamma. Och även fast det såklart fanns spelmässiga saker att anmärka på, såväl positiva som negativa, så togs de tre poängen och de gjorde det på ett sätt som doftade av det gamla goda kval-Sverige jag saknat så mycket sedan Lars Lagerbäck flyttade norrut och började gå på isländskt vatten.

Visst såg det lite rörigt ut i några moment, visst hade vi kunnat kontrollera matchen ännu bättre, men vi släppte inte till ett enda skott på mål och efter 1-0 kände jag mig faktiskt aldrig orolig. Det var inte som i Montenegro, där vi helt plötsligt bara gav initiativet till hemmalaget, rädda för att ta segern i hamn.

>>>>>>>

Jag ställde mig tveksam till användandet av Isaac Kiese Thelin i samma införtext. Inte för att jag tycker att han inte har i ett landslag att göra, men hur man väljer att använda honom känns inte klockrent.

Kiese Thelin är mycket mer av en rollspelare än en allround, spelskicklig forward. Han ska stångas, skarva, riva isär och finnas på plats såväl som uppspelsstation som måltavla i boxen. I den rollen är han som bäst. Problemet är bara att med en Zlatan bredvid eller strax bakom sig så slås väldigt många av dessa funktioner ut. För det är klart Zlatan ska ha bollen rättvänd. Felvänd. I boxen. Spelare ska anpassa sig utifrån Zlatan. Men inte så till den milda grad att man blir överflödig, då används man helt i onödan.

Kiese Thelin blir helt enkelt inte ett komplement som lyfter Zlatan, utan snarare ett komplement som själv hämmas. Dessutom är han en aningen för svag avslutare för att knäcka mitt resonemang här. Ty hade Kiese Thelin trots sin vingklippta roll under matchen ändå gjort ett eller två mål – som han nog borde gjort – hade det varit svårt för mig att skriva dessa rader.

>>>>>>>

Gareth Bale visade att busvisslingarna och kritiken inte tagit det bästa av honom. Två mål, tre blytunga poäng och en strålande insats borta mot Israel. Så svarar man när det blåser.

>>>>>>>

Alan Hutton, av vissa kallad Skottlands Cafú, bjöd på helgens renaste stund av kärlek till den här sporten i matchen mot Gibraltar. Att sådant här sker på den här nivån. Det ger mig hopp.

>>>>>>>

Nemanja Matic, Branislav Ivanovic, Dusan Tadic, Ljajic, Basta, Kolarov, Tosic… Serbien har en poäng (med tre minuspoäng inräknade) efter fyra omgångar och EM-slutspelet 2016 är knappt en prick på horisonten längre. Bara ett mirakel kan rädda detta stjärnspäckade lag från en lång semester nästa sommar, men som bekant existerar inte några sådana.

Tänk er kritiken Hamrén hade behövt utstå om vi själva haft ett lag bestående av spelare på den nivån och sladdat på en poäng i gruppen. Vi ska nog börja inse att vi tar ganska många poäng sett till truppen vi har.

>>>>>>>

Harry Kane! Jag vet, jag vet. Man borde inte sväva iväg, kolla på var Rickie Lambert är ett år efter hans landslagsdebut med mål direkt på Wembley. Men Harry Kane är något annat. De är till att börja med i olika ändar av sina karriärer och dessutom är Tottenhamforwarden en anfallare som gjord för fotbollen 2015. Rörlig, smart, teknisk, en skicklig avslutare på de flesta sätt. Jag kan hålla på ett bra tag till.

Låt framtiden avgöra ifall vi är mitt uppe i ännu en engelsk fluga, men låt oss alla bara konstatera att Harry Kane leder Premier Leagues skytteliga på 19 mål när mars blir april, han har gjort ytterligare tio mål till under säsongen i andra cuper och nu har han dessutom landslagsdebuterat med ännu en kasse som kronan på verket. 21 år gammal.

Det går väl inte att beskriva detta som något annat än en saga? Jag är svag för sådant här.

Jag håller på Harry Kane.

>>>>>>>

Eder – denne ickeitalienare! – räddade poäng för just Italien borta mot Bulgarien. Undra hur många förlegade gubbar som höll igen på firandet?

>>>>>>>

Två saker tyckte jag var kul med Spaniens vinst över Ukraina. Det första var att Alvaro Morata fortsätter gå från klarhet till klarhet! När vi snart sätter punkt för den här säsongen så har den spanske anfallaren gått från ratad anfallstalang som nog aldrig kommer ta det sista steget till mer eller mindre bofast i såväl Italiens överlägset bästa lag (och, de facto, ett av Europas åtta bästa lag) som i det spanska landslag som jagar upprättelse. Det går fort i hockeybockey ibland.

Det andra var att Vicente del Bosque, i min värld ganska känd för att satsa på spelare lite för sent, nu förhoppningsvis har gjort Isco till en startman centralt på det spanska landslagsmittfältet. I strålkastarljuset på Ronaldo och en del andra spelare i Real Madrid får Isco för lite cred för sitt spel. Han har stundtals varit fantastisk den här säsongen och förmodligen lagets bästa spelare under den – i Real Madrid-mått mätt – ytterst svaga inledningen på 2015.

Nu ser del Bosque ut att ha förstått detta och det ska bli spännande att se om Isco kan växa ytterligare någon centimeter i sitt spel av detta.

>>>>>>>

Nu städar vi av ytterligare några landskamper innan vi återigen dyker ned i det oändliga hav som är klubblagsfotbollen. Och till helgen börjar Allsvenskan – det finaste vi har.

Tjenamors.