Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Rekordintresse när medierna granskar varandra – och ett bevis för oberoendet

I dag har Aftonbladets politiska chefredaktör beslutat att en profilerad skribent som anklagas för våldtäkter inte längre ska få medverka på ledarsidan. Karin Pettersson hänvisar som förklaring bland annat till rapportering i DN och Svenska Dagbladet.

”Jag tror aldrig att intresset för utgivarfrågor varit större”, skrev Resumés chefredaktör Johan Såthe i fredags om branschsajtens trafikökning under #metoo bevakningen. Antalet unika webbläsare som besöker Resume.se har dubblerats.

Många medier kan nog vittna om det stora engagemanget i vad som sker med främst TV4-skandalen, ”SVT-profilen” och ”Aftonbladetprofilen”. Tidningar, radio och tv har också fyllts av berörande berättelser från kvinnor, både kända och okända, som skapat en folkrörelse som kommer att förändra så mycket.

Vecka 42, alltså förra veckan när allt briserade, hade Expressen 138,7 miljoner sidvisningar och strömstarter och det är kanske en siffra som inte säger många så mycket? Men här kan vi konstatera en ökning med 57 procent mot i fjol och näst efter den hemska terrorattacken på Drottninggatan i Stockholm, var detta den högsta trafiksiffran någonsin för Nordens näst största nyhetssajt.

Expressen TV har sänt mest hela tiden och 21,1 miljoner strömstarter var en ökning med 193 procent och nytt rekord i tv-tittande. Några dagar sålde papperseditionen Expressen dessutom till och med fler tidningar än motsvarande dag i fjol, vilket ju inte alltid är fallet annars numera.

## Jag tror att alla redaktioner kan vittna om samma sak. Läsare, lyssnare och tittare vill ta del av #metoo och därför handlade exempelvis de tre mest lästa artiklarna på Expressen.se alla om TV4.

Det är inte oproblematiskt att medierna hamnar så i centrum, det finns ju många andra branscher som också har arbetsmiljöproblem och många andra drabbade som inte har samma tillgång till att vittna i offentligheten som mediernas företrädare.

Men den senaste tiden har varit avslöjande för de som på anonyma sociala medier-konton eller hatsajter förfäktar lögnen om att ”PK-medierna mörkar” och allt det där.

Vad tänkte de när Svenska Dagbladet drog fram egna uppgifter om ”Aftonbladetprofilen”? Och när Schibsted-chefen Raoul Grünthal var kritisk mot den arbetsmiljö på Aftonbladet som Dagens Nyheter skildrat?

Branschbevakaren Johan Såthe igen:

”Bonnierägda Expressen går hårt åt Bonniers tv-kanal TV4. Schibsteds Svenska Dagbladet granskar koncernkollegan Aftonbladet tufft. Jag är inte förvånad över att det fungerar så här, men det borde, åtminstone i teorin, få en del troll att inse att deras konspirationsteorier inte stämmer.”

– Jag tycker att Expressens granskning har varit utmärkt, sa Fyrans vd Casten Almqvist i en lång intervju med Resumé.

I direktsänd tv kallade han Expressens bevakning för ”föredömlig”.

Jag har själv flera gånger stått framför TV4:s mikrofoner och tvingats försvara publiceringar. Och suttit i Fyrans soffa när Expressens arbetsmetoder kanske kritiserats. Det är en god ordning att självsaneringen inte bara sker inom ramen för det pressetiska systemet, utan också i nyhetsvärdering.

Några av de största medieskandalerna i Sverige har ju också framkommit så, som när ETC 1998 publicerade reportaget ”Aftonbladets förlorade heder” om nazistaffären. Och Expressens största fiasko, en annan nazisthistoria där vi 1965 slarvade och lurades att berätta om en förestående statskupp, ifrågasattes av Aftonbladets ledarsida långt innan det stod klart att vår huvudkälla tyvärr var en känd mytoman.

