Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Thomas Mattsson - Bloggen om Expressen

JK avskriver utredning mot 16 ansvariga utgivare – men frågor består

Justitiekansler Mari Heidenborg har nu lagt ner den uppmärksammade förundersökningen mot 16 ansvariga utgivare för olika medier runt om i Sverige, som publicerade anonyma rewrites av en nyhetstext i en lokaltidning.

Jag skrev om det unika beslutet att inleda en brottsutredning här. Allt handlade om en bussförare som 2017 felaktigt påstods ha visat skolelever en porrfilm, uppgifter från lokaltidningen Norran som vidareförmedlades av Nyhetsbyrån TT till en radda redaktioner.

Pressens opinionsnämnd (PON) fällde i oktober 2018 Aftonbladet, Expressen, Metro, Norran och Svenska Dagbladet för brott mot god publicistisk sed. I december 2018 inledde så JK förundersökning mot dessa fem titlar och elva till. Alltså också elva medier som inte hade klandrats av det pressetiska systemet.

## Nu är utredningen nedlagd, med lite varierande motiveringar titel för titel. Mest intressant är JK:s konstaterande om Sydsvenskan, Omni och Hela Gotland.

JK skriver:

”Den utredning som genomförts har visat att informationen numera inte längre tillhandahålls på de anmälda webbplatserna. Det är dock oklart när materialet togs bort och om preskription således har inträtt.”

Vidare om Sydsvenskan, Omni och Hela Gotland:

”De aktuella ansvariga utgivarna har alltså tagit bort den anmälda informationen utan någon föregående underrättelse från Justitiekanslern. Utgivarna kan därmed inte åberopa ansvarsfrihet på denna grund. En konsekvens av regleringen med ansvarsfrihet efter underrättelse är således att den utgivare som låter information som utgör förtal ligga kvar under viss tid kan åtnjuta ansvarsfrihet till skillnad från den utgivare som ser till att förtalsuppgifterna tas bort.”

Detta är onekligen en oväntad konsekvens av den nya lagstiftningen: ansvariga utgivare som själva uppmärksammar en kanske brottslig publicering omfattas alltså inte, enligt JK:s bedömning, av den 2-veckorsregel som gör en i sig kanske ärekränkande publicering straffri om den tas bort inom två veckor efter JK:s anmodan.

Den utgivare som alltså proaktivt agerar utan en så kallad ”underrättelse” från JK riskerar följaktligen åtal, till skillnad mot den utgivare som låter en kritiserad och ifrågasatt och kanske förtalsgrundande publicering vara kvar tills dess att JK hör av sig och först då plockar bort den.

## Denna svarta humor var nog inte vad lagstiftaren, alltså riksdagen, avsåg.

Jag har tidigare varnat för den ”chilling effect” som 2-veckorsregeln kan ha, den som avser mer än ett år gamla publiceringar på digitala plattformar och som kan locka utgivare till att allt för lättvindigt avpublicera något som JK skickar underrättelse om, i syfte att undvika en förtalsprocess och kanske fällande dom. Nu visar det sig att utgivare som är än mer försiktiga och avpublicerar utan att JK ens hört av sig löper större juridisk risk.

Det finns för- och nackdelar med alla modeller. Men en mer rak, rimlig och begriplig lagstiftning vore en absolut preskription.

Uppgifter som är äldre än X månader eller X år kan då inte prövas i domstol, även om de finns kvar på sajter och appar. Det vore en teknikneutral lösning liknande den vi har för print; ingen utgivare förväntas ju att långt senare riva ut sidor i redan utgivna papperssidor…

I fallet med Sydsvenskan, Omni och Hela Gotland väljer JK ändå att avstå åtal:

”I en sådan situation finns det enligt min bedömning anledning att, inom ramen för bedömningen av åtalsfrågan, beakta att de ansvariga utgivarna har tagit bort informationen från webbplatserna. Åtgärden bör, även med beaktande av de anmälda förtalsuppgiftemas art och innehåll, innebära att åtal inte i dessa fall är påkallat från allmän synpunkt.”

Jag delar JK:s hållning här.

## Jag har också stor respekt för att JK tvingats ta ställning till lagstiftning som inte tidigare prövats. Men jag är inte säker på att vi är så mycket klokare nu.

Kanske borde fler undersökningsåtgärder ha vidtagits här före beslutet om att inleda förundersökning, givet att det senare framkommit så många olika – friande –sakförhållanden kring det olika publiceringarna?

Kanske borde 2-veckorsregeln, om den nu ska finnas kvar, inträda först efter väckt åtal, alltså först efter att en grundlig utredning gjorts och JK prövat misstankar och kommit fram att hon tror på fällande dom?