Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Per Ahlmark och kyrkupplagan

Redan 1962 skrev Expressen avtal med en viss Per Ahlmark om, som chefredaktör Per Wrigstad formulerade det, ”ensamrätt till allt han skrev i dagspress i Stockholm”. Det får man säga var ett framsynt redaktörskap, ty Per Ahlmark medverkade till och från ända till 1995.

Det var förstås uppehåll i medarbetarskapet när han var ordförande för Folkpartiet, och på fredagskvällen kom beskedet att Ahlmark gått bort, 79 år gammal; han som 1978 så abrupt hoppade av politiken och lämnade regeringen och efterträddes av Ola Ullsten, som ju också nyligen gick bort, 86 år gammal, och som – faktiskt! – skrev ett motsvarande avtal om sina texter med Expressen 1968. I lördagens tidning minns Gabriel Romanus som var socialminister i Ullstens regering sitt sista möte med Ahlmark; mitt tillägg här är att också Romanus jobbade på Expressen, det var 1967-1968, och under en middag hemma hos Staffan Thorsell, folkpartist och chefredaktör för Expressen 1997-2001, varnade Romanus mig för att tidningen inte fick bli ”drogliberal”. Nåväl. Under en annan folkpartists chefredaktörskap, Erik Månsson, försvann Ahlmark ut Expressen, men togs tillbaka när Olle Wästberg tog över.

Den moderna liberalismens svenska historia är verkligen också Expressens, och få röster i våra spalter har väl varit så engagerade som Per Ahlmarks. Nu fylls ju nyhets- och opinionssidor av minnesrunor som påminner om hans starka ställningstagande för Israel, mot kommunism och nazism och allt det andra som var Ahlmark i offentligheten.

Ahlmark sörjs närmast av hustru och tre barn, men jag vill gärna själv påminna om ytterligare en Expressen-anekdot.

”Kyrkupplaga” är ju ett känt begrepp i tidningsbranschen och handlar, kort och gott, om att Expressen gör en förstasida med en nyhet bara ägnad för att läsas på Aftonbladets redaktion. Och medans kollegorna skrockar om vilken usel nyhet som Expressen haft det dåliga omdömet att ha på ettan, så rullar Expressens tryckpressar på i godan ro med det riktiga scoopet – de tidningar som skickas till kiosker och affärer och som där upptäcks så sent, att Aftonbladet inte hinner göra om sina sista upplagor. Typ så. När helst så kallade kyrkupplagor gjordes brukade de uppmärksammas i branschpressen.

Jag har varit med och gjort en radda, exempelvis när vi kunde belägga att den så kallade ”kungabilden” var en förfalskning. Eller när vi avslöjade Jan Stenbecks okände son och Peder Bonnier – numera känd som grundare av Kit och styrelseledamot i Bonnier AB – praktiserade på Expressen och skrev faktarutan om Stenbecks bolag. Den gången försökte Aftonbladet tränga sin in på Västerbottens-Kurirens tryckeri, som producerade Expressen i Norrland, för att få smygläsa Expressen och det slutade med att VK polisanmälde Aftonbladet…

En annan gång var när dåvarande editionschefen, och idag TV4:s programdirektör, Viveka Hansson lät rita ut dokusåpastjärnan Linda Rosing på löpsedeln som Aftonbladet fick – trots att den egentliga storyn ju var att kronprinsessan Victoria skulle förlova sig med Daniel Westling och att regeringen informerats.

När reportern Christan Holméns inhyrda dykare hittade  Mockfjärdsrevolvern, den som Palmegruppen letat efter, gjordes också kyrkoupplaga och så där har det hållit på genom åren.

Men Per Ahlmark, då?

Jo, den allra första kyrkupplagan gjordes efter att Per Ahlmark som då var vice statsminister helt oväntat sökt upp Expressens Bo Strömstedt i bostaden en söndag och för en Strömstedt i morgonrock sittandes i sitt sovrum berättat att han avsåg att hoppa av regeringen. På onsdag. Det orsakade ju förstås Strömstedt beråd, inte ens 1978 kunde en sådan exklusiv sak hållas hemlig så länge, så Strömstedt fick Ahlmark att ändra sig: tisdag skulle allt berättas! Inte heller det trodde Strömstedt på.

När förstasidan väl gjordes skickades den till Aftonbladet och handlade då om Svenska kyrkan. Gissningsvis gäspade man i Klara-kvarteret. Men sedan dess kallas alltså sådana här ettor för ”kyrkupplagor”, en metod som väl inte riktigt hängt med in i den digitala tidsåldern där vi trots allt inte gör personaliserade sajter bara för våra konkurrenter.

Per Ahlmark?

Hans framträdande i Expressen var efterlängtade och berikande.

Det var, ungefär, Per Wrigstads ord men i natt gör jag dem till mina.