Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Expressen och Pressbyrån och de tomma vita ytorna i media som tystats

PRESSFRIHETENS DAG Världens största fängelse för journalister.

När vi i dag firar pressfriheten ska vi inte bara fördöma diktaturer som Eritrea och Nordkorea.

Minns att Turkiet spärrar in flest.

Publicistorganisationen Reportrar utan gränser, som varje år gör ett pressfrihetsindex över alla nationer, kallar Turkiets återkommande attacker på det fria ordet för ”häxjakt”.

Nu är Turkiet nere på plats 157 på pressfrihetsindex över totalt 187 länder, och då talar vi alltså om ett Nato-land i Europa som velat söka medlemskap i EU. Det är förstås en skam.

Kanske kan Turkiets nye ambassadör i Sverige, Hakki Emre Yunt, bidra till en ökad förståelse för tryckfrihet i hemlandet?

Han som inom turkiska UD tidigare var biträdande generaldirektör för avdelningen för EU-anslutning, chef för enheten för EU-anslutning och chef för enheten för ekonomiska relationer med EU?

## Runt om i landet kampanjar i dag Expressen och Pressbyrån gemensamt för yttrandefrihet. Vi gör det för att det behövs – också här i Sverige.

Reportrar utan gränser rankar Sverige som nummer två på pressfrihetsindex, bara Norge har bättre förutsättningar, men trots detta varnar organisationen ändå för att näthatet mot journalister ökar och att det föreslås nya lagar som begränsar möjligheterna att uttrycka sig.

Detta är oroande, men det är etter värre i Turkiet.

Förra veckan var det dags igen:

14 medarbetare på tidningen Cumhuriyet dömdes till fängelse.

Rättegången hölls till och med i Silivri, ett högsäkerhetsfängelse.

Straffen – mellan några veckor och åtta år i fängelse – påminner om att den oberoende journalistiken är hotad.

Cumhuriyet, ska sägas, är en oppositionstidning som vågade granska president Recep Tayyip Erdogan och hans regim.

Efter den misslyckade statskuppen i juli 2016 har myndigheterna gett sig på inte bara sina politiska motståndare, utan också pressen.

## Håll i er nu: åklagare och domare påstår att Cumhuriyet har bistått terrorister – inklusive kuppmakarna.

Såna här anklagelser är förstås bisarra, det anser inte bara den turkiska oppositionen utan också internationella pressfrihetsorgan, och det är kanske heller ingen slump att Cumhuriyets personal fälls bara två månader innan det nyval som president Erdogan har utlyst ska hållas.

Regeringen anser att Cumhuriyet samverkat med Gulen-rörelsen, som leds av Fethullah Gulen, och som sägs ligga bakom kuppförsöket enligt Erdogan. Gulen nekar till detta, och det gör också Cumhuriyet som är en sekulär tidning.

De som dömdes nu var Cumhuriyets vd Akın Atalay, chefredaktören Murat Sabuncu, undersökande reportern Ahmet Şık, krönikörerna Kadri Gürsel och Hikmet Çetinkaya, tecknare Musa Kart, förre chefredaktören Aydın Engin samt tjänstemännen Bülent Utku, Güray Öz, Önder Çelik, Mustafa Kemal Güngör, Hakan Karasınır och Orhan Erinç. Ekonomichefen Emre İper fick exempelvis dryga tre år bakom galler för att ha stött ”terroristpropaganda”.

Tre anställda friades: skatterådgivarna Günseli Özaltay och Bülent Yener samt magasinsredaktören Turhan Günay.

Åtalen mot förre chefredaktören Can Dündar och reporterna İlhan Tanir ska processas separat.

## Faktum är att fler än 200 mediehus stängts i Turkiet de senaste åren. Erdogan, som styrt sedan 2003, håller redaktionerna i en järnhand.

Fallet Cumhuriyet är avslöjande. Tidningen har berättat om hur Erdogan och Gulen samarbetade innan de båda ledarna bröt, och så sent som 2015 tilldelades Cumhuriyet ”Press Freedom Prize” av Reportrar utan gränser.

För Cumhuriyet och alla andra fria medier i Turkiet är stödet från omvärlden ovärderligt. I Sverige är det bland andra Tidningsutgivarna, Utgivarna, Sveriges Tidskrifter, Svenska journalistförbundet, Publicistklubben, Svenska Pen och några till som står upp.

Vi försvarar också kollegor i Nordkorea och Eritrea, två länder i botten av pressfrihetsindex.

Dawit Isaak, den svensk-eritreanske journalisten och poeten, frihetsberövades 2001 och har ännu inte fått några brottsmisstankar presenterade för sig – mer än att han skrev om behovet av reformer i tidningen Setit, som militärjuntan i Eritrea då stängde.

Och i Kina finns, någonstans, bokförläggaren Gui Minhai. Kidnappad av kinesiska agenter i Hongkong och flera gånger gripen och förnedrad till och med framför tv-kameror.

## Torsdagens Expressen och Expressen.se ser lite annorlunda ut. Vita ytor. Tomma på innehåll.

Där skulle det ha kunnat publicerats nyheter från Dawit Isaak, Gui Minhai och andra publicister som nu förvägras möjligheten att uttrycka

I morgon träffar Expressens kulturchef Karin Olsson och jag Turkiets ambassadör Hakki Emre Yunt och fortsätter dialogen. Jag är ändå hoppfull, jag vill tro att Turkiet trots allt vill väl vad det lider