Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

När Christian Holmén och jag såg en mystisk man

”Han låter sig inte tystas. Med en imponerande uthållighet jagar han rätt på anonyma hatare och möter dem öga mot öga när de avslöjas som odemokratiska makthavare.”

Så lyder motiveringen när Stora journalistprisets jury nominerar David Baas i klassen ”Årets röst”.

Få reportrar är väl mer värda att vinna en svensk Pulitzer?

Det fanns en gång en hederskodex som slog fast att den som en gång nominerats till just Stora journalistpriset men inte fått utmärkelsen, minsann skulle ges den om hen listades som finalist igen?

Det var en god ordning. Ingen önskar ju ambitiösa undersökare eller starka berättare att gång på gång våndas i direktsänd tv och gång på gång få hålla god min när någon annan ropas upp och får 100 000 kronor.

## David Baas var nominerad till Stora journalistpriset 2013 för sitt och Christian Holméns avslöjande om järnrörsskandalen.

Det var en lika upprörande som underhållande skildring av hur ett riksdagsparti, Sverigedemokraterna, ljög och bedrog och hur ledande politiker – några kandiderade till och med till poster som finansminister och justitieminister – utan att skämmas uttryckte sig rasistiskt och var beredda att försöka lura också ordningspolisen.

David Baas fick inte priset.

## David Baas och Christian Holmén var sedan nominerade till Stora journalistpriset också 2014, då tillsammans med My Vingren och Martin Fredriksson för reportageserien ”SD och näthatet.”

Nu handlade det om främlingsfientlighet spridd på anonyma sociala medier-konton av företroendevalda SD-politiker som sökte allmänhetens respekt och röster med vackra ord som helt saknade förankring i verkligheten. Politiker efter politiker avgick eller sparkades ut av SD. Det senare antyder förstås allvaret i uppgifterna, givet att just SD har en rätt liberal inställning till vem som kan företräda det partiet.

David Baas fick inte priset.

Nu får David Baas priset. Vi lever i en tid när de etablerade medierna är satta under press, kommersiellt av vikande tidningsupplagor och minskat traditionellt tv-tittande och dessut0m av internationella nätjättars ökande marknadsandel av reklaminvesteringar. Då är det viktigt att ändå finns redaktioner, som Expressens, som satsar på samhällsviktiga granskningar.

Vi lever också i en tid när allsköns kontors-twittrare och näthatare, inte så få av dem rasister, spyr ut sin galla mot journalister och till och med hotar reportrar och redaktörer som står upp för det fria ordet. Här är David Baas, som den ledande skildraren av extremhögern, alltid utsatt och det är ingen slump att det är hans namn som nazisterna i Nordiska motståndsrörelsen skanderar.

## En gång släntrade Christian Holmén och jag åter mot redaktionen i Marieberg, Stockholm, efter ha ätit lunch utanför huset. När vi passerade garaget mitt emot den ryska ambassaden, kanske 50 meter från entrén till Expressen och Dagens industri och Dagens Nyheter, såg jag en okänd man som så-att-säga hängde runt och spanade mot vår snurrdörr.

Jag förstod direkt att något var fel.

Misstanke nummer 1: högerextema?

Så var det.

Vår säkerhetsavdelning kunde, diskret, kartlägga nazisterna som omringat Expressen-huset och polisen grep männen. I en bil parkerad bara några meter från Expressen TV-redaktionen hittade polisen två knivar. Nazisterna berättade för polisen att de var på plats för att vänta på – David Baas.

Det renhållningsarbete som David Baas gör, tillsammans med sina kollegor i Expressens grupp för undersökande journalistik, borde naturligtvis belönats med Stora journalistpriset för länge sedan.

Vi lever, som sagt, i en tid med antisemitiska attacker mot judar i Sverige och med nazister som marscherar på våra gator och där inte bara skanderar sina skändligheter utan också attackerar poliser i allas vår tjänst.

Vi lever i en tid där riksdagsledamöter – lagstiftare – avslöjas av David Baas med att sprida rasism.

Vi lever i en tid där David Baas behövs.