Det är en styrka för TV4 att Casten Almqvist nu så tydligt tillstår värdet av journalistisk genomlysning, och det är också en styrka för landets största medieägare att koncernens titlar är så oberoende att de på sina ledarsidor kritiserar Bonniers mest lönsamma bolag.

Först ut var Dagens industris ledarsida (23/10):

”TV4 tillsätter nu en extern utredning för att undersöka situationen, för att därefter komma med rekommendationer till eventuella förändringar. Frågan är om det kan rädda cheferna på TV4. Hade detta skett i USA hade de ansvariga fått gå. Där har toleransen minskat.”

Expressens ledarsida (24/10):

”TV4-cheferna måste gå efter sexskandalerna.”

Och i Bonnier-ägda Resumé (27/10) skriver chefredaktören Johan Såthe:

”Vd Casten Almqvist har mycket jobb framför sig för att återupprätta bilden av Fyran. Han har inte tagit fram kvasten ännu, det tror jag att han kommer tvingas att göra.

Att utmåla Martin Timell som ett ”rötägg”, räcker kanske för att hålla ägaren och allmänheten nöjd för tillfället.

Men förr eller senare måste det sopas rent.

Och det vet Casten Almqvist.”

Allt det här är ju utmärkta exempel på att de etablerade medierna minsann inte håller varandra bakom ryggen, utan att det finns ett ansvarsutkrävande.

Bonusinfo: min företrädare som ansvarig utgivare på Expressen, Otto Sjöberg, fick en gång, 2005, läsa krav om att han borde avgå. Formulerade av två kända Expressen-medarbetare. Publicerade på Expressens egen kultursida.

## TV4, Aftonbladet, Nyhetsbyrån TT, TV3… många mediebolag har kritiserats under #metoo kampanjen och i fredags var det Expressens tur. Arbetsmiljön på det ”tidiga 2000-talet” beskrevs som sexistisk.

Medievärldens reportage om Expressen påvisade cirka 15 år gamla vittnesmål om problem, men det gör ju inte exemplen mindre relevanta att ta avstånd ifrån. Även om det i transparensens namn också nämns i Medievärlden att den generella situationen inte är densamma på Expressen idag.

Sexism, och ännu värre brottsliga övergrepp, behöver inte en svag företagskultur för att grassera. Det räcker ju med en eller två omdömeslösa medarbetare, för att inte tala om arbetsledare, och så blir det till ett h-e för kollegorna att gå till jobbet. Det är förstås helt oacceptabelt.

Jag tycker att det var bra att Medievärlden rapporterade om Expressen, men mindre bra att den första rubriken (”Utbredd sexism och övergrepp på Expressen”) framställde det som om vittnesmålen gällde nutid. Rubriken korrigerades (”Utbredd sexism och övergrepp på Expressen tidigt 2000-tal”) och efter en stund ändrades också ingressen, så att det blev mer tydligt att den polisanmälan som gjordes i veckan avsåg en påstådd händelse från 2003. Initialt fick man nämligen intrycket att det var ett aktuellt fall.

Det kan tyckas småsint att påpeka sådant här, när reportaget skildrar flera negativa upplevelser från tidiga 2000-talet, men desto viktigare då att vara konkret så att inte medarbetare eller chefer idag drabbas av utpekanden.

Den polisanmälan som Medievärlden skrev om avser en 14 år gammal händelse som utreddes av arbetsgivare och fack då. I veckan lämnades plötsligt en anmälan in till polisen, som skrev av den direkt, och dagen efter kontaktade Medievärldens chefredaktör oss på Expressen för att få kommentarer. Men det press- och yrkesetiskt korrekta hade varit att en annan Medievärlden-reporter än chefredaktören hade skrivit om anmälan, då det efter publiceringen i fredags visade sig att chefredaktören har en privat nära relation till personen som gjorde polisanmälan.

## Sådan slapp (bransch)journalistik skadar relevansen i #metoo och riskerar att skymma de viktiga berättelser som andra uppenbarligen har om hur det var att jobba på Expressen på tidigt 2000-tal.