Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Anonyma källor är nödvändiga – men vi kan lära av amerikansk media

I ett låst arkiv under Expressen-huset i Marieberg i Stockholm finns en vältejpad kartong med texten ”Får bara öppnas av chefredaktören”.

I detta emballage finns källmaterialet till Expressens största scoop någonsin och någon gång ska jag öppna denna låda.

Men jag behöver inte göra det för att ändå påminna mig om riskerna med anonyma källor.

”Medierna” i Sveriges Radio handlade i går om huruvida uppgiftslämnare som inte framträder med namn har blivit fler i nyhetsförmedlingen?

Mer om detta senare.

Först till den 10 maj 1965. Dörren till chefredaktör Per Wrigstads rum låses. Inifrån. Där inne sitter han, andreredaktören Nils Hallerby, redaktionschefen Sigge Ågren samt KG Michanek och Eric Sjöquist.

De senare är inte vilka reportrar som helst. Michanek bevakar politik, är ordförande i Svenska journalistförbundet sedan tolv år och starkt engagerad i utvidgandet av de pressetiska reglerna; Sjöquist har bevakat Ungernrevolten 1956 på plats och ska senare sändas till bland annat Sexdagarskriget 1967 och Jom Kippur-kriget 1973.

Men nu är de alltså hos Per Wrigstad och redovisar sin story.

## Bärande är sensationella påståenden från en anonym källa som försett Expressen med mängder av bevis.

När redaktionsledningen har tagit del av publiceringsunderlaget ringer KG Michanek till rikspolischefen Carl Persson och berättar att det förbereds en statskupp. Samma kväll hålls ett möte med Säkerhetspolisen och dagen efter lyder huvudnyhetens ingress:

”En nazistisk organisation, som i hemlighet vapenutbildar unga svenskar, har gömda förråd av moderna skjutvapen, ammunition, gaser och annan militär materiel samt har ägnat sig åt underrättelseverksamhet för främmande makt, har sitt högkvarter mitt i Stockholm. Den har bl. a. också ett av världens största privata bibliotek med nazistlitteratur.”

På morgonen grips den man som Expressen pekar ut som ”Sveriges Führer”. Statsminister Tage Erlander informeras av polisledningen.

Führern hade varit beväpnad när polisen slog till och det är nu ingen ände på de egna nyheterna i Expressen – naziledaren är med i Ku Kkux Klan och dessutom spion för Förenade Arabemiraten, han har lovat Eyptens president Nasser en infanteristyrka om 5 000 man vid en invasion av Israel och i Hedesunda i Dalarna planeras ett förintelseläger med gaskammare.

Aftonbladet skickar gratulationstelegram till Expressen.

Reportrarna får blommor av läsarna.

I nio dagar ökar upplagan.

Men.

## Den i spalterna anonyme uppgiftslämnaren, som på nätterna hade lotsat journalisterna till vapengömmor i skogen och som hade presenterat en skriftlig dödsdom över en judisk kulturpersonlighet, är tyvärr en ökänd mytoman.

Mycket i rapporteringen stämmer, som det om den nazistiska Carlbergska stiftelsen, men i princip allt som är nytt är påhitt. På Expressens kriminalredaktion, ja, på alla tidningar i huvudstaden, är sagesmannen välkänd som lögnare men detta vet inte KG Michanek och Eric Sjöquist.

Deras kollegor kopplas heller inte in i researchen på grund av hemlighetsmakeriet inför publiceringen, så Michanek och Sjöquist låter sig luras att sprida felaktigheter.

Först när Stockholms-Tidningen berättar vem källan är spricker bubblan.

Krismöten på Expressen, pinsamt värre och skadestånd.

## Denna sorgliga historia påvisar riskerna med anonyma källor, och enligt ”Medierna” förefaller det ha blivit vanligare att sådana används. Det är i sig dock inget problem om rapporteringen där de användas är omdömesgill.

Både Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen garanterar källor anonymitet och många gånger är dessa helt avgörande.

Watergate-skandalen i Washington Post eller undersökande journalistik som Expressens Ebbe Carlsson-affär 1988 eller Mona Sahlin-affären 1995 förutsatte tipsare som inte ville träda fram. Detsamma gällde den första granskningen av ”kulturprofilen” Jean-Claude Arnault i Expressen redan för 21 år sedan.

Men.

Mitt intryck är att det i anglosaxiska medier är vanligare att källans trovärdighet preciseras mer. Där anges oftare vilken position eller rang som meddelaren har, medans man i Sverige kan hänvisa blott till en ”poliskälla”.

Trots att läsaren, lyssnaren och tittaren då inte vet om det om hen ska trovärdighetsvärdera en ung provanställd polisaspirant eller självaste Säpochefen.

Här har vi att lära.

## Bevislådan från 1965?

Den väntar. 

HÄNT I VECKAN

Niklas Svensson leder i morgonkväll  ”Duellen 2017” i Expressen TV: statsministerkandidaterna Stefan Löfven och Ulf Kristersson i sin första egna debatt.

Matilda Gustavsson på Dagens yheter är förstås en given nominering i ”Stora journalistpriset” i höst för rapporteringen om Svenska Akademien.

Erik Niva på Sportbladet i LFC-podden är obligatorisk lyssning via podme.com för den som är intresserad av sportjournalistik och engelsk fotboll.