Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Kanske bör 2-veckorsregeln i Yttrandefrihetsgrundlagen gälla från åtal?

Kanske avslöjar justitiekanslerns beslut om att brottsutreda hela 16 olika dagstidningar en brist i den nya grundlagen.

I december inledde justitiekansler (JK) Mari Hedenborg en unik förundersökning om förtalsbrott. Aftonbladet, Affärsliv, Corren, Expressen, Hallands Nyheter, Hela Gotland, Höglandsnytt, Metro, Norran, Norrbottens-Kuriren, Omni, Smålandsposten, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Västerbottens-Kuriren och Västerviks-Tidningen – alla tidningarnas ansvariga utgivare riskerar åtal.

Bakgrunden är en publicering i oktober 2017, där en bussförare – som inte identifierades med namn och bild – omskrevs i en tidning när flera personer påstod att han visat porrfilm för skolbarn.

Det hade han dock inte gjort, men en så kallad rewrite av Nyhetsbyrån TT gjorde att saken ändå spreds till riks- och lokalpress landet runt. Aftonbladet, Expressen, Metro, Norran och Svenska Dagbladet klandrades av Pressens opinionsnämnd (PON).

Sedan blev det plötsligt juridik av denna pressetik: JK beslöt att brottsutreda hela 16 dagstidningar.

## Jag uppmärksammade det här förra veckan och konstaterade då att JK i flera intervjuer motiverat sig med att tidningarna, trots PON-klander, låtit de fällda texterna finnas kvar på sina sajter. Detta har förvisso historiskt ofta varit fallet, givet att redaktioner inte vill rensa i sina arkiv, men då redovisas alltid PON-kritiken transparent.

Om JK nu anser att PON-fällda artiklar med automatik bör avpubliceras, är det en helt ny princip.

Det finns fler frågetecken.

Jag har stor respekt för justitiekanslerns uppdrag. Som statens suveräna åklagare i tryckfrihetsmål är det bara JK som kan dra ansvariga utgivare inför rätta, och i modern tid har det bara hänt etablerad media 1991 och 2006.

Ett eventuellt massåtal vore onekligen en offensiv från statsmakten, och det samtidigt som samma stat – då företrädd av Myndigheten före press, radio och tv – vill villkora det nya mediestödet med att mottagarbolag ”…följer god medieetisk sed”. Detta har en kritisk mediebransch läst in som krav på anslutning till det pressetiska systemet, alltså PO/PON, och kritiken kommer av den olyckliga kopplingen mellan stat och självsanering.

Mari Hedenborg kan inte lastas en annan myndighets möjligen vällovliga önskan om god medieetik, men jag tror att JK:s förtalsutredning kan leda till en diskussion om den nya Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL).

## Sedan årsskiftet gäller nya förutsättningar i YGL: digitala publiceringar som är minst ett år gamla och som, enligt JK, kan utgöra förtal blir straffria om ansvarig utgivare inom 14 dagar efter att JK påtalat dessa plockar bort från sajter och appar.

Flera jurister, bland dem professor Mårten Schultz, har kritiserat lagändringen med argumentet att den gör brottsliga publiceringar omöjliga att beivra under två veckor – varför nazister, jihadister och andra skulle kunna fortsätta att sprida hat och hot.

Samtidigt tycker nog de flesta att det också är rimligt att en utgivare inte alltid bör hållas ansvarig för något som publicerats kanske långt innan hen har tillträtt sitt uppdrag. En svår avvägning.

Dock:

  Hur JK ska underrätta utgivare om den så kallade 2-veckorsregeln framgår av Yttrandefrihetslagen, men det finns också en detaljföreskrift i 6 kap 3 § tillämpningslagen, vilken lyder:

”En underrättelse enligt 6 kap. 6 § yttrandefrihetsgrundlagen ska innehålla en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för påståendet om att viss information i databasen kan utgöra yttrandefrihetsbrott. Underrättelsen ska även innehålla tydliga uppgifter om vilken information i databasen den avser.”

Den här skrivningen finns för att ge utgivare en möjlighet att själva kunna värdera om en förtalsutredning kan leda till åtal och fällning, alltså för att minska risken för att redaktörer som räds rättsprocesser om det fria ordet alltför lättvindigt börjar att avpublicera för att slippa tryckfrihetsrättegångar.

Men i propositionen om ändrade mediegrundlagar (prop 2017/18:49) står att JK:s åtalshot ”…ska innehålla ett konkret påstående om att det förekommer brott i aktuell databas, tydliga uppgifter om vilken information som avses och en utförlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för påståendet.”

Har JK:s underrättelser till dagstidningarna nu verkligen varit så konkreta som lagstiftaren önskade? Jag är tveksam.

  Och apropå JK:s så tydliga motivering av förundersökningsbesluten, nämligen att PON-klandrade texter fanns kvar på tidningssajterna:

Bland de 16 titlar som nu brottsutreds finns minst ett nyhetsmedia som faktiskt friades av PON, givet att utgivningen skedde så långt från den ort där bussföraren bor att det knappast kan ha uppstått någon ytterligare publicitetsskada.

Här haltar därför JK:s logik något. Det ter sig också ovanligt att tidningar som de facto friats av PON ska hotas med åtal – på grund av att de inte avpublicera texter som andra tidningar fällts för.

  När Yttrandefrihetslagen skulle ändras och 2-veckorsregeln införas, varnade bland andra Svenska journalistförbundet, Juridiska fakultetsnämnden och Stockholms universitet för ”otillbörlig påverkan på yttrandefriheten”. Regeringen konstaterade också en fara för ”en slentrianmässig avpublicering av uppgifter”, som det står i propositionen. Men: ”Regeringen ser dock inte den risken som särskilt stor.” Hur det blir med den saken vet vi väl snart, när vi kan räkna hur många av de 16 tidningarna som låter texterna om bussföraren ligga kvar på nätet.

Och.

JK:s beslut om förundersökning är, som sig bör, fullt av formuleringar som ”misstanke om…”, ”anta att…” och så vidare. Men något åtal är formellt sett inte inlämnat, och man kan ju – nu när vi har en ny grundlag – undra om det är redan vid brottsutredningsbeslutet som 2-veckorsregeln ska börja ticka igång? Det är ju rimligen en lägre tröskel för JK att inleda en förundersökning och skicka ut sina underrättelser, än att gå till domstol. För att JK ska få väcka åtal måste ju JK vara övertygad om fällning.

Ur ett yttrandefrihetsperspektiv skulle följaktligen tröskeleffekten bli större, om 2-veckorsregeln istället löpte från åtalsbeslut.

## Allt det här bör intressera alla som engagerar sig i pressetik och tryckfrihetsjuridik.