Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

Arsenals kamp

Det var en beautiful day. För fotbollen och för alla oss som älskar spänning. Kanske inte för Arsène Wenger eller för Arsenal, men Champions League går vidare. With or without you.

Det bevisades en sak ikväll. Inte var det att fantastiskt spelande lag ibland åker ut för en för naiv taktik. Eller att en uträknad underdog utan en enda målchans i hälften av mötena kan ta sig hela vägen till kvartsfinal. Nej, det var att cupformatet med ett dubbelmöte fortfarande är det bästa av alternativ.

Ni minns den första matchen? Arsenal bjöd Monaco på ytor bakom sin egen backlinje som inte ens småpåvar kunde misslyckas med att utnyttja. Det behövdes ingen Napoleon. Det behövdes ingen solkung. Det räckte med en Moutinho och ett fokuserat försvarsspel. Det ”ultradefensiva” rivieralaget lämnade Emirates med tre mål på kontot.

Det var således ett lag från norra London med siktet inställt på en sak igår kväll. Mål.

Och ingen kan beskylla dem för att de inte gick för det. Arsenal hade bly i den fot som trampade på gasen och under långa stunder fick det Monacoförsvar, som radat upp nolla på nolla i den franska ligan, att snarare hoppas på stolpe ut än med en planerad taktik rida ut stormen.

De för kvällen blåklädda forsade fram. Med överlappningar, med kombinationsspel, med inlägg, med avslut. Arsenals offensiva spelare var som ett gäng svältfödda vildhundar på jakt efter vittring. Fler gånger än en.

När 1-0 kom innan paus var de engelska seglen styva. Det luktade styrkedemonstration lång väg. På läktaren satt Bono, redo att skrika ut sin profetia om en underbar dag, men med timmen spelad kändes det här som en gata Where the streets have no name. Ingen kunde med säkerhet säga hur det här skulle gå.

Aaron Ramsey gjorde det han gjort alldeles för sällan den här säsongen, som han skämde bort kanonerna med ifjol; viktiga mål. Bono jublade och fler än honom anade segervittring. Men med kvarten kvar var det här en helt öppen batalj. Oceanerna bakom Arsenals mittfält hade gjort vilken upptäcktsresande som helst grön av avund, problemet var att ingen Monacospelare ville utforska landet bakom mittlinjen. Det var en järnmur mot ett bombardemang av försök till frigörelse. Achtung baby!

Lilleputtlandets stolthet redde ut stormen. Kanonjärerna från England missade sin måltavla, men Monaco har ingenting att be om ursäkt för. Det handlar om att vinna över två matcher och det här dubbelmötet bevisade att UEFA:s format av ett dubbelmöte med bortamålsregel är det rätta sättet att skipa rättvisa. Spänningen var fantastisk. Vi borde alla vara Stuck in this moment with you.