Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kokainfester och nakna chefer – Jill Abramson´s bok måste läsas

Jill Abramsons bok om amerikansk nyhetsmedia är en plågsam”måste”-läsning.

1996. Vi satt i ett kontorsrum som tidningsmän ofta suttit i sådana kontorsrum: i vita skjortor och med vita ak i våra händer, alltså med listor över artiklar för eventuell publicering i morgondagens morgontidning.

Det var på Sarasota Herald-Tribune. Och där, i Florida, var det ännu inte mycket som skiljde den amerikanska dagspressen från den svenska. Eller kanske ändå. För samtidigt spelades det faktiskt in tv på redaktionen.

Redan då, för 23 år sedan, gjorde Sarasota Herald-Tribune allt ifrån nyhetsuppdateringar i tv med nattchefen läsandes rubriker till ett veckoprogram, där en kvinnlig polis i uniform stod med bortsprungna hundar och katter i famnen och efterlyste oroliga ägare.

Husdjuren lockade fler tittare än förstasidorna.

## Jag minns att jag då tänkte att ”det-här är-väl-ändå-framtiden-?”. Kanske skulle Expressen kunna bli först i Sverige? Några dagar senare blev Aftonbladet störst i Sverige.

Men om konkurrensen på den svenska tidningsmarknaden bidrog till en intensiv produktutveckling här, så var det lite sisådär i USA. När det digitala transformationståget gick, stod många nrika titlar kvar på perrongen och såg på.

Jag har ibland stått på scener på olika mediekonferenser och påstått att lokaltidningar som Vestmanlands Läns Tidning eller Upsala Nya Tidning är mer produktutvecklade än till och med världens kanske mest prestigefulla medievarumärke: New York Times.

Även om den jämförelsen möjligen inte håller streck i alla aspekter, så säger den ändå något.

Det gör också ”Merchants of truth – Inside the News Revolution” (Simon & Schuster) av Jill Abramson.

Hon var chefredaktör för just New York Times mellan 2011 och 2014, och gör nu en genomlysning av hur traditionella printjättar som The Times och Washington Post egentligen klarat fajten med digitala utmanare som BuzzFeed och Vice?

Många har redan recenserat.

”Revanschbok med bitter eftersmak”, tyckte Martin Jönsson (DN 21/2) som träffat författaren två gånger. ”Ett fängslande reportage om det nya digitala landskapet”, skrev Peter Wolodarski (DN, 10/2) om sökandet efter affärsmodeller för framtiden. En vacker och ambitiös genomgång om varför journalistik är viktigt på riktigt”, menade Mattias Fyrenius (Expressen, 21/2). ”Ett kärleksbrev till journalistiken”, ansåg Ann Marie Lipinski (Washington Post, 31/1).

Boken innehåller mycket att citera – om nakna chefer på redaktionsgolvet, kokainfester, fejkade storys – men bland det starkaste är skildringarna om manligt och kvinnligt; Abramson, den första kvinnliga chefredaktören på New York Times, sparkades efter en intern maktkamp som slutade med att redaktionschefen Dean Baquet fick jobbet. Nicholas ThompsonWired som gästrecenserar i New York Times kallar memoarerna för ”förbannat bra läsning” och slår fast: ”Inget tycks glädja henne mer än när hon får sätta kniven i Dean Baquet”.

Heidi N Moore överdrev knappast när hon i Guardians recension anade att boken ”kommer ge Abramson några nya fiender, samt provocera några gamla”.  (Vice, som kritiseras för sexism och usla arbetsförhållanden, svarade direkt vid utgivningen: Vice påvisade flera misstänkta plagiat i ”Merchants of Truth”.)

## Det finns mycket fantastiskt med den amerikanska dagspressen: faktakontrollerna, stilistiken, transparensen kring hur källor ska värderas, tydligheten kring vad som kan direktciteras eller inte… för att inte tala om de allra bästa undersökande reportagen. Men. Mycket har också varit för dåligt, för länge.

Jag tänker på digitala satsningar och oförmågan att söka nya intäkter.

En gång var vi på klassiska Miami Herald. 22 Pulitzer-priser till dags dato och då ännu i en bisarr byggnad vid havet som senare såldes för 2,2 miljarder kronor. De pengarna behövdes nog.

Dagarna innan vi kom hade hundratals medarbetare sagts upp. Vi såg tomma rum. Välta stolar. Vid några skrivbord satt fyra män i 50-årsåldern och utgjorde nyhetsdesken som uppdaterade sajten. Den toppades med nyheten om att en man var försvunnen efter att ha fallit ur en båt, sökandet pågick resultatlöst enligt Miami Herald på nätet, men bara kanske 20 centimeter från skärmen där jag läste rubrikerna hängde en tv som visade en lokal tv-kanal som med bilder på en räddningshelikopter förkunnade att mannen minsann hade hittats.

Efter kanske tio minuters föreläsning av de ostressade Miami Herald-männen om deras viktiga arbete så frågade jag, försynt, om det inte var dags att uppmärksamma den BREAKING NEWS som tv-stationen skrek ut i versaler?

Någon hast kunde icke skönjas.

Minns inte om jag kände förakt eller bara uppgivenhet inför deras oengagemang.

## Ibland har jag tänkt att de amerikanska tidningarna minsann får skylla sig själva. Som feta katter levde de länge gott på att läppja i sig papperstidningsreklamens intäkter. Nu har nästan 200 titlar lagts ner. 23 procent av alla journalister har tvingats sluta det senaste decenniet.

En annan gång: vi var i chefredaktörsrummet på Los Angeles Times och försökte förstå vilken digital strategi en organisation som nu vunnit 41 Pulitzers egentligen hade?

Vi artiga svenskar, bland annat chefer från Västerbottens-Kuriren och Sveriges Television, lyssnade. Med ökande frustration. Menande blickar mellan skandinaverna. Till slut ställde jag mig vid en whiteboard och försökte med en tuschpenna pedagogiskt förklara vad mediehus i, säg, Norge och Sverige gjort för att lyckas lite bättre.

Andra har skildrat ”Merchants of Truth” och pekat på publicisternas envig med Donald Trump, New York Times framgångar med digitala prenumerationer, Jeff Bezos köp av Washington Post och att Amazon-grundaren anställt 150 nya journalister.

För mig blir Jill Abramson alster en sorglig påminnelse om missade möjligheter. Sarasota Herald-Tribunes tidiga tv-satsning finns inte kvar.

x x x

Läs gärna mer: ”A former New York Times Editor on the growing pains of digital whizzkids”, recenerar Philip Delves Broughton i Evening Standard. ”What the world needs now” är en intervju med Columbia Journalism Review. Och så ska ni förstås läsa Vanity Fair: ”What Happens When Trump Isn´t Around?”: With a New  Book, Jill Abramson Dishes About New-Media Unicorns, Old-Media Survivors and Her Tumultous Times Years