Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Tutto balutto

När talar Gunde Svan?

2006 spelade jag fotboll i Ludus 90, ett skönt gäng i södra Florens. Vår hemmaplan låg i slutet av en sluttning med vinrankor och olivträd. Om man rensade för kung och fosterland österut hamnade bollen i Arno. Det var tider det. Vi vann seconda cattegoria (A,B,C1,C2,Prom,Ecc,1c,2C,3c) mycket tack vare en marockan som även spelade calcio storico.

Jag kallades för Gerrard av lagkamraterna. På den tiden hade jag fysiken för att dominera ett innermittfält. Jag minns de ljumna mars-kvällarna på en hårt packad jordplan där i skuggan av sluttningen. Dofterna av jord och gräs, fågelkvitter, sött te som sportdryck.

Jag minns också en förlustmatch i april. Jag var vansinnig på allt och alla. Den ojämna jordplanen, den usla domaren och fult spelande motståndare. Det hade varit en dålig vecka och jag var lite pressad. Efter matchen skrek jag på italienska att jag minsann hade fått nog av ”pisslandet Italien”. Att de inte fattade ett jota om fotboll och att de lika gärna kunde lägga ner skiten. En dålig förlorare med ett hett temperament faller alltid dit förr eller senare. Reaktionerna från mina lagkamrater? Kramar, klappar på rumpan, dai Wilba! Lika barn leka bäst. I Italien kunde jag vara mig själv. Så var det knappast i Sverige men det är en annan historia.

Igår föll den numera ultra-proffessionella Zlatan dit. Han visste inte att det fanns en kamera i rullning och lät vinnarskallen, den dåliga förloraren, människan Zlatan släppa lös känslorna. För ett kort ögonblick var han sig själv. Under några sekunder filmades Zlatan utan masker, naken på alla sätt. När hände det senast? Blå dårar?

Nu ska han be om ursäkt till hela Frankrike. Ja, till och med utvisas. Vart i helvete är vi på väg?

Hur tror ni proffsen uttrycker sig i omklädningsrummet? Innanför de stängda dörrarna blir såklart även dem sig själva. Det svärs och spottas precis lika mycket som i södra Florens en usel april-dag. Men folk kan inte ta det. Nu är tiden kommen – igen – för moralnissarna att minsann passa på och vinna poänger. En fransk varumärkesexpert ser sin chans att hamna i rampljuset. En minister gör allt för att vinna sympati och röster. Fotbollens stora problem stavas inte huliganism, bengaler och slitna arenor. Det är cirkusen och alla clowner i och runt den som är det stora, förbannade problemet. Om det är något sporten verkligen skulle klara sig utan så är det dem.

Dårar i det här landet har redan öppnat munnen och sagt sitt. Personer som en gång var en del av sporten som verkar ha glömt doften av gräs, svetten i omklädningsrummens väggar och att det är känslorna som i grunden faktiskt ÄR fotbollen. Nu väntar jag bara på att Gunde Svan ska gå ut och fördöma Zlatans agerande. När det sker kommer jag att radera minnet från stafettguldet i Calgary. För gott.