Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Medieaffärerna 2018 – 2019 kräver staten exklusivt innehåll och självständiga redaktioner

MEDIEKOLLEN Renodling och samordning. Så kan 2018 summeras för mediehusen som nu snabbt rustar framtiden med mer tv och mer audio.

Kring nyår brukar jag sammanfatta medieåret som gått, och det här gick verkligen ända in i kaklet: så sent som i fredags skickade Myndigheten för press, radio och tv ut på remiss förslaget till föreskrifter för mediestöd samt förslaget till teknisk redovisning för digitala nyhetsmedier.

Det handlar om propositionen ”Journalistik i hela landet”, där det föreslogs nya teknikneutrala mediestöd. Dels ett stöd för lokal journalistik där det saknas eller finns svag bevakning, dels ett utvidgat innovations- och utvecklingsstöd.

Synpunkter ska vara inne senast den 18 januari 2019, alltså om mindre än tre veckor, och mediestödet ska sedan gälla från den 1 februari.

## Min gissning är branschorganisationer och aktörer kommer tycka att det är en smula snålt med tid för analys och konstruktiv kritik…

En frågeställning som kan intressera gratistidningar är förutsättningarna; för att definieras som ”allmänt nyhetsmedia” måste det redaktionella innehållet vara minst 50 procent av hela innehållet. Dessutom måste en titel vill få stöd ha ”självständiga redaktionella resurser” och en ansvarig utgivare, vilket väl bör tolkas som att den nuvarande modellen inom, säg, MittMedia med centrala deskar och gemensam utgivare för flera olika titlar inte skulle accepteras?

Det krävs också minst 20 procent ”exklusivt, egenproducerat innehåll bestående av nyhetsbevakning och granskning” och här får inte texter eller bilder som köpts av en leverantör, säg Nyhetsbyrån TT, och som publicerats i flera medier tillgodoräknas.

Vad gäller stödet för lokal journalistik har många undrat vad som tidigare menades med ”svag bevakning”? Nu menar MPRT att ett område inte behöver sakna bevakning helt, och om det finns en fysisk lokalredaktion på plats eller ej är heller inte avgörande.

## 2018 präglades av strukturfrågor, inte minst med politiska förtecken. Mediefrågor tar sällan plats i valrörelser, och i höstas var det väl bara Telias bud på TV4 som omnämndes. Men under året diskuterades det friskt.

Riksdagen fattade beslut om att höja presstödet och om att införa en individuell public service-avgift via skattsedeln. Regeringen tillsatte en parlamentarisk utredning om hur Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion ska få sitt oberoende säkrat. Dessutom presenterade public service-kommittén sina förslag om att SVT, SR och UR bland annat ska avstå ”exklusiva publiceringar” i sociala medier.

Men det var utvecklingen i Danmark som upprörde och skrämde mest. Danmarks Radio, alltså public service-bolaget, tvingas efter en hård inrikespolitisk debatt spara 20 procent av kostnaderna till 2023 och 382 medarbetare måste sluta. Flera kanaler släcks ned.

Danska TV2, som sänder reklam men också är en public service-kanal, blir dock kvar i allmän ägo. Men om 2,5 år ska privatiseringen upp på bordet igen, och då kanske Telia är intresserat?

Telia lär bli en storspelare på den nordiska mediemarknaden, och i Danmark är marknadspositionen svag inom mobilt (3), bredband (5), fast telefoni (3) och tv-distribution (4). Skulle danska TV2 med sina åtta regionala kanaler och digitala erbjudanden stärka Telia?

Jämför med Sverige: här är Telia nummer 1 inom mobilt, bredband, fast telefoni och nummer 2 inom tv-distribution. Då förstår man kraften i att äga också nuvarande Bonnier Broadcasting med bland annat TV4 och C More, om nu konkurrensmyndigheten ger ok.

Att telekomjättar köper media är en internationell trend och ter sig logisk. I Finland är Telia nummer 2 inom mobilt, bredband, fast telefoni samt nummer 3 på tv-distribution, men med Bonnier Broadcasting kommer även MTV-nätverket med bland annat Formula 1 och finsk ishockey. Också det potential för stark paketering.

En gång i tiden hade TV4 drömmen om en nordisk tv-allians, och om Telia ska förverkliga en sådan fordras också norska TV2, nu ägt av Egmont – i Sverige mest känt som utgivare av tidningar som Bamse, Kalle Anka, Icakuriren, Hus & hem, Café, King och kanske V75-guiden. I Norge har Telia redan köpt Tele 2, det skedde redan 2015, och i år också GET och TDC Norge vilket ger Telia 2,3 miljoner mobilkunder och 1,8 miljoner bredbandskunder. Kanske förutsättningar för ett bud på TV2?

## Telias inträde i media var i alla händelser väntat. Runt om i världen gör telekomjättar samma sak.

Amerikanska AT&T köpte Time Warner, som äger HBO och TNT och CNN, även om den sammanslagningen nu prövas i domstol igen. Comcast köpte under 2018 även ut Walt Disney Company och Rupert Murdochs News Corp från det brittiska tv-nätverket Sky.

I en annan jätteaffär i USA köpte Walt Disney Company filmstudion 21st Century Fox av just Murdoch, efter en budstrid med Comcast som för övrigt också äger NBCUniversal.

