Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Riksdagen borde börja prenumerera på lokalpress som papperstidningar

Riksdagen har slutat med lokaltidningar i pappersform.

Det är ett oklokt beslut som sänder fel signaler.

Hur många nyhetsappar har en riksdagsledamot i sin mobiltelefon? Aftonbladet, Dagens industri, Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Sveriges Radio, Sveriges Television och TV4, förstås. De stora riksmedierna får väl anses vara hygiennivå för en folkvald. Kanske också Göteborgs-Posten och Sydsvenskan.

Plus, då, lagstiftarnas lokala hemmatitlar. Sundsvalls Tidning? Gefle Dagblad? Tranås-posten? Borås Tidning? Nog kan man förvänta sig att en förtroendevald håller sig ajour med vad som sker i hens valkrets?

Det tror jag också att de gör.

Men så läser jag Erik Fichtelius krönika i tidskriften Fokus om ”Världens dummaste besparing” (utgåva 8-14 mars, 2019):

”Det skulle kunna vara en gåta i tidningen Kamratposten. Men det är på allvar, och det är mera dumt än roligt:

Vad är det för likhet mellan en fånge på anstalten i Österåker och en riksdagsledamot på Helgeandsholmen?

– Båda är utan dagstidningar!”

Erik Fichtelius konstaterar att det sedan förra månaden inte längre finns några lokaltidningar i riksdagens klubbrum.

Riksdagsförvaltningen meddelar, enligt den förre Eko- och Aktuellt-chefen, att indragningen är lika med en ”ökad satsning på digital nyhetsinformation för riksdagsledamöter och tjänstemän

## Jag tycker att det är positivt om riksdagen uppmuntrar våra politiker till att konsumera nyhetsförmedling och opinionsbildning också på andra plattformar än i papperstidningen, men den senare har ändå en alldeles egen särställning i det offentliga rummet.

Nog är det bra om riksdagsledamöterna tack vare synliga exemplar av Arboga Tidning, Smålandsposten eller Borlänge Tidning påminns om det hemmavid?

Vårt parlament sparar in 465 464 kronor på att skippa tryckta lokaltidningar, och beslutet är fattat av riksdagens kommunikationschef Anders Hagquist och har förankrats hos riksdagsdirektören och Ledamotsrådet.

Men riksdagen har också fattat beslut om att satsa cirka tusen gånger så många skattekronor på presstödet, numera kallat mediestödet, och bland annat går i år 3 056 000 till Länstidningen Östergötland. Det tycker jag är bra, givet branschutvecklingen.

För lokaljournalistik är viktig:

”Särtshöga vingård siktar högt”

”Historien om Linköpings franciskanerkonvent”

”Samverkande krafter råder i Reymyre”

”Liberalerna i Motala 110 år”

”Folkhögskolekurs i Tranås förbereder Emelie inför polisutbildningen”

Rubrikerna i Länstidningen Östergötland vittnar om närvaro och nog är den värd sina 7:90 kronor i veckan för en prenumerant som, säg, Andreas Norlén eller någon annan riksdagsledamot från valkretsen.

## Länstidningen grundades 1948 och köptes 2005 av Kurirengruppen i Sverige AB, som hade bildats 1993 med lanseringen gratistidningen Söndags-Kuriren.

Länstidningen i Östergötland AB ägs av Gunilla Persdotter Norlén, mamma till Andreas Norlén, och riksdagens talman har varit engagerad i bolaget sedan starten. Han är fortfarande suppleant i styrelsen.

På den åtminstone rimligt konsoliderade svenska lokaltidningsmarknaden anno 2019 är det inte ovanligt med ledarsidor med olika kulör i samma koncern. Och så moderat Andreas Norlén än är, så är familjens veckoutgivna lokala alster ändå en Center-tidning.

Jag har full respekt för att ekonomiskt sinnade tjänstemän inom riksdagsförvaltningen vill hålla i slantarna, och istället satsa samma skattemedel på digital läsning, pengarna går alltså fortsatt till medieinnehåll, men jag tror att det finns ett stort symbolvärde i att fysiska lokaltidningar finns tillgängliga.

Det är inte Andreas Norlén som beslutat om att snåla in på lokalpressen, men riksdagens talman skulle nog heller aldrig argumentera för att familjens egen publikation borde köpas in.

Jag har dock inga sådana hänsyn att ta.

Så:

## Riksdagen borde prenumerera på alla lokaltidningar.

Det finns, beroende på hur man räknar, mellan 160 och 315 dagstidningar i Sverige som omsätter totalt cirka 15 miljarder kronor. Vinstmarginalen är i genomsnitt bara cirka två procent, med tredagarstidningen Ölands-Bladet och koncernen Nya Wermlands-Tidningen som undantag med marginaler över tio procent.

Bara det senaste decenniet har dagspressen förlorat omkring en tredjedel av intäkterna. Enligt rapporten ”Medieekonomi 2018” som görs av Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) utgör digitala annonsintäkter ännu bara 16 procent av den totala reklamintäkten för den så kallade landsortspressen:

Utfallet under 2017 visar tydligt på svårigheterna för en lokal aktör att nå de annonsvolymer som krävs för att skapa en hållbar affärsmodell online.”

Trots att reklamintäkterna online för lokaltidningarna ökade med 69 procent mellan 2013-2017 i MPRT:s jämförelse, kompenserar det på grund av volymskillnaden inte tappet i printannonser om minus 32 procent.

Exempel: 2017 sålde lokalpressen för 410 miljoner digitalt, men för 2,217 miljarder kronor i print. Och då minskade ändå printförsäljningen med 13 procent jämfört med året före…

Vidare:

”I takt med att annonsintäkterna har minskat har satsningarna på digitala publikintäkter tilltagit inom den svenska tidningsbranschen. Under 2017 redovisade många av landets tidningsföretag en stark tillväxt i försäljningen av digitala prenumerationer. Tillväxten kompenserade dock inte för nedgången för tryckta tidningar, vilket innebär att tidningsförsäljningen som helhet fortsatte att minska under året.”

## Papperstidningarna är alltså fortsatt mycket viktiga för de lokala mediehusen!

Det nya mediestödet är sprunget ur den statliga Medieutredningen, där regeringens direktiv var tydliga:

Förslagen bör syfta till att främja möjligheterna för allmänheten att ta del av journalistik som präglas av mångfald, allsidig nyhetsförmedling, kvalitet och fördjupning, oavsett var i Sverige man bor.”

Enligt den senaste statistiken säljs ännu 1 300 200 lokaltidningar per dag, varav den digitala upplagan utgör endast 13 procent. Störst är MittMedia, Gota Media, Stampen, NTM, NWT, Hall Media, Sörmlands Media (numera ägt av NTM) och VK – i den ordningen.

Sveriges riksdag har här en rätt stolt tradition att försvara.

Redan 1766 drev prästen Anders Chydenius igenom ”Kongl Maj:ts nådige Förordning Angående Skrif- och Tryckfriheten”, alltså världens första tryckfrihetsförordning, och i olika skepnader har den sedan försvarat det fria ordet i Sverige samtidigt som mediebolag getts olika former av statligt stöd.

Anders Hagquist, riksdagens kommunikationschef, var tidigare chefredaktör för Sydöstran och har arbetat på Värmlands Folkblad. Men han har också varit journalist på Folket i Eskilstuna och Folkladet Östgöten, två titlar som tyvärr har tvingats lägga ner.

## Jag tror att ett återinförande av lokaltidningar i riksdagen vore klokt.