Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Från Fleet Street till Klara och en framtid utan en copy desk

SÖNDAGSKRÖNIKAN Det var den 8 maj för två år sedan och vi satt i mitt rum alldeles intill centralredaktionen i Expressen-huset i Marieberg i Stockholm. Jag hade bett chefer från redaktionen och utvecklingsavdelningen komma för att få information och inspiration: jag ville att vi skulle börja producera Skandinaviens näst största nyhetssajt på ett helt nytt sätt.

När Expressen den 15 november 1944, dagen före lanseringen av ”den nya kvällstidningen”, gjorde ett hemligt provtryck – en så kallad dummy – så såg den inte alls ut som den Expressen som ett dygn senare mötte publiken med, kan väl tillstås nu, blandad framgång.

Dummyn hade en form och nyhetsvärdering som helt skiljde sig från den egentliga produkten, och orsaken var en oro på Expressen – som då var en del av Dagens Nyheter – att redaktionskollegorna på DN i förväg skulle kunna kopiera det som komma skulle. Därför detta drag.

Då producerades Expressen, liksom DN, i gamla Klara, alltså den numera rivna stadsdel i centrala Stockholm som var den svenska tidningsvärldens egen Fleet Street – alltså gatan där alla stora engelska titlar rumsterade. Expressens adress var Klara södra kyrkogata 7, DN låg på Klara västra kyrkogata 6.

Jag är ju en smula svag för mediehistoria, så när jag nu visade min presentation om den nya arbetsmodellen för Expressen så inleddes den med en bild från Klara på den numera nedlagda Stockholms-Tidningens klocka från 1903; klockan sitter idag i hörnet Vattugatan-Klara södra kyrkogata, och sattes upp där på den fastighet som byggdes på platsen där Aftonbladet tidigare fanns före flytten till Globen.

Foto på tidningsklockan följdes av en bild med Expressens logotype och därefter en bild på redaktionen 1944, en bild på Expressens grundare Carl-Adam Nycop och samt två bilder på Expressens en gång i tiden banbrytande flygplansdistribution.

Klara,flygdistribution

Därefter texten:

Klara,vision

Sedan följde en rad exempel på Expressens sajter och appar ser ut, och några lakoniska insikter:

Klara,konstaterande

Så där fortsatte genomgången som var rätt självkritisk:

Klara,slutsats,automatisering

Med exempel från våra olika produkter då kunde jag visa hur stora delar av sajter och appar borde autoredigeras i framtiden, hur vi skulle standardisera arbetet och göra flödet och utgörningen mer effektiv. Ungefär så.

Jag hade döpt det nya systemet till ”Klara”, och utvecklingschefen Peter Frey höll med: så måste vi börja jobba. Jakob Wagner, utvecklingschef på Expressens redaktion, blev projektledare och sedan rätt länge nu arbetar många medarbetare med Klara när de publicerar sig digitalt. Flera av våra olika sajter är också autoredigerade.

Härska inte tråkas ut med interna processer, men Klara är i drift trots att det inte är helt klart än – och väl aldrig lär bli det, hoppas jag –  och Klara kommer också att användas av Dagens Nyheter och Dagens industri, som ju båda sitter i Marieberg med nu.

## Jag tänker på detta med arbetsflöden när jag följder debatten om hur amerikanska tidningsredaktioner ska organiseras.

Nyligen lämnade flera hundra medarbetare på New York Times sina arbetsplatser, vandrade runt inne på redaktionen och samlades för en protest på gatan. Bakgrunden är att tidningens så kallade ”copy desk” med cirka 100 redaktörer som bland annat faktagranskar och formulerar rubriker ska läggas ned, arbetsuppgifterna ska spridas ut och de anställda för söka till ett 50-tal andra tjänster. De som inte får nya jobb köps ut eller sägs upp.

Omorganisationen, som chefredaktören Dean Baquet försvarat, är kontroversiell och i demonstrationen bars plakat som påminde om alla fel som de hotade redaktörerna brukar rätta till före publicering:

Without us, it´s the New Yrok Times”

Många reportrar stödde sina kollegor:

“Copy editors save our buts”

“This sign wsa not edited”

“We kneed are editors! They make us look smart.”

Idag läses varje New York Times-text av två olika redaktörer före publicering, tanken är att det istället bara ska bli ett par ögon som granskar artiklarna. Detta är vad striden handlar om.

Fast egentligen handlar den förstås om att den amerikanska dagspressen minskat antalet anställda från 412 000 år 2001 till 174 000 idag; eller – om man vill fokusera mer på teknik – på Rupert Murdochs drag när han 1986 flyttade produktionen av The Times, Sunday Times, The Sun och nu nedlagda News of the World från Fleet Street till Wapping-området för att kunna använda moderna tryckpressar och datorer, en utveckling som fackförbunden hade motsatt sig.

Det som är nödvändigt kan alltså inte förhindras, även om det faktiskt dröjde ända till 2008 – och ett helt nytt tryckeri i Broxbourme som kostade 7,2 miljarder kronor – innan The Sun fick färg på alla sidor…

Det som sker på New York Times är sannolikt nödvändigt, dubbelkontrollen kostar pengar som behövs till tv och andra satsningar, men riskerna ska inte underskattas.

Också vi på Expressen, och andra svenska mediehus som låter reportrar direktpublicera, måste skapa rutiner för redaktörskap så att innehållet kan kvalitetssäkras.