Att äga media är alltså hett igen, och här hemma fortsatte renodlingen härvidlag. Efter Bonnier/Telia-affären om TV4 meddelades att Bonnierkoncernen styckas. Bonnier AB försvinner och Bonnier Holding, snart Bonnier Group, blir nytt maktbolag ovan för de åtta affärsområden som blir självständiga bolag med egna balansräkningar. Samtidigt väntas en ny generation Bonnier successivt ges mer inflytande över verksamheterna, som i princip kan bli skuldfria då Telia ska betala minst 9,2 miljarder kronor för tv-verksamheterna exklusive ekomomi-tv-kanalen Di TV och nyhetskanalen Expressen TV.

Mediekoncernen Stampen gjorde samma sak, separerade Stampen Media – med bland annat Göteborgs-Posten och Bohusläningen – från tryckeriverksamheten VTAB. Moderbolaget läggs ner.

Norska Schibsted, som ger ut Aftonbladet och Svenska Dagbladet, delade också upp. En del av bolaget knoppas av och börsintroduceras med de internationella annonssajterna, som franska succén Leboncoin, som tillgångar och den andra delen omfattar de norska, svenska och finska verksamheterna med titlar som Verdens Gang, Aftenposten samt annonssajter som norska Finn och svenska Blocket.

NWT, ägd av familjen Ander, är med 3,9 procent av aktierna femte största delägare i Schibsted men med Nya Wermlands-Tidningen i Karlstad som bas. Nyligen köpte NWT-gruppen Nya Lidköpings-Tidningen av familjen Hörling och delar samtidigt upp NWT i fyra bolag: media, distribution, fastigheter samt ett moderbolag.

## Renodling och samordning. NWT:s förvärv av NLT ligger också helt i tiden.

Under 2018 tog Gota Media, med Barometern i Kalmar och Borås Tidning som flaggskeppstitlar, över hela Trelleborgs Allehanda, Ystads Allehanda och Kristianstadsbladet – alltså gamla Skånemedia, då ägt av Bonnier.

NTM, dominerat av Norrköpings Tidningar och Corren i Linköping, köpte Sörmlands Media med Eskilstuna-Kuriren med Strengnäs Tidning, Södermanlands Nyheter och Katrineholms Kuriren.

Dessutom ingick 8,8 procent i MittMedia, som enligt medieuppgifter är i ekonomisk kris och enligt MittMedia-kännaren och Gefle Dagblads förre chefredaktör Robert Rosén samt branschsajten Resumé förhandlar med både Bonnier och Polaris om en försäljning.

Polaris? Norsk lokaltidningskoncern med Schibsted som största minoritetsägare (28,97%) men med NWT som näst störst (26,43%). Schibsted-sfären, alltså.

Under året lades vänstersajten Politism ned. NTM lade också ner Västerviks-Posten, Mera Linköping, Mera Västervik och Mera Norrköping. Laholms Tidning gick i konkurs, precis som Fria Tidningen – som dock återuppstod som Gamla Fria Tidningen. Sveriges Radio stängde kanalen P5 Stockholm, Mediehuset 24 Sverige stängde redaktionerna i Blekinge och Kristianstad och sajterna Norrköping News och Linköping News har varslat all personal i väntan på nytt kapital. Västerviks Tidning och Vimmerby Tidning börjar samarbeta redaktionellt.

## Teknik-, produkt- och affärsutveckling präglade 2018. Men också konsolidering.

I augusti fick Rix FM, Mix Megapol och NRJ nya radiofrekvenser samtidigt som sparpaketen haglade inom tidskriftsbranschen.

Aller Media skulle kapa 110 miljoner kronor i sitt största spar någonsin. Bonnier Magazines & Brands presenterade flera kostnadsreduceringar om totalt fler än 100 tjänster och flyttas nu till Bonnier News, för samarbete med Expressen Magasin/Lifestyle.

Men allt blev inte som mediehusen tänkt sig. Sammanslagningen av danska TDC och MTG gick i stöpet, istället delades MTG upp och Nent skapades.

Implementeringen av GDPR var stökig, men publiken visade sig vara rätt ointresserad av hur personuppgifter används – trots Cambridge Analytica-skandalen och techjättarna Facebook och Googles ständiga reträtter och ursäkter efter att ha gjort bort sig. Dagens Nyheter och Expressen granskade Youtube och fick Google att åtminstone agera mot ”judelistor” och olagligt innehåll, men naiviteten är fortfarande stor. 2011 skrev jag: Nätet var moget för publiken, men publiken var inte mogen för nätet.” Det gäller tyvärr än idag.

Digital moms? Smarta högtalare? 2019 stundar och med ett nytt medieår också fog för eftertanke.

## Förmår medieägare som konsoliderar en bransch som måste effektiviseras att samtidigt försvara mångfald? Vill publiken betala för sajter och appar och tidningar som har samma innehåll som andra aktörer? Vilka demokratiska värden står egentligen på spel?

Kanske är det så man, mellan raderna, ska läsa Myndigheten för press, radio och tv:s förslag till kriterier för ett nytt mediestöd?

Som en påminnelse om vikten av exklusivt, egenproducerat innehåll?