Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Bra att grundlagsändringarna stoppas – men yttrandefriheten ska också skydda hatpredikanter

Alliansen backar och tänker inte längre rösta för de mediegrundlagsändringar som regeringen föreslagit.

Det är positivt att oppositionen, tillsammans med Sverigedemokraterna, står upp för yttrandefriheten.

Den är nämligen ofta hotad.

Nu vill exempelvis Socialdemokraterna och Moderaterna att personer med vissa – hemska – åsikter bör förbjudas att besöka Sverige.

Alla riksdagspartier stod tidigare bakom propositionen från 2016 om grundlagsändringar, den som bland annat skulle stoppa sökbara domssamlingar – som sajten Lexbase – men göra undantag för aktörer som bedriver ”seriös, granskande journalistik”.

Först att svänga, och säga nej till denna inskränkning helt i strid med intentionerna i offentlighetsprincipen, var Sverigedemokraterna.

I min söndagskrönika uppmanade jag fler partier att göra ett med SD i de omröstningar som var planerade till maj och efter valet.

Nu har ytterligare fyra partier backat: Centern, Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna.

Efter att ha tagit del av ”omfattande kritik”, som det står i pressmeddelandet, vill Alliansen istället gå tillbaka till ritbordet:

”Utredningen bör ha ett tydligt rättvise- och medborgarperspektiv, så att det inte görs skillnad mellan människor och så att alla journalistiska aktörer behandlas lika.”

## Den ursprungliga propositionens syfte var att öka skyddet för enskilda människors integritet, en ambition man förstås kan sympatisera med. Men riktigt så här lättvindigt kan vi inte skriva om grundlagar om något så viktigt som yttrandefriheten.

Nu blir det i alla fall en frist för fria ordet; nya – mer precisa – förslag med samma inriktning lär ju följa i en ny utredning.

Det finns orsak till riktig självkritik både i riksdagen och på redaktionerna. Varför konstaterade vi detta så sent?

Jag skrev kritiskt om en eventuell Lexbase-lag redan i februari 2014, sedan också när den parlamentariska kommittén som skulle utreda en sådan tillsattes samma år. Men mycket mer var det inte förrän i min senaste söndagskrönika. Varför tog jag inte till orda tidigare?

Varför hördes inte fler röster i rikstidningarna?

Det fanns de som sa nej. I sociala medier och, faktiskt, på hatsajterna. Det fanns också ett folkligt upprop på nätet och flera seriösa tyckare.

## Samtidigt som yttrandefrihetsvännerna firar en (del)framgång så blåser det dock till ny strid. Nu om rätten att få – hatpredika.

Få har förstås något till övers för extremister, oavsett om de är islamister eller kristna fanatiker eller högerextrema rasister. Ingen vill väl heller att sådana ska resa hit och sprida sina galenskaper på svensk mark.

Men när Socialdemokraternas gruppledare riksdagen Anders Ygeman vill neka inresa till Sverige, och när Moderaternas rättspolitiska talesman Tomas Tobé hejar på, allt detta i intervjuer med Sveriges Television, då måste vi ställa oss nästa fråga:

Om dessa åsikter trots allt är fullt lagliga att yttra i landet med världens äldsta tryckfrihetsförordning, ska vi då stoppa dem med en sanktionslista för tillträde till Schengenområdet och ny nationell lagstiftning om inreseförbud?

Vad mig anbelangar avstår jag gärna hatpredikanter i den svenska debatten. Men om deras uppfattningar inte brottsliga, som om de uppviglar till brott eller hetsar mot folkgrupp, då ska vi nog värna yttrandefriheten.