Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

949 ord om varför en bild säger mer än 1 000 ord

En bild sägs säga mer än 1 000 ord.

Här är 949 ord om varför.

I dag är det Pressfrihetens dag, den som Förenta Nationernas generalförsamling införde 1993 och som FN-organet Unesco firar på Afrikanska unionens högkvarter i Addis Abeba.

Där kommer Etiopiens premiärminister Abiy Ahmed Ali vara med när Unesco delar ut sitt pressfrihetspris till journalisterna Kyaw Soe Oo och We Lone som är fängslade i Myanmar. Burma, som landet också kallas, rankas först på plats 138 på organisationen Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex.

Abiy Ahmed Ali blev regeringschef i april i fjol och beslöt då att frige frihetsberövade journalister, han tog bort blockeringen av fler än 200 nyhetssajter och bloggar som varit förbjudna i landet och tillät exiletiopiska tv-kanaler som sänt från andra länder att verka fritt. Resultat: Etiopien rusade från plats 150 till 110 på pressfrihetsindex för 2019.

På plats Addis Abeba är också svenskarna Marika Griehsel, SVT-korrespondenten i Sydafrika under elva år och nu knuten till Medieinstitutet Fojo, Lars Tallert, policychef på Fojo, och Ewa Thorslund, tidigare chef för Statens medieråd.

## Sverige, med världens äldsta tryckfrihetsförordning sedan 1766, är via exempelvis Fojo engagerat för pressfrihet världen runt. Vi listas nu som nummer 3 på pressfrihetsindex, 2018 var Sverige tvåa, och de problem som uppmärksammas är hot och hat mot journalister här, övergången från en licens- till en skattefinansiering av public service samt den pågående konsolideringen av den svenska mediemarknaden.

Men vi har fler problem.

Jag har påmint om att Socialdepartementet uppmanade sin egen myndighet, Försäkringskassan, om att inte respektera offentlighetsprincipen och gång på gång har Utrikesdepartementet, också en del av regeringskansliet, kritiserats för att negligera grundlagen.

Gång på gång förs det också fram förslag om inskränkningar i offentlighetsprincipen. Passregistret? Körkortsregistret? Inkomstuppgifter? Skattekontot? Det blir allt svårare för journalister, och därmed allmänheten, att få insyn i förvaltningen.

Jag skrev tidigare:

”Fotografera människor som ber oss journalister dokumentera vad de varit med om efter ett terrordåd när de ligger på sjukhus? Filma mördare och andra brottslingar som försöker ljuga inför domstolar? Glöm att våra tjänstemän och politiker yrkar på yttrandefrihet.”

Utvecklingen är allvarlig.

Senast i mars i år polisanmälde till och med självaste polismyndigheten tre privatpersoner som promenerade förbi en olycksplats eller som stod på en gångbro intill och filmade hur räddningstjänsten arbetade med en trafikolycka söder om Stockholm.

En person omkom tragiskt nog och ytterligare tre personer som tog bilder när de körde förbi med sina bilar polisanmäldes också. Det är ju numera olagligt att använda mobiltelefoner så när man framför ett fordon.

## Men att polisen i Sverige vill lagföra medborgare som lugnt och stilla, dessutom på avstånd, dokumenterar myndighetsinsatser – alltså räddningsarbete – ute i det fria är upprörande. Det är faktiskt inte förbjudet att ta bilder på exempelvis nyhetshändelser på en allmän och offentlig plats.

Polisen vill nu att åklagare ska ta ställning till om de tre privatpersoner som inte körde bil gjorde sig skyldiga till olaga integritetsintrång. Men i lagtexten står det klart och tydligt:

Straffansvar ska gälla endast om spridningen är ägnad att medföra allvarlig skada för den som bilden eller uppgiften rör. Det ska inte dömas till ansvar om gärningen med hänsyn till syftet och övriga omständigheter var försvarlig.

Någon spridning av nyhetsbilderna från trafikplats Bredäng hade dock inte skett, och det måste anses mycket tveksamt om spridningen skulle varit olaglig ens om de hade laddats upp på, säg, Youtube eller Facebook eller Instagram. Det beror förstås då på vad som syns på filmerna, hur många som tagit del av dem… och så vidare.

Att uniformerade poliser i tjänst, som väl egentligen borde ses som garanter för våra grundlagar i ett land som är nummer 3 på pressfrihetsindex, i någon sorts självpåtaget preventivt syfte försöker förhindra medborgare här från att sprida bilder saknar såvitt jag kan erinra mig motstycke i modern tid. Särskilt som det av de kommentarer som poliser uttalat kan anas att det som poliserna egentligen vill uppnå är att bilderna inte ens ska tas. Överhuvudtaget.

I ett pressmeddelande hänvisar polisen alltså till olaga integritetsintrång, men det är ju ett spridningsbrott? Jag får inte detta att gå ihop.

Naturligtvis ska alla, allmänhet som professionella pressfotografer, uppträda respektfullt och inte störa blåljuspersonal när de försöker hjälpa skadade.

Men exempelvis olycksbilder, oavsett vem som är upphovsman, är viktiga för nyhetsförmedlingen och kan också bidra till att förklara vad som skett.

Det finns i presshistorien också otaliga fall där nyhetsbilder visat sig avslöja missförhållanden, också från blåljuspersonal, vilket är värt att veta.

## Det kan te sig futtigt att på Pressfrihetens dag klaga på förutsättningarna i en så stabil demokrati som Sverige, men yttrandefriheten måste försvaras hela tiden.

I dag kommer många att kräva att journalisten och poeten Dawit Isaak och bokförläggaren Gui Minhai, båda svenska medborgare, omedelbart ska släppas av Eritrea och Kina.

Tillsammans med Pressbyrån kampanjar Expressen i dag för pressfriheten, och vi gör det med direktsändningar i Expressen TV från Pressbyrån-butiker i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dessutom säljer Pressbyrån i dag alla tidningar och magasin för halva priset, och delar av intäkterna går också till just organisationen Reportrar utan gränser.

Fokus för oss är i år bildens betydelse, den som visar oss vad som hänt och förklarar kanske komplicerade konflikter runt om i världen. Vi återpublicerar några av de mest kända fotografierna, men visar också hur det kanske hade sett ut om en pressfotograf inte hade varit på plats och lyckats dokumentera den där detaljen – ofta en drabbad människa – som vi andra nu minns.

Jag är också stolt över att Expressen i en hel bilaga publicerar stjärnfotografen Niclas Hammarströms starka reportage, det som belönades med ”Årets bild”-priset och som verkligen säger med än vad kan försöka förklara med den här texten.

Dessa bilder är inte ofarliga att ta.

Hittills i år har tio journalister dödats i tjänsten.